hemväfda klädningen klär henne så väl, med det
nätta, svarta sidenförklädet, och en tyllshawlett
kastad kring den fylliga, bländande halsen. Ett
skönt, kastanjebrunt hår faller i naturliga lockar
kring det täcka ansigtet, som blomstrar af ung-
dom oeh helsa, oeh har ett rörande uttryck af
oskuld och känsla. Med förvåning hörde hen
nu sin far säga till farbrodren:
— Vi resa bittida på morgonen till Linköping
med egna hästar, oeh taga sedan skjuts till Norr-
köpisg. Jag och Ingeborg sitta i suflettsätet,
och bror terde sitta i det främsta med den som
kör. Ifrån Norrköping begifva vi oss andra mor-
gonen på ångbåten till Stockholm; lemnar Ingrid
samma afton hos sin moster, och så går bror
med mig att se oss Orm, och skaffa biljetter till
spektaklet, som torde bli svårt kanske att få.
Fredags afton äro vi i Stockholm; ty ser bror,
Fredagen derpå måste evilkorligt vara hemma
igen; har låtit lysa ut auktion på tjugu ungnöt
till Lördagen; min hustrg kan ej bestyra med
auktion, dertill har ingen mer än jag hufvudet
på rätta stället, — åpropos! tankställarer, kära
bror! tankställaren få vi ej glömma.
— Nej, vassherra! tankställaren är det nöd-
vändigaste af allt; den glömmer jag aldrig; ej
en gång då jag skall gå upp på predikstolen;
hi! vil hil God morgon! fru svägerska. Vimi
förträffligt här och prisa svägerskans goda an-
rättning, sade han till kaptenskan, som i det-
samma inträdde i salen med nyekelknippan i ena
handen och en liten korg sommar-bergamotter i
den andra, hvaraf hon vänligt bjöd sin gemål.
— Nej! äter aldrig sådant der slarf; kan passsa
ör barn och fruntimmer, men inte åt förstån-