föreningens årsberättelse, af Hr Medicinalråde
Pontir. Denna tidskrift blir snart ett nödig
vademecum för hvar och en, som intresserar si;
för trädgårdsskötseln, och få skrifter kunna gifv
en så god valuta för utgiften som denna gör
både genom en intressant läsning, den ökad
prydnad trädgårdsvännen genom dess ledning
kan gifva sina blomsterrabatter, och den förSdlin;
och afkomst, han kan vinna af sina fruktträd
Skriften fianes, enligt annons på omslaget, till
gänglig hos alla bokhandlare i Stockholm och
i landsorten.
— Af TIDSKRIFTEN FREY är äfven Mi!
utkommen för ett par dågar sedan. Under för
behåll, att tilläfventyrs få återkomma till de ut
förligare artiklarne härstädes, vilje vi nu blott
förbigående omnämna dem. Den första är er
historisk afhandling om de anstalter till förbätt
ring af lagskipningen i Sverige, hvilka föreginga
och beredde stiftelsen af 1734 års lag, af H. J
De fakta, som här lemnas, ärv väl ej okända
men intressanta att få samlade på ett ställe. —
En artikel, kallad Bildande konst, af Nils Arfvid
son (Protokollssekreteraren Arfvidsson, f. d: er
af förläggarne till Dagl. Allehanda). Det är en
i tonen litet pretiös, men liflig och umderhål-
lande redogörelse för konstföreningens sednaste
exposition, föregången af en blick på den period
som förf. icke oriktigt kallar konsteis menlösa
tider - här i Sverige, hvarmed han menar tider
ifrån Gustaf -II:s död och till konstföreningen:
stiftelse. Vi återkomma här längre ned till er
serskildt märklig uppgift i denna artikel. Häref-
ter följa recensioner: i en ganska lång och utför-
lig af Prof. Nordströms bidråäg till den Svenska
samhällsförfattningens historia, af B—ik (Prot
Bergfalk?) en af ett fransyskt mathematiskt ar-
bete, signaturen C. J. M. En af den Norske
Rektorn Bugges afhandling om skolväsendets för-
fattning i flera Tyska stater, tillika med ideer tili
en uy reorganisation af skolväsendet i Norge,
samt slutligvn två små belletristiska recensioner
af M—in.
Uti annonser om denna tidskrifts fortsättande
nästa år, anmäles jemväl, att Red. ernnar ser-
skildt utgifva en tidning, som utkommmer med
ett halfark i veckan. Tidskriften skall blifva sex
häften på året.
Vi införa nu det:serskilda här ofvan nämnda
märkliga styeket i Hr Arfvidssons artikel:
Konstföreningens Exposition upptog nästan
alla nu lefvande köonstnärers namn och alla de
nu varande konstpensionärernas, utom en endas:
C. G. Qvarnströms. Men han är ju skulptör,
svarar man, och detta var en exposition af taflor.
Invändningen har sin riktighet; men kunde man
icke, med litet god vilja — och bland Konst-
föreningens hufvudmän finnes, som vi tro, åt-
minstone en eller annan som verkligen hyser
sådan för Herrr Q. — här hafva funnit en ut-
väg, sem, efter hvad vi tycka, nästam sjelfmant
erbjöd sig? Hr Q:s vackraste arbeten höra till
en konstart, som anses. för ett mellanting af
skulptur och måleri. Om hans bassorilicever
fått en plats på expositionen, se vi icke att den-
na derigenom mera frångått sin plan än då den
upptog (MM 481) den målade basreliePn af Mas-
reliez. Som fallet nu var, måste Sverge fort-
farande förblifva i okunnighet om att det bland
sina yngre artister eger en utmärkt talang, som
redan för halftannat år sedan från Rom hem-
skiekade 9 (säger nio) större arbeten, hvilka för
närvarande döljas i ett hvalf under Kongl. slot-
tet, ypperligt till förvarande af retsaker, men,
efter vår oförgripliga tanka, mindre tjenligt att
hysa konstverk. Dessa befinnas dessutom der
instufvade bakom hvarandra, så att, om också
genom vederbörandes beredvillighet, tillfälle lem-
nas att se dem, är det ungefär detsamma som
om man ej sett dem. :
Vissa konstnärer, likasom andra menniskor, för-
följas af ett oblidt öde, vi säga öde, ty det är ej vår
mening att tillskrifva någon uppsitlig elakhet
eller ogunst hos personer den orättvisa förgäten-
het, hvari dessa lyckans stjufbarn råka. Hvad
Hr Q. angår, ha vi dessutom icke ringaste an-
ledning att förmoda någon dylik ovilja hos nå-
gon enda af dem, som här ega inflytande i det
artistiska facket; men eget blir det i alla fall,
att, inom en konstart der så få idkare finnas,
nio betydande arbeten på en gång anlända till
oss från konstverldens hufvudstad, arbeten, som
af de personer sjelfva, hvilka ega att förfoga
öfver dem och i mer än ett hänseende bestäm-
ma deras öde, anses af så utmärkt förtjenst, att
deras första bestämmelse (till prydnader i ett
af hvalfven på Kongk slottet) förklaras dem
mindre värdig, hvarföre eck denna plan nu lärer
blifvit öfvergifven, — att, säga vi , sådana arbeten
förblifva alldeles okända för publiken och post