oss. Och societeerne, tycker jag, skola förefall oss rätt ovanliga oeh tomma. De bafva minsann icke numera några les trois grac:s,, Lovisa U.la och Auvgusta att skryta med, och hvar vilj de väl nu uppvisa maken till den förtjusasd grefvinnan Nils G. (här kysste friherrn på fin grarne) och), tillade han litet saktare, soch hu tomt sk. : :v.c jag ech mamma fiana det efte hennes maj. sjelf, den sköna och goda drett ning Viedrika, glorvördigst i åminnelse. Jas fertfor han med lätta suckar, ty fribherrns sådan voro just aldrig så blytunga; det blir mycke nytt, mycket nytt, som kommer att smaka un derligt för mig och mamma, som hafva fordna dagar och det gamla i så friskt minne. Men de nya är godt, det vet jag, och då vänjer man si snart dervid, och för barrBen blir det både rolig och nyttigt att se. Gul gifve mu bara att v få goda, varma och trefliga rum. Jag skref til Carl Gösta och bad honom taga en våning p D.ottninggatan om en sex å åta rum, med stal och vagnshus och alla nödiga uthus, en trapp upp, men jag har ännu icke fått svar härpå men så ha vi ej hemtat posten på en fjorto: dagar. Och den ohemtade posten var friherrns tröst ty hederlig, värfast och siägtkär sjelf, betviflad han aldrig vänskap och hjelpsamhet hos en när anförvandt, med hvitken han dessutom varit upp född och tillbringat hela sin ungdom. Den gamle friherrns godhetsfulla hjerta fram lyste oupphörligt under alla dessa stora, lång och många rese-tillrustelser. — Sjelf reste ha in till rådman Lurberg i staden och utvald tyger till klädaingar åt ,sin lilla Csronax, och att dessa både blefvo granna och gammalmodiga derför sörjde friherrns smak och rådmannen prat. Ena annan gåvg, när han såg hennes nå pustande höja sina knubbiga armarupp till huf vudet, för att passa en undermössa, bastant oc galant, som Sara förfärdigat i sitt anletes svet!