föreningens årsberättelse, af Hr Medicinalråde Pontir. Denna tidskrift blir snart ett nödig vademecum för hvar och en, som intresserar si; för trädgårdsskötseln, och få skrifter kunna gifv en så god valuta för utgiften som denna gör både genom en intressant läsning, den ökad prydnad trädgårdsvännen genom dess ledning kan gifva sina blomsterrabatter, och den förSdlin; och afkomst, han kan vinna af sina fruktträd Skriften fianes, enligt annons på omslaget, till gänglig hos alla bokhandlare i Stockholm och i landsorten. — Af TIDSKRIFTEN FREY är äfven Mi! utkommen för ett par dågar sedan. Under för behåll, att tilläfventyrs få återkomma till de ut förligare artiklarne härstädes, vilje vi nu blott förbigående omnämna dem. Den första är er historisk afhandling om de anstalter till förbätt ring af lagskipningen i Sverige, hvilka föreginga och beredde stiftelsen af 1734 års lag, af H. J De fakta, som här lemnas, ärv väl ej okända men intressanta att få samlade på ett ställe. — En artikel, kallad Bildande konst, af Nils Arfvid son (Protokollssekreteraren Arfvidsson, f. d: er af förläggarne till Dagl. Allehanda). Det är en i tonen litet pretiös, men liflig och umderhållande redogörelse för konstföreningens sednaste exposition, föregången af en blick på den period som förf. icke oriktigt kallar konsteis menlösa tider här i Sverige, hvarmed han menar tider ifrån Gustaf -II:s död och till konstföreningen: stiftelse. Vi återkomma här längre ned till er serskildt märklig uppgift i denna artikel. Härefter följa recensioner: i en ganska lång och utförlig af Prof. Nordströms bidråäg till den Svenska samhällsförfattningens historia, af B—ik (Prot Bergfalk?) en af ett fransyskt mathematiskt arbete, signaturen C. J. M. En af den Norske Rektorn Bugges afhandling om skolväsendets författning i flera Tyska stater, tillika med ideer tili en uy reorganisation af skolväsendet i Norge, samt slutligvn två små belletristiska recensioner af M—in. Uti annonser om denna tidskrifts fortsättande nästa år, anmäles jemväl, att Red. ernnar serskildt utgifva en tidning, som utkommmer med ett halfark i veckan. Tidskriften skall blifva sex häften på året. Vi införa nu det:serskilda här ofvan nämnda märkliga styeket i Hr Arfvidssons artikel: Konstföreningens Exposition upptog nästan alla nu lefvande köonstnärers namn och alla de nu varande konstpensionärernas, utom en endas: C. G. Qvarnströms. Men han är ju skulptör, svarar man, och detta var en exposition af taflor. Invändningen har sin riktighet; men kunde man icke, med litet god vilja — och bland Konstföreningens hufvudmän finnes, som vi tro, åtminstone en eller annan som verkligen hyser sådan för Herrr Q. — här hafva funnit en utväg, sem, efter hvad vi tycka, nästam sjelfmant erbjöd sig? Hr Q:s vackraste arbeten höra till en konstart, som anses. för ett mellanting af skulptur och måleri. Om hans bassorilicever fått en plats på expositionen, se vi icke att denna derigenom mera frångått sin plan än då den upptog (MM 481) den målade basreliePn af Masreliez. Som fallet nu var, måste Sverge fortfarande förblifva i okunnighet om att det bland sina yngre artister eger en utmärkt talang, som redan för halftannat år sedan från Rom hemskiekade 9 (säger nio) större arbeten, hvilka för närvarande döljas i ett hvalf under Kongl. slottet, ypperligt till förvarande af retsaker, men, efter vår oförgripliga tanka, mindre tjenligt att hysa konstverk. Dessa befinnas dessutom der instufvade bakom hvarandra, så att, om också genom vederbörandes beredvillighet, tillfälle lemnas att se dem, är det ungefär detsamma som om man ej sett dem. : Vissa konstnärer, likasom andra menniskor, förföljas af ett oblidt öde, vi säga öde, ty det är ej vår mening att tillskrifva någon uppsitlig elakhet eller ogunst hos personer den orättvisa förgätenhet, hvari dessa lyckans stjufbarn råka. Hvad Hr Q. angår, ha vi dessutom icke ringaste anledning att förmoda någon dylik ovilja hos någon enda af dem, som här ega inflytande i det artistiska facket; men eget blir det i alla fall, att, inom en konstart der så få idkare finnas, nio betydande arbeten på en gång anlända till oss från konstverldens hufvudstad, arbeten, som af de personer sjelfva, hvilka ega att förfoga öfver dem och i mer än ett hänseende bestämma deras öde, anses af så utmärkt förtjenst, att deras första bestämmelse (till prydnader i ett af hvalfven på Kongk slottet) förklaras dem mindre värdig, hvarföre eck denna plan nu lärer blifvit öfvergifven, — att, säga vi , sådana arbeten förblifva alldeles okända för publiken och post