färdiga tafla på sin stållning, Amor lurar skalk
aktigt bakom den spända duken! Läs ej med s;
mycken rörelse dessa blad af poetisk ingifvelse
uttrycken af ett känslofullt hjerta, som ligga ka-
stade bland papperen: Amor står ju der på skrif.
donet och, fastän af bronz, tycks hans fackla spri
da en varm flägt på dina rodnande kinder! lug-
na detta hjerta som klappar så oroligt under der
himmelsblå musslinshalsduken, hvilken azur pry-
der väl ytam, men himmelens lugn som föri
bodde der inom, ack! det finns der ej -mera
dess vänliga genius flydde på fridsälla vingar
samma minut som din fosterbreder Eugene efter sex
års frånvaro åter beträdde den bening der hans
barndom förflöt.
Min mor, sade Suzette då hon återgick till sit!
arbete, stormen ökas allt mera, jag fruktar ati
någonting bhändt Eugsne; han har kanske i den
bräckliga båten begifvit sig ut på sjön
Åh nej! mitt barn, han förstår nog att akta
sig, och jag tror tvärtom han skall vara rätt
nöjd att ändtligen få betrakta en verklig storm,
som han så länge önskat. Du vet ju att målare-
akademien utsatt ett högt pris, för det bästa sjö-
stycke som föreställer en storm med skeppsbrott
och att det är af denna ersak Eugene besökt Oss,
för att här vid sjelfva hafvets åsyn måla sin taf-
la, och så mycket naturligare utföra ämnet. Måt-
te hans bemödande lyckas och priset tilldelas
honom! det skulle bli en stor fägnad, äfven för
mig, som så innerligt älskar honom. Aldrig kan
en son vara mera omsorgsfull mot sin mor än
Euwgene mot mig, som blott är hans fostermor.
Ack! min goda mor, berätta för mig huru
Ewgene blef er anförtrodd, som barn har jag väl
hört det, men jag minnes det ej rätt, och vill
så gerna höra det om igen.