— Ja, alltid denne man, upprepade Peter
Herbin och tiliade i nästan högtidlig ton:
— Hör på, Jerome Morisson ... hvarken du
eller jag ega något helit ... du bar en tygel-
lös-ärelystnad. Alla medel synas dig goda, för
att hinna ditt mål; ditt hjerta är förtorkadt af
egoismen ... Du har varit en rättvisans mör-
dare, det sämsta af alla slags mördare, emedan
de äro de fegaste. Utan att kunna mäta mig
med dig... är jag mera elak än god af mig .-:.
Fattigdomen har gjort mig förderfvad... Eburu
vi båda förakta hvad andra frukta och vörda,
ödmjuka vi ess ändå för vissa oundvikliga öden.
Du har låtit döda Jakob Briot ... Nå väll Ge-
nom ett sammanträffande af oerhörda omstän-
digheter komma nu från samma Jakobs graf
alla de olyckor, sem skola slå ned på dig ..-
Du har rätt i att säga med bäfvan: alltid denne
man!
Hertig de Bracciano bäfvade vid dessa ord a!
Peter Herbin. En inre aning sade horom, att
någon fruktansvärd sanning skulle framkomma
ur detta orediga kaos.
Dagens händelser, denna timma på natten,
Peter Herbins hemska ansigte och de blodiga
minnen, ban framkallade, allt bidrog att öka
hertigens efrivilliga fruktan.
Peter Herbin återtog med allvarlig röst:
— Jakob Briot var fattig. Kapten Butler
ehuru äfven fattig, hade nekat homom Wilhel
minas hand; den olyckliga flickan hade endas
hört sitt bjertas röst. Tre månader efter si
älskares död skänkte hon verlden en son; denn
son ... är Herrman Forster, din handsekreter.
— Herman! Jakob Briots son! utropade her
tigen förskräckt.
— Då du hade lemnat Dijon, för att bli all
män åklagare i Lyon, återvände Wilhelmin
Butler till Wien. Hennes far dog i denna stad . .
Hon uppfostrade sin son under namnet Butler
ända till den stund, då en händelse, som det e
kan intressera dig att veta, tvang henne at
skicka denne son till Frankrike, under namn a