Det är intressant att se, huru talrikt me teaterskribenter det finnes uti Tyskland; oc hvilken mängd af originalarbeten och öfversät! ningar som uikomma i denna väg. Blätter fö litterarisehe Unterhaltung, omtala flera nya tes terstycken a? Neumeister, Barthelme, Held sam den bekanie Töpfer, författaren till Bröderr Forster, Ein Ständehen in Pyrmonts, Preus sens 18 Oectober,, ein Pagenstäöckehen, m. f Bernhard Brummer, Gleich, Blumer, Robe Koester och Raupack, författaren till Die Reya listen oder Cromweil General, samt pLifvet skolan, som vir scen lärer hafva tillegnat sig och som under loppet af innevarande spelter min här skall komma att uppföras. Dessutom mwämnas der flera öfversättninga från de nyaste theaterförfatlarne såsom Scribe Hertz, t. o. m. Beskow. Det är anmärkningsvärdt, att Sverige för när varande nästan helt och hållet saknar författar för scenen. Denna bana tyckes alldeles hafv: igenvuxit. Det finres väl få länder som hbafv: en så tolal brist på inhemska författare för skå debanan. Grannriket t. ex. räknar f. n. de skicklig: tneaterskribenterne Oehlenschlöger, Hertz, Hei berg och Andersen m. fl., då vi deremot fö närvarande icke hafva mer än en enda, hvars arbeten i alla fall troligen knappt kunde bibe: hålla sig på scenen. Det är visst sannt, attpubliken rv, sedan dess musiksinne allt mer och mer, särdeles under de sednare åren, utvecklat sig, tyckes hysa förkärlek för operan, men den skulle säkerligen icke med likgiltighet upptag ett och annat skådespel, vaudeville eller gen restycke sf inhemskt ursprung, hvarvid man — såsom t. ex. uti Heriz vackra poetiska stycke: pSven Därings hus,, der författaren upptagit flera af sitt lands utmärkt sköra nationalvisor — hade tillfälle att göra bekantskap med folksången, hvars rika källor ligga så obegagnade och ännu till en del okärda; en och annan folkscen lifvar och förskönar, oeh den nordiska sången skulle troigen taga ut sin rätt till deltagande och intresse. )et var för några år sedan fråga om, att en af SCR EAT KSV Ra TN RA VE ER