har ansvaret derför. Sjelfra benämningen Ansvarsstyrman betecknar hvilken person det är, och före skriften är gifven i 447 och 448:de . . af 1834 års reglemente. Jag vågar derför tro, och anser det alldeles icke oförenligt med våra krigslagar, att, lika väl här som i andra länder, alla vid ett fartygs förolyckande om bord varande, chef, öfveroch underbefäl och besättning, anses oskyldiga intill dess undersökning vid KrigsRätt antingen frikänt eller i värsta falet lagt felet på den rätta skuldran; och jag kan ej undertrycka min öfvertygelse, att oaktadt Kapten Löjtnanten Ehnemarks yttrande, att alla gjort sin skyldighet, både befäl och besättning bordt inställas för KrigsRätt, likväl alla ansedda oskyldiga tilldess någon hade funnits hafva felat.n Sedan jag nu vidlyftigare, än som under andra omständigheter eller i händelse kela domstolen, som pröfvar KrigsHofrättens utslag, endast utgöres af män af yrket, bemött krigsfiskalens anmärkningar, återstår för mig, att granska de förhållanden, som i min öfvertygelse orsakat Odins strandning. Vanligen begagnar man vid segling öfver Nordsjön generalkarta af år 1797, då fråga är om att sätta kurs från Skagerrack till kanalen eller tvertom, eller när man kryssar i Nordsjön, Enligt detta kort, anser jag den kurs, som på Odin sattes från Hofden norr ut hafva varit den rigtiga, ty kortetutvisar ett så småningom aftagande djup åt Jutska kusten, att lodningen nödvändigt skulle angifva landets annalkande på erforderligt afstånd från kusten, för att, idet fall kursen inklinerat mera åt öster, hafva mer än tillräckligt rådrum, att styra nordligare och således mera långs landet för att med förnyade lodningar uppnå den punkt, då man kunde böja ostligare mot Skagerns udde. Detta förhållande har likväl förändrats sedan Limfjordens utbrott mot Nordsjön, hvarigenom vattnets djup undergått betydlig förändring, hvilket synes på specialkortet af år 1835. I följd häraf skulle en kurs, som från den ångfartyget Odin styrde, utaf hvad orsak som heldst, endast inklinerade ett halft streck mera åt öster, föra fartyget till den plats, der det förolyckades, utan att lodningarre kunde angifva landets annalkande, emedan i båda fallen vattendjupet vore lika. Kursen, som var riktigt sat., enligt generalkortet, kunde således anses nästan för vågad, enligt specialkortet. Men eburu detta orsakade den slutliga strandningen, förefinnas likväl flere urskuldande omständigbeter: 4:o Sommartiden, heldst under en längre fortsatt oafbruten vacker väderlek, borde någon missledande strömsättning icke supponeras, under så rak kurs oeh hastig fart, som den, ett ångfartyg gör. Den fanns ej heller, hvilket i 4:e mementet synes. 2:o Eburu sjömannen ganska ofta är djerf och måste vara det, emedan han thy förutan ej kommer långt, torde likväl de fleste sjömän här ej hafva ansett någon stor fara för handen. emedan det icke var att betvifla, att ju icke, heldst med ett så grundgående fartyg, som Odin, en sommarnatt, på en öppen kust, både bränningar och land skulle, om nödig uppmärksamhet jakttoges på däck, kunnat synas. Jag kan också icke fatta, huru det är möjligt, att bränningen endast kunde observeras på blotta 6 famnars afstånd från ångfartyget, och måste till och med antaga, att olyckan hade undvikits, om den vakthafvande officeren icke just i det olyckliga ögonblicket varit sysselsatt att efterse, låta afskära och inlägga det nyss förut gjorda lodskottet. Då luften, eburu mulen, icke beskrifves såsom tjocka, måste det ock anses såsom någonting alldeles ovanligt, att landet ej kunde skönjas på !.;:dels kabellängds eller 30 å 40 famnars distans, eller tillräckligen långt från, för att undvika faran. 3:o Tillhör det ansvarsstyrmannen, som har på sitt ansvar skeppets räkRingar och navigering, att, enligt 438 , undersöka. således jemföra de begagnade korten; om han fästat chefens uppmärksamhet på de båda nämade kortens olika vattendjup, är icke bestämdt, reser deremot synes, att han icke vid bestickets afsättning, klockan 492 om natten, enligt 448 i 1834 års reglemente fruktat och gjort chefen uppmärksam på någon fara, i följd af den kurs, som styrdes, ehuru det, vid denna tidpunkt, ännu nogare hade bordt betänkas, att en något ostligare kurs icke genem lodningarne kunde upptäckas. 4:0 Enligt de. försök, som seder mera, efter Odins olycka, skett, på Hans Maj:ts ångfartyg, Gylfe, af samma skapnad ech machineri, som Odin, är det utrönt, att vid der kurs, Odin styrde skulle Gylfes kompass haft 6 graders eller ett halft strecks lokalmissvisning, åt öster: att Odin ej hade den mindre, måste antagas, och det är dessa 6 graders lokalmissvisning, som ledt Odin till strandningspunkten, men detta utvisar, att, hvad Kaptenlöjtnanten Ehnemark supponerat, ingen strömsättning egt rum. Olyckan är således orsakad af icke beräknad lokalmissvisning, hvilket naturfenomen, sedan den tiden, Odin strandat, i sjelfva England, der lokalmissvisningen måste vara mera känd, likväl vållat mången stramdning, äfven med uppoffring af menniskolif. Härefter företogs omröstning och yttrade sig Justitierådet, Grefve G. A. Sparre, sålunda: Ehuru synas vill, dels som skulle den, af Kaptenlöjtnanten Ehnemark, vid återresan rån England, med ångfartyget Odin, valde kurs, som, oansedt den längre väg, hvilken skulle öfver Nordsjön befaras, blifvit ställd på endast 6 mils afstånd från Jutlands Bmordvestra ra RA AA a TR AR Tr TT RT