med sin tafla återvände till Paris, lemaade Suzette honom vid afskedet den ring, hon fått af Alise. Tag den, sade hon, tänk på Aline, men glöm aldrig, Suz:tie, din syster,, tillade hon suckande. Deita var det sista offer hon hade att göra Sedan Euge.e afligsnat sig, störtade hon in i stugan och kastede sig gråtande om molrens hals. Nu vill jag aldrig se Eu,ei:e meral ... icke mera se någon menniska! ... nu lefver jag ensamt för dig, min goda morl) Som det vanligen är mycket ledsamt att höra en tröstlös älskares ömma klagan, lemna vi Eugene att sucka öfver ödet, och hoppas att han, som alla andra älskare i verlden, småningom lugnar sig, använder dera; vanliga filosofiska tröstegrunder, och, då ingenting annat hjelper, lyder det gamla oidspråhet, att taga hot der man tar sot, det vill säga: förjaga en passion med en :nnan. Vv. Vi befizna o.s nu i Peris, vid St. Honoregatan, framför ett stort och präktigt palats, der: vi träda in, men gå förbi den med blomstervaset prydda-marmortrappan och begifva oss till palatsets trädgård. Dan är vacker och smakfull; omgifvea af ett sirligt och väl arbetadt jerastakett, hvarigenom törnrosknopparne sticka ut sina små täcka hufvuden. och der vincan flital sina grönskande rankor. -Här återfinna vi tant Rosina ifrigt sysselsatt att förvandla den in skränkta, men förut väl ordnade trädgården til en engelsk park. Omgilven af artister och träd gårdsmästare med planritningar, afkunnar ho