TAL, VÄXLADE MELLAN HUFVUDSTADENS FABRIKSSOCIETETER OCH FABRIKSAR. BETARE, SAMT H. M. KONUNGEN. Dessa tal, till antalet åtta, meddelas här nedanför sådane, som de i går stått att läsa i officiella bladet. Man erinras deraf, att fabrikssocieteterna och fabriksarbetarne hvar för sig två gånger uppvaktat H. M., nemligen en gång före och en gång efter Regeringens beslut angående den nya tulltaxan; den förra i afsigt ati böja detta beslut till fabriksintressets fördel, den sedmare i afsigt att tacka för det demna fördel blifvit afeedd. Då supplikanterne icke funni! sig af grannlagenheten förhindrade att åt konseljens högsta och allena beslutande ledamot förtro bevakandet af deras enskilda fördelar vid afgörandet af ett allmänt mål, och då H. M Konungen med synnerlig välvilja betraktat detta förtreende såsom ett prof af barnslig tillförsigt, så kan man ej annat än gratulera till den ömsesidiga belåtemheten med denna affär. Att barnen gjort ett oinskränkt bruk af sin frihet ech med all tillförsigt tillitat den faderliga välviljan måste man ock medgifva; deruti hafvade förstått sin sak ganska bra. De hafva föga bekymrat sig om oriktigheten af sina uppgifter och förutsättningar, blott dessa utmärkte ett oinskränkt förtreende till den faderliga allmakten och ömheten. Sålunda hafva de antagit, att H. M. nu skulle kunna bestämma den Svenska slöjdflitens öde för hela framtidens, och berättat att fråga uppstått, om icke Svenska mnäringarne borde lemnas åt sitt öden under en obegränsad medtäflan med främmande länders konstflit. Det förra terde öfvergå H. M:s förmåga och det sednare är en osanning, så vida man ej vill anse en fråga väckt derigenom att den af seeieteternas bekanta biträde blifvit hopdiktad, för att dess mer höja bans aförtjenst.. Man ser imedlertid af denna insinuation och flera andra hvad tack societeterna egna Svenska Jagstiftningen för de omätliga kostnader dem nedlagt på fabrikernas underhåHande. Likaså smickra societeternes deputerade Konungen med att tillägga honom makten att sensam besluta orm tulltaxan. Detta skär verkligen något i växten, i betraktande deraf, att grundlagen tillagt Rikets Ständer rättigheten att allena beskatta Svenska folket och bestämma rikets intrader, och att utöfningen af denna rättighet icke tillåter EKonungen att ensam besluta om tulltaxan, hvilket ej heller efter närvarande grundlags antagande blilvit försökt. Vidare förklaras att man helt och hållet bar H. NM. att tacka för, att icke Svenska slöjderna, i mistning af allt skydd blifvit bragte till undergång.o Ar det icke sanat, att fabrikerna äro i mistning af allt skydd? De åt