färdiga tafla på sin stållning, Amor lurar skalk aktigt bakom den spända duken! Läs ej med s; mycken rörelse dessa blad af poetisk ingifvelse uttrycken af ett känslofullt hjerta, som ligga kastade bland papperen: Amor står ju der på skrif. donet och, fastän af bronz, tycks hans fackla spri da en varm flägt på dina rodnande kinder! lugna detta hjerta som klappar så oroligt under der himmelsblå musslinshalsduken, hvilken azur pryder väl ytam, men himmelens lugn som föri bodde der inom, ack! det finns der ej -mera dess vänliga genius flydde på fridsälla vingar samma minut som din fosterbreder Eugene efter sex års frånvaro åter beträdde den bening der hans barndom förflöt. Min mor, sade Suzette då hon återgick till sit! arbete, stormen ökas allt mera, jag fruktar ati någonting bhändt Eugsne; han har kanske i den bräckliga båten begifvit sig ut på sjön Åh nej! mitt barn, han förstår nog att akta sig, och jag tror tvärtom han skall vara rätt nöjd att ändtligen få betrakta en verklig storm, som han så länge önskat. Du vet ju att målareakademien utsatt ett högt pris, för det bästa sjöstycke som föreställer en storm med skeppsbrott och att det är af denna ersak Eugene besökt Oss, för att här vid sjelfva hafvets åsyn måla sin tafla, och så mycket naturligare utföra ämnet. Måtte hans bemödande lyckas och priset tilldelas honom! det skulle bli en stor fägnad, äfven för mig, som så innerligt älskar honom. Aldrig kan en son vara mera omsorgsfull mot sin mor än Euwgene mot mig, som blott är hans fostermor. Ack! min goda mor, berätta för mig huru Ewgene blef er anförtrodd, som barn har jag väl hört det, men jag minnes det ej rätt, och vill så gerna höra det om igen.