med sin tafla återvände till Paris, lemaade Su-
zette honom vid afskedet den ring, hon fått af
Alise. Tag den, sade hon, tänk på Aline,
men glöm aldrig, Suz:tie, din syster,, tillade hon
suckande.
Deita var det sista offer hon hade att göra
Sedan Euge.e afligsnat sig, störtade hon in i
stugan och kastede sig gråtande om molrens
hals.
Nu vill jag aldrig se Eu,ei:e meral ... icke
mera se någon menniska! ... nu lefver jag en-
samt för dig, min goda morl)
Som det vanligen är mycket ledsamt att höra
en tröstlös älskares ömma klagan, lemna vi Eu-
gene att sucka öfver ödet, och hoppas att han,
som alla andra älskare i verlden, småningom
lugnar sig, använder dera; vanliga filosofiska trö-
stegrunder, och, då ingenting annat hjelper, ly-
der det gamla oidspråhet, att taga hot der man
tar sot, det vill säga: förjaga en passion med
en :nnan.
Vv.
Vi befizna o.s nu i Peris, vid St. Honore-
gatan, framför ett stort och präktigt palats, der:
vi träda in, men gå förbi den med blomster-
vaset prydda-marmortrappan och begifva oss
till palatsets trädgård. Dan är vacker och smak-
full; omgifvea af ett sirligt och väl arbetadt jera-
stakett, hvarigenom törnrosknopparne sticka ut
sina små täcka hufvuden. och der vincan flital
sina grönskande rankor. -Här återfinna vi tant
Rosina ifrigt sysselsatt att förvandla den in
skränkta, men förut väl ordnade trädgården til
en engelsk park. Omgilven af artister och träd
gårdsmästare med planritningar, afkunnar ho