nat alla elika tänkesätt i politiskt afseende
(of... heller!s utropade hofmarskalken och läste
vidare) och sedan def ya nästan blifvit dei
gamla, och sedan hjertat lärt sig älska och ära
ifven detta, efter det är godt. Dessutom vill
jag gerna återse gamla vänner och bekanta än
en gång imnan jag och de dö, och passar mu på
medan jag på samma gång kan få se den der
verldsbekanta stera dansösen, som kommit till
hufvudstaden.,
Se gamla vänner och bekantal, utropade
hofmarskalken, med hånfull ten. Ja, det är vä
jag det, ty de andra ligga väl alla multnade tre
alnar under jord, tänker jag; men efter du så
serna vill se mig, min gubbe, så skall du det
få, och det så att du mins det, och mera til
min fromma än till din. Men hvad pratar den
stollen om att se Taglioni! Han tror väl att
hon slagit sig ned här för all sin tid, eller gå!
och väntar på honom! Han vet då inte, at!
hon längesedan sprattlar för alla Ryssars Sjelf-
herrskare. Han måste icke kunna hvarken tugga
gröt eller läsa inmantill nu mera, eller kanske
han inga tidningar håller, der nere i den der
varghålan; så tycker jag det låter.
Så der parafraserade hofmarskalken den ädle
friherrns bref, och när han kom till de orden:
Min sen har icke mitt lifliga, rörliga och eldiga
temperament; han brås mera på mödernet, och
har ock, hvad jag ofta med smärta saknat, nem-
ligen ett förträffligt tålamod, en orubblig ihär-
digbet och ett oöfverträffligt minne, kvilket gö!
att han har högst många och ovanliga kunska-
per. Han har för resten en lång, smärt figw
och ganska fördelaktigt utseende, och min lill: