dessutom hvad jury i tryekfrihetsmål angår, dei
serskilda skäl tillkommit, att denna jury till en
I tredjedel väljes af domstolen, åt hvilken man
skuile hafva gifvit en oformlig öfvervigt, om
han med blott en enda af sina trenne röster
kunde bestämma utslaget, och detta till och med
tvert emot den ofvan anförda principen.
MM—ltötmanen
— Minerva har i dag med mycken skicklighet
och äfven med en anständig portion ilska sökt
tolka Aftenbladets anmärkning vid Statstidnin-
gens besynnerliga sätt att berätta en Konungens
sednaste gåfva till fattiga barn, såsom ett per-
sonligt anfall af Aftonbladet mot Konungen.
Denna lilla utgjutelse i Minerva kunde måhända
öfversättas med andra ord så: Var nådig Ers
Maj:t och dröj icke för länge med tillsättningen
af Postmästartjensten i Norrköping!, För öfrigt
behöfva vi för vederläggning af Minervas insinua-
tioner endast hänvisa till Aftonbladets artikel.
essensen a
Frågor och svar om Landshöfdingeptatsen i
Jemiland.
Den nuvarande Landshöfdinge-ledigheten i
Jemtiand har gifvit anledning till en temligen
originell skriftvexling i Sundsvallstidningsn Al-
var och Skämt, mellan tvänne Insändare, af hvilka
den ena håller tal för Hr General-Adjutanten
Bey och den andra för Hr Öfverste Montgomerie.
Dessa båda herrar äro för öfrigt icke mycket
artige mot sina motståndsres patroner. Den ena
som tecknar sig Ödmjukast, omtalar ironiskt, så-
som en af Hr Boys förtjenster, inrättandet af den
stera festivitetssalen på Frösön, och uppmanar
vidare sin motståndare att uppgifva Hr Boys
tankar om nationalbeväringen, hvilket åter den
audra Inmsändaren, som kallar sig —n, besvarar
på det uppl!ysande sättet, att Gen. Adj. Boys
tankar aldrig gilva Hr Montgomeries efter i
psanm patriotism, om han ock icke, såsom den
psednare, låtit kungöra dem på trycket. Slut-
ligen framställer Ödmjukast, om ej Hr Boy är
någet (jeskig af sig. Härpå frågar åter Hr —n,
om innehållet af boken: En röst ifrån fjelien,
verkligen är enligt med Hr Montgomeries tan-
kar, och om dessa räcka från det ena året til
det andiax
Vi hafve uti Aftonbladet redan yttrat vår tan-
ka om olämpligheten af någonderg bland de här
nämnde sökanderne till Landshöfdingeplatsen i
Jemtland, ieke för persenernas skull, som hvar
för sig i viss grad äro utmärkte män, hvilket
förut är kändt, utan derföre att det vore besyn-
nerligt, om ej duglige civila embetsmän kunde
utfinnas till denna civila plats, och emedan vi
sldrig skole upphöra att erinra, att det är en
skam för en regering, om förhållandet skulle va-
a annorlunda, då styrelsen derigenom tydli-
sen proklamerar, att dess egna organisationer
och val inom den civila embetsmannahierarkien
vara komplett odugliga. Litet ohemulit är
let likväl af den ene Insändaren att insinuera,
tt Hr Montgomerie skulle skrifva annat än hvad
jan tänker.
Hår i hufvudstaden tror man annars nu, att
Ir Montgomerie i detta ögonblick skall vara
värmare till platsen, än Hr Boy. Först och
rämst känner man nemligen den varma tillgif-
venhet, som på samhällets höjder råder, dels för
elormer i allmänhet, dels ock serskildt för så-
lana, som fått sig ett litet förord i srösten från
jeilens. Sedermera är Hr Montgomerie svärson ;
ill Statstidningens utgifvare, Hr KansliRådet .
Wa:lmark; och fastän kr Wallmark, oaktadt sina
örtjenster, aldrig kunnat blifva ledamot af Sven-
ka Akademien, som i sednare tider i stället öpp- i
at sina armar för fosforisterne, lärer Hr Mont-:
.omerie ändå ej vara utan hopp bli den förste .
ye Landshöfdirg, som får hålla sitt intåg il.
len af Hr Boy arranscherade festivitetssalen på I.
rösön.