BOKHANDELS-BULLETIN. — Af det intressanta verket Svenska folkets sagohäfder, utaf A. 4. Afzelius, har i dessa dagar tredje delen utkommit i bokhandeln. Den innefattar en epak från ech med Erik den helige till början af tolfhurdradetalet. Författaren anförer först åtskilliga prof af dikter och sånger från kristendomens första ålder i Svea land, berörer derpå Skandinaviens och särskildt konung Sigurd Jorsalafarares deltagande i korstågen, samt omtalar utförligt Erik den heliges samt hans förfäders bedrifter, sådana de uti de gamla sägnerna berättas. Vidare lemnas att läsa om konung Karl Sverkersson och hans danska frieri, hvarom de svenska gjorde den liksom litet satiriska visan: pMin herre hafver fäst en rosens blomma; Christ unne herne väl till Sverge komma! ete.s, samt om erkebiskopsstolens inrättande i Upsala, om kristendomens utbredande till Gottland och Estland, om kenung Knut Erikson, Biger Jarl till Brosa och den norrska konung Sverre med dess sBirkebenars, — konung Sverre, som genom siaa straffpredikningar mot vinet kan anses för nykterhetenms första apostel i No:den, en sin tids Wieselgren — om Esternas härjningar i Målaren, Stockholms deraf föranledda anläggning, och samtidiga oroligheter i Skine, hvarom traditionerna hafva åtskilliga underliga saker att förtälja. — Författaren meddelar slutligen, allshanda märkliga underrättelser om folkets seder och lefnadssätt under denna epok af vår historia, och hvad mera hörer till kännedomen om tidens allmänna kostym, samt afbandlar i ett särskildt kapitel svenska folkets helgonasagor. Herr Afzelius, som genom sina många föregående arbeten till upplysande af våra fornminner gjort sig ett så aktadt namn, har i detta ifrågavarande nya verk, med dess större och allmännare omfattning, funnit ett rikt tillfälle för framläggandet af sina mångsidiga forskningar i de svenska antiqviteterna. Det är en lycklig id att försöka eskissera vår äldre historia genom samlandet af de hufvudsakliga drag dertill, som förefinnas spridda i sjelfva traditionerna, folkvisorne och sagourkunderne. Det ären bild, som nödvändigt måste i åskådlighet och ett populärt intresse ega en ersättning för hvad den saknar i utförlighet och detaljbehandling. Herr Azelius är en man af hvars vackra bemödanden man har haft skäl att hoppas ett nöjsamt genomförande af denna id, som sålunda föresväfvat honom. De hittills utkomna delarna af arbetet hafva också redan visat att man icke bedragit sig i sina förväntningar; det hela, en gång fulländadt, skall bli ett verk, af hvilket vår bistoriska litteratur skall ha heder. — Sverges Litteraturoch Konsihistoriar är titelm på en ny diger velym af Herr C. J. Lnström, denne oförtrutne arbetare, som synes ha föresatt sig att ieke ett ögonblick lerna sina reeensenter rågot andrum. De synas likväl, dessa recensenter, denna gång frikallade från anmatiåtgörande vid Herr Lenströms opus, än ett enkelt anmälande deraf; ly en granskning skulle här vara detsamma som att göra boken om. Den innebåller nemligen från perm till perm intet annat än ett uppradande af namn, boktitlar och årtal, några hundra tusen af hvarje sort. Bet är skada att Herr L. genom det hastverksmessiga sätt, hvarpå ban affirdat sina föregående arbeten i samma vetenskapsgren, fästat vid sitt författareskap eller kompilatorskap ett olyckligt rykte för opålitlighet i uppgifter, för ett visst på höft, i sina omdömen och räsonnemanger. Det är derför alltid med skygghet och en obehaglig känsla af osäkerhet man genomgår ett nytt arbete af hans hand, sådant som detta, der han icke haft att endast aftrycka förut publice ade saker, såsom i de för några månader af horem likaledes utgifne samlingarna till Finsk nationalpoesis, utan der han till största delen sjelf måst samla, kollationerna, ordna, i första hand. Det enda absoluta värde, ett dylikt arbete eger, det af en trovärdighet i alla data, som åtminstone är något så när fullkomlig, hvilar väl alltså här på svaga fötter, om också måhända ganska oskyldigtvis. Imedlertid förtjenar boken i hvilket fall som heldst den ctuderande verldanes nnanmärksamhet: den har i