Det är intressant att se, huru talrikt me
teaterskribenter det finnes uti Tyskland; oc
hvilken mängd af originalarbeten och öfversät!
ningar som uikomma i denna väg. Blätter fö
litterarisehe Unterhaltung, omtala flera nya tes
terstycken a? Neumeister, Barthelme, Held sam
den bekanie Töpfer, författaren till Bröderr
Forster, Ein Ständehen in Pyrmonts, Preus
sens 18 Oectober,, ein Pagenstäöckehen, m. f
Bernhard Brummer, Gleich, Blumer, Robe
Koester och Raupack, författaren till Die Reya
listen oder Cromweil General, samt pLifvet
skolan, som vir scen lärer hafva tillegnat sig
och som under loppet af innevarande spelter
min här skall komma att uppföras.
Dessutom mwämnas der flera öfversättninga
från de nyaste theaterförfatlarne såsom Scribe
Hertz, t. o. m. Beskow.
Det är anmärkningsvärdt, att Sverige för när
varande nästan helt och hållet saknar författar
för scenen. Denna bana tyckes alldeles hafv:
igenvuxit. Det finres väl få länder som hbafv:
en så tolal brist på inhemska författare för skå
debanan. Grannriket t. ex. räknar f. n. de skicklig:
tneaterskribenterne Oehlenschlöger, Hertz, Hei
berg och Andersen m. fl., då vi deremot fö
närvarande icke hafva mer än en enda, hvars
arbeten i alla fall troligen knappt kunde bibe:
hålla sig på scenen. Det är visst sannt, attpu-
bliken rv, sedan dess musiksinne allt mer och
mer, särdeles under de sednare åren, utvecklat
sig, tyckes hysa förkärlek för operan, men den
skulle säkerligen icke med likgiltighet upptag
ett och annat skådespel, vaudeville eller gen
restycke sf inhemskt ursprung, hvarvid man —
såsom t. ex. uti Heriz vackra poetiska stycke:
pSven Därings hus,, der författaren upptagit flera
af sitt lands utmärkt sköra nationalvisor — hade
tillfälle att göra bekantskap med folksången, hvars
rika källor ligga så obegagnade och ännu till en
del okärda; en och annan folkscen lifvar och
förskönar, oeh den nordiska sången skulle tro-
igen taga ut sin rätt till deltagande och intresse.
)et var för några år sedan fråga om, att en af
SCR EAT KSV Ra TN RA VE ER