Göra motstånd var ej att tänka på; Peter Herbin tycktes, oaktadt sin ålder, vara mycket stark, och denne skulle, med Herrmans bistånd, förlama all verkan af hvad Boisseau kunde företaga till sitt försvar. Sedan Anacharsis öfvervägt alla dessa omständigheter, underkastade han sig suckande det öde, sem han ej kunde undslippa. — Nå, jag hoppas du nu är öfvertygad, sade Peter Herbin. — Visserligen är jag öfvertygad, att ni ären i stånd att utöfva detta våld. Men om det är penningebegär, som drifver er att handla så, tillbjuder jag er två tusen napoltoner, med vilkor, att ni lemnen mig fri och straxt begen er bort från Paris. oo Nå, men du tager oss för riktiga kräk! sade Peter Herbin. — Nå väl! Jag går till tretusen napoleoner... Men då skall sonen till öfverstens portvaktare ledsaga er, att jag kan vara säker om, att ni verkligen beger er af, sade Boisseau, som trodde sig på detta sätt kunna tysta deras skrupler. — Om du också ginge till fyra eller fem tusen napoleoner, så vinner du ingenting dermed; se, sådana äro vi, sade Peter Herbin.... Men kusken blir säkert otålig; han måste skickas tillbaka med dig eller din kappa; det är sak samma; men dessförinnan måste vi ha dig i säkerhet; var nu icke barnslig; att göra motstånd tjenar till intet; och då måste du, i stället att få läckerheter, sitta på vatten ech bröd. Vi ha här ett förträffligt gömställe. Du behöfver icke veta åt hvem det var ämnadt. Jag bör endast