—— - MfÅ:bthFÅ HH MMA
ken till det glada eller det tragiska slutet. Jag
låter helt enkelt min penna gå som den vill
följande lynnets nycker, eller minutens ingifvelse,
och man skall då åtminstone icke förebrå mig,
att jag planmässigt bemödat mig att utledsna
läsaren, hvilket ty värr! nog ändå kan ske.
Väl hade tant Rosina med mycken ynnest
omfattat vår unga artist, och med sällsynt fri-
kostighet tillhandlat sig den prisvunna taflan,
som nu intog främsta rummet ibland hennes
samling. Hon hade, för att lemna den heders-
rummet, undanflyttat flera af sina favoritstycken,
hönsgummor, fruktmånglerskor, köksscener, och
visade den för alla sina gäster med mycken för-
nöjelse och långa loftal. Väl hade hon, när
Eugene erhöll underrättelse. att hans gamla fo-
stermor, Thibauds enka aflidit, erbjudit den
värnlösa Suzette sitt hus, och der med mycken
godhet emottagit henne, men att skänka Eugene
sin systerdotter Alines hand, det ämnade hon
alldeles icke, och denna dyrbara gåfva bestämde
hon i tysthet åt sin regerande gunstling, den
högtrafvande poeten. Alines eget tycke ingick
alldeles icke i hennes beräkning härvid, ty huru
kunde hon sätta i fråga, att hennes systerdotter,
sjelf snillrik, ej skulle anse för en lycka, att
tillhöra en man af snille, som dagligen besjöng
hennes behag och egenskaper? Ett afslag trodde
hon alldeles omöjligt, så mycket mera, som herr
ol-au-nues ibland sina insinuationer, då han
hos tant. begärde ÅAlines hand, tillade, att han
hade så mycket större skäl önska denna förbin-
delse, som han hos Aline redan länge med för-
tjusning trott sig upptäcka en växande böjelse för