dessutom hvad jury i tryekfrihetsmål angår, dei serskilda skäl tillkommit, att denna jury till en I tredjedel väljes af domstolen, åt hvilken man skuile hafva gifvit en oformlig öfvervigt, om han med blott en enda af sina trenne röster kunde bestämma utslaget, och detta till och med tvert emot den ofvan anförda principen. MM—ltötmanen — Minerva har i dag med mycken skicklighet och äfven med en anständig portion ilska sökt tolka Aftenbladets anmärkning vid Statstidningens besynnerliga sätt att berätta en Konungens sednaste gåfva till fattiga barn, såsom ett personligt anfall af Aftonbladet mot Konungen. Denna lilla utgjutelse i Minerva kunde måhända öfversättas med andra ord så: Var nådig Ers Maj:t och dröj icke för länge med tillsättningen af Postmästartjensten i Norrköping!, För öfrigt behöfva vi för vederläggning af Minervas insinuationer endast hänvisa till Aftonbladets artikel. essensen a Frågor och svar om Landshöfdingeptatsen i Jemiland. Den nuvarande Landshöfdinge-ledigheten i Jemtiand har gifvit anledning till en temligen originell skriftvexling i Sundsvallstidningsn Alvar och Skämt, mellan tvänne Insändare, af hvilka den ena håller tal för Hr General-Adjutanten Bey och den andra för Hr Öfverste Montgomerie. Dessa båda herrar äro för öfrigt icke mycket artige mot sina motståndsres patroner. Den ena som tecknar sig Ödmjukast, omtalar ironiskt, såsom en af Hr Boys förtjenster, inrättandet af den stera festivitetssalen på Frösön, och uppmanar vidare sin motståndare att uppgifva Hr Boys tankar om nationalbeväringen, hvilket åter den audra Inmsändaren, som kallar sig —n, besvarar på det uppl!ysande sättet, att Gen. Adj. Boys tankar aldrig gilva Hr Montgomeries efter i psanm patriotism, om han ock icke, såsom den psednare, låtit kungöra dem på trycket. Slutligen framställer Ödmjukast, om ej Hr Boy är någet (jeskig af sig. Härpå frågar åter Hr —n, om innehållet af boken: En röst ifrån fjelien, verkligen är enligt med Hr Montgomeries tankar, och om dessa räcka från det ena året til det andiax Vi hafve uti Aftonbladet redan yttrat vår tanka om olämpligheten af någonderg bland de här nämnde sökanderne till Landshöfdingeplatsen i Jemtland, ieke för persenernas skull, som hvar för sig i viss grad äro utmärkte män, hvilket förut är kändt, utan derföre att det vore besynnerligt, om ej duglige civila embetsmän kunde utfinnas till denna civila plats, och emedan vi sldrig skole upphöra att erinra, att det är en skam för en regering, om förhållandet skulle vaa annorlunda, då styrelsen derigenom tydlisen proklamerar, att dess egna organisationer och val inom den civila embetsmannahierarkien vara komplett odugliga. Litet ohemulit är let likväl af den ene Insändaren att insinuera, tt Hr Montgomerie skulle skrifva annat än hvad jan tänker. Hår i hufvudstaden tror man annars nu, att Ir Montgomerie i detta ögonblick skall vara värmare till platsen, än Hr Boy. Först och rämst känner man nemligen den varma tillgifvenhet, som på samhällets höjder råder, dels för elormer i allmänhet, dels ock serskildt för sålana, som fått sig ett litet förord i srösten från jeilens. Sedermera är Hr Montgomerie svärson ; ill Statstidningens utgifvare, Hr KansliRådet . Wa:lmark; och fastän kr Wallmark, oaktadt sina örtjenster, aldrig kunnat blifva ledamot af Svenka Akademien, som i sednare tider i stället öppi at sina armar för fosforisterne, lärer Hr Mont-: .omerie ändå ej vara utan hopp bli den förste . ye Landshöfdirg, som får hålla sitt intåg il. len af Hr Boy arranscherade festivitetssalen på I. rösön.