kände redan er skenbhelighet; hvad jag seden erfa-
rit om er, förvandlade mina misstankar i visshet och
ökade min fruktan... Ehuru uppdragen ett vigtigt
värf, begaf jag mig straxt på vägen... Jeg an-
lärde till Paris för en stund sedan... Hör nu det
sista jag har att säga er... Det står i min makt
att utverka ert utlemnanrde... Om ni ej efterkom-
mer mir befallning, blir ni straxt arresterad; om pi
deromoet, som jag lofvat er olyckliga mor, samtycker
att resa, då förtiger jag allt; man skall förse er med
allt hvad ni beböfver... ech den person ni ret,
skall icke ens bli underrättad om er nedrighet...
Klockan är fyra på morgonen; klockan sex måste
jag vara fullkomligt tillfredsstäld i afseende på herr
Boisseaus öde, och ni måste vara på väg till Spa-
nien, dit beledsagad af denne käcke man. Han yvi-
sade på Glapisscn.
På dessa vilkor, jag upprepar det, samtycker jag
att tiga... icke för er... men för den persons lugn
som jag vördar mest i hela verlden... Hon skall
icke ens få veta af min resa till Paris... Ni skall
i min närvaro skrifva ett bref, hvari ni ger benne
tillkänna, att som ni erhållit underrättelser från Tysk-
land, att ni här kunde bli blottställd i följd af den
komplott, hvaruti ni deltagit, kar ni beslutit att ge-
nast lemna Frankrike. Så snart ni kommit till Ma-
drid, är er framtid betryggad, om ni uppför er väl...
och jeg skall taga sådana mått och steg, att ni ej
skall kunna lemna derna sted.., Dessa äro mina
befallningar... Gif mig nu ert svar... Jag kan
ej stadna qvar mer än två timmar i Paris... och
jag vill se er på ryggen innan jag far... Om pi
nekar... så gör j:g straxt anmälan hos vederbö-
rande, och ni blir arresterad.
En afskyvärd tanka genomilade Herrmans själ; ban
svarade med en orubblig köld:
— Jag begriper lätt, min herre, ert deltagande
för den person, hvarom ni talar... men jag önskade
veta för hvad ändamål ni vill upplysa henne om mig.
— Jag kan försäkra er, att en belackares roll icke
är: min; jag respekterar för mycket det fruntimmer,
bvars namn jag skulle rodnpa att här uttala, för att
ge henne ett så förfärande slag... Ni skall resa...
och hon skall alltid bli okunnig hvem den person
var, som missbrukat hennes förtroende.
— Ni handlar som en trogen vän, min herre, att