ANN DADE ÄMNEN: LINSPINNMACHINEN OCH DESS UPPFINNARE För ett par år sedan ordades mycket i viss svenska tidskrifter om det förfall, hvari hand linspinningen i vissa franska provinser råkat samt om der ännu betänkligare omständigheten alt engelska machinlinspinningen tagit ett sådan försprång framför den franska, att oerhörda qvan titeter machinspunnet garn årligen infördes frå: England till Frankrike, ja, att hela franska linne tillverkningen syntes komma att grundas på en gelskt garn. Berättelserna härom sattes i för biadelse med förberedelserna till prohibitifsyste mets och hanmdelstvångets förlängande här ilan det, och dem missgynnaude ställningen för linne tillverkningen i Frankrike anfördes som ett be vis på de skadliga följderna af den så kallade fri införseln; det skulle nämligen varit den fria (d. v s. mot tull tillåtna) införseln af engelskt lingarn som i Frankrike icke blott ruinerat linspinnin gen såsom busslöjd, utan äfven förhindrat upp komsten af machia-linspinnerier. Hur mycke af allt detta var sannt, torde inhemtas af efter: följande, ur autentiskt kända uppgifter samman fattade berättelse, som lemnar ett nytt bevis fö den erfarenhet, att tvånget minst af allt befordrar ett folks lycka eiler en god saks utveck: ling. Den 3 December 1840 utfäste Napoleon de bekanta premiet af 4 million francs för den bästa uppfinning, att medelst machin spinna lin Denna storartade handling var en frukt af den oböjlige mannens envishet, att medelst ett prohibitifsystem kufva England. För denna afsigt hvällde han i sitt jernhufvud den, ända till dårskap gigantiska planen, att sätta Frankrike utöfver allt bereende af verldshandeln. Franska folket skulle afsäga sig: fördelarne af den, för alla folk så välgörande bomullsproduktienen och, kosta hvad det ville, kläda sig i linne, liksom dei skulle afsäga sig den tillgängligare njutningen af kolenialsockret, för att, i sin anletes svett, sparsamt äta hvitbetsocker. MHeldre måtte en del af den stora nationen umbära limne, än gå snyggt klädd i bomull, ech heldre skulle den