L VTRIPLRTFR FR TITCILI RR, TUTTAR TRT 218 vj SUREDS BLY
Jallmän aktning och til:gifvenhet, utan äfven, i fal
det är en pestmästare, många flera postböcker äl
den förre, kvarpå Malmö postkontor i nu varand:
linrehafvares hand är ett talande bevis.
HVARFÖRE SKALL MAN FRYSA I GUDS HUS:
Det finnes treligen ingen, som icke någongång
vintertiden haft anledning att göra denna fråga
men så lilet är man van att tänka på afhjelpan
det af de brister, vid hvilka man blifvit var
från barndomen, att vi icke på ett enda ställe
hört det ifrågasättas att uppelda kyrkorna, oak.
tadt sådant vida bättre skulle behöfvas här än :
JEngland, der det likväl är så allmänt.
Om man likväl besinnar, huru många förkyl
sig vintertiden i kyrkorna, och att en obehag-
liga känslan att frysa nödvändigt måste till er
viss grad störa andakten, så torde det icke fin-
nas öfverflödigt, att göra denna fråga till före-
mål för allmänna uppmärksamheten. Närmaste
anledningen som vi fått att vidröra den, är en
ganska väl skrifven artikel öfver samma ämne i
Norska Morgenbladet, hvilken här nedan medde-
las, emedan det mesta deraf äfven är tillämpligt
på vårt land:
Man hadep, heter det, väntat sig att den för
utarbetande af ett förslag om kyrkors och kyr-
kogårdars utvidgning nedsatte kommission hade
tagit deana fråga i öfvervägande, då den utlåtit
sig öfver hvad som hörer till en kyrkas ända-
måilsenliga inredming; men man finner likväl att
denna fråga icke finnes med ett enda ord vid-
rörd uti bemälte kommissions arbete. Det har
således antingen icke fallit kommissionen in att
tärka derpå, eller har den ansett frågan vara
utan vigt, hvilket den dock visserligen icke är.
Vi bo under ett kallt klimat och hafva behof af
att på bästa sätt skydda oss för kölden. Det är
i sin ordning att alla offentliga församlingsställen,
theatern, börsen, auklionslokaler m. fl. uppeldas,
och man måste derföre med rätta finna det bå-
de otillbörligt och oförnuftigt, att kyrkan dere-
mot står kall och frostbeklädd, utan att någon
bekymrar sig derom. Är detta likväl icke en
besynnerlig inkonseqvens? Der, hvarest man sam -
las för att öfverlägga uti verldsliga angelägenhe-
ter, har man öfverallt eid och. värme, men på
det heligaste församlingsrummet, der jag just har
största behof af att slå mig ned i god ro, der
jag skall sitta stilla i flere timmar, blotta mitt
hufvud, och i allt fail vid vissa tillfällen, såsom
kommunion, fadderskap m. m. lägga af min kap-
pa och öfverplagg, — der skall jag vara utsatt
för klimatets hela stränghet, förökad af de kalla
murarne. Detta är ej allena högst obehagligt,
utan måste äfven evedersägligen utsätta dem som
besöka kyrkan för den största fara till deras hel-
sa, utan att tala om, huru andakten under så-
dana omständigheter måste lida och afsigten med
gudstjensten derigenom förfelas. Man kan icke
undra på, att folket under den kalla årstiden
ahåller sig från kyrkan, ja! att till och med de,
som af hjertat längta efter uppbyggelse, mången
gång finna det betänkligt att söka den i Guds
hus. Det kan härmed. förhålla sig dåligt i stä-
derna, men på landsbygden är det dock långt
värre, der kyrkorna i allmänhet hafva öppna
golf, viggar och dörrar, och gudstjenstens bivi-
stande för de fleste är förenad med en resa, som
stundom är lång och besvärlig nog och som för
det mesta sker till fots, ja stundom äfven på
skidor.
När nu det arma folket, som i sin natio-
naldrägt blott har ett ganska måttligtskydd mot
sölden och ice någon kappa att svepa in sig
uti, kommer varmt och drypande af svett in uti
den kalla kyrkan, och der sitter stilla en län-
gre stund, så behöfver man icke tveka att för-
klara ett sådant förhållande såsom ytterst farligt!
ör helsan. Om än Norrmannens starka patur
ål mycket, så uthärdar den dock icke allt, och
nsändaren är förvissad om att många gilvas,
som under en sådan färd ådragit sig allvarsam-
na sjukdomar, ja! han vet bestämdt ett tillfälle,
lå en ung, förhoppningsfull menniska derigenom
drog sig en svår lungsot, hvarpå döden snart
öljde. 1 följd af allt detta har det blifvit en
lödväxdighet, som icke borde existera, att natt-
ardsgången under vintern upphört på landet,
nen den fortfar dock så långt in på hösten, att
nan är besvärad af kölden. Det har till och