— Ja, jog tillstår det... emedan jag heldre skulle dö tusen gånger, än vanära det namn ni gifvit mg och som jag frivilligt antog!... Ja, jag tilisiör denna kärlek, emedan den lika mycket hedrar den som hyser den, sem den, hvilken inger den... Jag tillstår den, emedan ni nu m ia skall inse, att vi måste skiljas för alltid! — Skiljas för alltid! utropade hertigen. Trr ni det, min fru? Ni tror, att det behöfs bott att tycka om den första pojke man får se, för att straxt säga till en hederlig man, som ni tillhör inför Gud och lagen: Låtom oss skiljas, min her:e, jag älskar med passion, ända till ursinnighet?,... Hal! Ni ger ett brott till ursäkt för en gudlös skilsmässal... I sanning min fru, ni måste älska ända till dårskap, för ait våga ett sådant språk till mig, för att kunna tro, att jag skulle vara nog usel eller neg enfaldig. att efter en dylik bekännelse samtycka till skilsmässa! — Men hvad kan ni väl begära, min herre af en qvinna, som säger er, att hennes hjerta ej tillhör er, att det aldrig tillhört er? Kunna vi väl, efter denna grymma förklaring, längre vi stas under samma tak?... Nå väll om ni sät ter er emot skilsmässa... skola icke i morgon redan i dag jag och min tant för alltid öfyergc detta hus? Hertigen hade småningom återtagit det välde han nästan alltid ägde öfver sig sjelf; han lug nade sig; hans anletsdrag uttryckte en hånandt köld, ännu förfärlgare än vreden. — Det ligger sanning i hvad ni säger, mir fru... Er tant skal! flytta ur buset redan : afton; men ni, aldrig!... Ahl Efter vi ärc på kapitlet om bekännelser... ni har bekän er broits!iga passion för att bevisa mig, att v borde skiljas; jag skall bekäana alla de skyml. liga orsaker, som hivdra mig att skiljas från er — Ni förskräcker mig, min herre! — Det är en aning, min fru. Hör på.. Jag är son af en handtverkare... Jag var utar namn, utan förmögenhet, då revolutionen utbrast