kunna begå. Men i stället att förebrå greken att vara en nedrig bof, vore det mera värdigt af oss att hjelpa honom återvinna oberoendet, såsom ett medel att verka på hans moraliska pånyttfödelse. Hvad som hos fria män anses som ett brott, blir ofta hos slafven att betrakta som en dygd. Den forntida grekens karakter är upphöjd och ädel; och ingen, som ser den manligt modiga gången, den höga pannan, det stolta ögat hos nygreken, kan derföre tvifla, att kan ju icke ännu bibebållit sina stamfåders eldiga sinne, och det finnes många likheter emellan nutidens och forntidens greker. De sednare trodde på orakler ech spådemar, dyrkade bundrade gudar och offrade rika offer på deras altarer, antingen för att tillvinna sig deras ynnest eller tacka dem för någen åtnjuten välgerning; de moderne grekerne tro på helgons qvarlefvor och underverk, dyrka hundrade helige, utbedja sig deras gunst eller kembära dem tacksägelser, då de med guldoch silfverprydnader smycka deras bilder. Den moderne grekens anrsigte är ädelt och regelbundet, träffande likt med. de bröstbilder och statyer, hvilka ännu förvara stämpein af hvad forngreken en gång var. -Hans ögon äro stora och svarta, ögonbrynen bågformiga, ansigtsfärgen brun, håret mörkt, mestadels svart; hans växt är öfver medelmåittan, undersättsig och muskelfast, men vacker eeh smidig. Grekerne nyttja allmänligen mustascher; endast prester och män med: hög värdighet utmärka sig med långa skägg. Grekens lynnes är uti stor kontrast med turkens svårmod och armenianens tystlåtenhet; ty han är alltid verksam, liflig, munter, språksam, skrytaktig, stridig och beständigt jagande efter utmärkelser af ett eller annat slag. I grekiska karakteren är grymhet djupt inplantad, och han är känd för att vara sinnrik och alltid intrigera för en verklig eller inbillad öfverlägsenhet, hvilket berättigar oss säga, att grekerne är ett folk, af hvilket hvarje enskild sträfvar att blifva den förste. Greken har en snabb fattningsgåfva, är fyndig i ordlekar och road af spetsfundigheter; han emottager lätt intryck af hvarje ämne, men saknar ofta uppriktighet och ståndaktighet i sina föresatser. Grekiska fruntimmerna äro utmärkta för sin vackra kroppsbildning, sina sköna anletsdrag, och äro bekagfulla i sitt uppförande; men för sedlighet sägas de vara mindre berömvärda. Deras ögon äro stora, svarta och blixtrande, deras blick smäktande, byen blek, håret svart, tänderna hvita och jemna, växten kort. De ega af naturen stor skarpsinnighet, men få af dem hafva finare bildning. Jag har aldrig träffat någon, som kunnat skrifva, och få som kännat läsa, ehuru alla af dem jag känner tala grekiska, turkiska, italienska och franska språken samt gerna sjunga grekiska, italienska och franska sånger. De äro berömda för sin mirmik, och af-de få prof jag sett, synas de mig fullkomligt berättigade till detta beröm. Det berättas äfven, att de äro goda hushållerskor och ömsinta mödrar, och jag kan tryggt tillägga al egen erfarenhet, att de äro noggrannare och snålare än andra qvinner jag någonsin känt; pengar! pengar! pengar! är deras hjertans uteslutande omsorg, och frankernhe i Pera bafva-ett ordspråk: patt en grekisk qvinna kan gå tiil fanders för tio piaster. Ingen, utom den som lefvat ibland grekerna, kan göra sig begrepp om med hvilken ytterlighet de blindt tro på sina presters galenskaper. I det förnämsta grekiska hus, i hvilket jag umgicks, stod i en fördjupning af väggen nästan i hvarje rum ett kors med en brinnande lampa, och för hvilket som oftast knäfall gjerdes. I ett annas hus, der jag äfven var bekant, voro krucifixer och lampor i öfverfiöd, dessutom en oljefärgstafla (ett ömkligt sudd i en grann ram), ärnad att föreställa jutgfru Maria, och rundt omkring, emellan ramstyckena och duken, voro instuckna guldoch silfver-afbildningar af fingrar, tår, händer, fötter, ögon. öron, m. m. På min fråga om meningen härmed svarade man, att de voro försoningsoffer; att silfvertån blifvit ditsatt, då Annette hade en sårig tå, och att den helnade omedelbart derefter; att silfverörat hade blifvit ditstucket, då Angelina hade ett sårigt öra; men det är icke blott i husen man får se dessa narraktigheter, utan helgonbilderna i kyrkorna äro utsirade med dylika offer, och jag föreställer mig, att presterna finna det fördelaktigt att uppmuntra detta slöseri åt vantron och vidskepelsen. — En från Norrköping nyligen hit anländ yngling, vid namn Reinhold Barkander, arresterades förl. Thorsdags eftermiddag för stöld. B. hade nemligen begifvit sig fem trappor upp i huset Nr 3 vid Stadssmedjegatam samt tillgripit och borttagit en der stående större koffert, innehållande åtskilliga klädespersedlar, tillhöriga en i huset boende piga. Barkanders företag råkade likväl att misslyckas derigenom, att en handlande, som har sin salubod midtemot omförmälda hus, bemärkte B., då denne kom ned med kofferien, och, misstänkande förhållandet, begaf han sig efter B., som sökte att med kofferten xomma undar. Då B. såg att detta var: förgäfves, nedsatte han sin börda på gatam. Tillsagd, att bära den tillbaka på samma ställe, der han tagit den, blef B. otidig. Då togs B. och affördes till Stadsbushäktet samt var i går uppförd till förhör i Poliskammaren, der han erkände sitt brott. Målet är remitteradt till KämnersRätten. (Dagbi.) BLANDADE ÄMNEN, — Öfver en af de berömdaste bland våra nu lefvande målare, hvars vinterstycken åtminstone ryktet någon gång måtte fört till läsarens bekantskap, meddelar Malmö Tidning föliande bio-!