—— MfÅ:bthFÅ HH MMA ken till det glada eller det tragiska slutet. Jag låter helt enkelt min penna gå som den vill följande lynnets nycker, eller minutens ingifvelse, och man skall då åtminstone icke förebrå mig, att jag planmässigt bemödat mig att utledsna läsaren, hvilket ty värr! nog ändå kan ske. Väl hade tant Rosina med mycken ynnest omfattat vår unga artist, och med sällsynt frikostighet tillhandlat sig den prisvunna taflan, som nu intog främsta rummet ibland hennes samling. Hon hade, för att lemna den hedersrummet, undanflyttat flera af sina favoritstycken, hönsgummor, fruktmånglerskor, köksscener, och visade den för alla sina gäster med mycken förnöjelse och långa loftal. Väl hade hon, när Eugene erhöll underrättelse. att hans gamla fostermor, Thibauds enka aflidit, erbjudit den värnlösa Suzette sitt hus, och der med mycken godhet emottagit henne, men att skänka Eugene sin systerdotter Alines hand, det ämnade hon alldeles icke, och denna dyrbara gåfva bestämde hon i tysthet åt sin regerande gunstling, den högtrafvande poeten. Alines eget tycke ingick alldeles icke i hennes beräkning härvid, ty huru kunde hon sätta i fråga, att hennes systerdotter, sjelf snillrik, ej skulle anse för en lycka, att tillhöra en man af snille, som dagligen besjöng hennes behag och egenskaper? Ett afslag trodde hon alldeles omöjligt, så mycket mera, som herr ol-au-nues ibland sina insinuationer, då han hos tant. begärde ÅAlines hand, tillade, att han hade så mycket större skäl önska denna förbindelse, som han hos Aline redan länge med förtjusning trott sig upptäcka en växande böjelse för