— Kejsarinnan blir då befriad från tyngden
al sin krona, sade kertiginnan för sig sjelf.
— Fn kejsare gifter sig med Cesarernas dot-
ter! utropade prinsessan efter några ögonblicks
förvåning och tystnad... Sedan återtog hon
med ett slags medlidande: Stackars maul...han
har icke låst Moliere, han ... Han gör ett gif-
termål å la George Dandin.
— Huru, min hertiginna? sade öfversten.
— Ja visst! återtog prinsessan, har icke det
stora seklets stora filosof yttrat sig så här: Jag
hade gjort mycket bättre, så rik jag är, att gifta
mig med någon beskedlig bondflicka! Ahl de
karlarne! Exempel tjena dem aldrig till något.
Er kejsare tror, att med detsamma han ingår
förbindelse med Österrike, detta skall bli henom
troget; men vi få se...vi få se, om ej den der
illpariga engelska minisieren, soma jag afskyr —
ty jag har alltid afskytt Anglomanien emedan den
störtat oss, en vacker dag kommer att hos denna
makt speia Clitanders roll... tillade prinsessan
i det hon å nyo tog sig en stor pris snus. Oeh
då kommer det att heta: Du har så velat, George
Dandin!
— Ni ser långt förut, prinsessa, sade hertigen
i allvarlig ton och som, det tycktes, frapperad
af hvad hou yttrat.
— Det kommer deraf, ser ni, att jag har sett
länge och myeket svarade prinsessan melankoliskt.
Ett ögonblick voro de spelande i denna scen
stumma och upptagne af olika tankar. Hertig
de Bracciano afbröt först tystmaden och sade till
öfversten :
— Emedan ni reser till Wien, torde ni kan-
ske ha den godheten åtaga er att för mir rtäk-
ning göra en ansöknirg i kejserliga kansliet.
Det angår en stackars yngling, som jag använder
såsom handsekreter oeh tolk. Han har blifvit
komprometterad i jag vet icke hvilken politisk