oss. Och societeerne, tycker jag, skola förefall
oss rätt ovanliga oeh tomma. De bafva minsann
icke numera några les trois grac:s,, Lovisa
U.la och Auvgusta att skryta med, och hvar vilj
de väl nu uppvisa maken till den förtjusasd
grefvinnan Nils G. (här kysste friherrn på fin
grarne) och), tillade han litet saktare, soch hu
tomt sk. : :v.c jag ech mamma fiana det efte
hennes maj. sjelf, den sköna och goda drett
ning Viedrika, glorvördigst i åminnelse. Jas
fertfor han med lätta suckar, ty fribherrns sådan
voro just aldrig så blytunga; det blir mycke
nytt, mycket nytt, som kommer att smaka un
derligt för mig och mamma, som hafva fordna
dagar och det gamla i så friskt minne. Men de
nya är godt, det vet jag, och då vänjer man si
snart dervid, och för barrBen blir det både rolig
och nyttigt att se. Gul gifve mu bara att v
få goda, varma och trefliga rum. Jag skref til
Carl Gösta och bad honom taga en våning p
D.ottninggatan om en sex å åta rum, med stal
och vagnshus och alla nödiga uthus, en trapp
upp, men jag har ännu icke fått svar härpå
men så ha vi ej hemtat posten på en fjorto:
dagar.
Och den ohemtade posten var friherrns tröst
ty hederlig, värfast och siägtkär sjelf, betviflad
han aldrig vänskap och hjelpsamhet hos en när
anförvandt, med hvitken han dessutom varit upp
född och tillbringat hela sin ungdom.
Den gamle friherrns godhetsfulla hjerta fram
lyste oupphörligt under alla dessa stora, lång
och många rese-tillrustelser. — Sjelf reste ha
in till rådman Lurberg i staden och utvald
tyger till klädaingar åt ,sin lilla Csronax, och
att dessa både blefvo granna och gammalmodiga
derför sörjde friherrns smak och rådmannen
prat. Ena annan gåvg, när han såg hennes nå
pustande höja sina knubbiga armarupp till huf
vudet, för att passa en undermössa, bastant oc
galant, som Sara förfärdigat i sitt anletes svet!