några upplysningar, som utgöra icke så öfverflödiga bilagor till de eperhorrescerande besvärjelserna af Hr Mathies och jemväl till Dr Strauss eget yttrande. Förhållandet är nämligen, att originalet till det nu här åtalade sammandraget af Strauss aLeben Jesup utgafs för ett par år sedan i Tyskland, sedan andra upplagan af Strauss eget stora arbete utkommit. Imedlertid har, så wvidt wi kunnat förnimma, ifrån den tiden ända tills nu, aldrig något ofördelaktigt yttrande sersköldt om detta arbete af Dr Strauss varit synligt i tryck. Men i början af detta år utvaf Strauss ett nytt vidlyftigt och högst intressant arbete, sin aChristlige Glaubensichren, två tjocka band, för hvilka han af sin förläggare fått i honorarium 498,009 floriner. Innan ännu andra delen häraf utkommit, annonserades från elt annat håll en nära lika utförlig, men vida miudre dyr bearbetning af den första, under namn af Allgemein fassliche Darstellung af denna Glaubenslehre. Det var klart, att detta plagiat skulle betydligt skada förläggaren af hufvudarbetet, som också derföre låtit annonsera i tidningar, ati Dr Strauss icke erkänner detsamma, och då sådana slags produkter inom landet i sjelfva verket äro ett slags eftertryck, är det temligen naturligt, om både författaren och förläzgaren göra hvad de kunna för att detta arbete må blifva azerträmmerb, och icke heller underligt, om det förra sammandraget dervid jemväl fått sin släng i förbigående. I allmänhet kan man nemligen taga för afgjordt, att en författare sällan finner sig rätt belåten med att andra utgifva kompendier af arbeten, hvarmed han sjelf är sysselsatt och om allt sådant intrång, när det derjemte rör hans ekonomiska intresse, af honom betraktas såsom ett fuskeri i hans yrke. En gravör sem utgifvit en stor och dyrbar tafla tycker icke heller om att andra göra efter hans komposition i mind.e fermater och sälja kopian till billigare pris; men för allmänheten är sådant ändå ofta en fördel, om ock kopian ej kan i artistiskt afseende fullt mäta sig med originalet. Emedlertid är det merendels förhållandet med Kideerna, att de sällan kunna stadna inom ens värjo; och inomivetenskapens område, i synnerhet om iderna duga till något, bilda de snart en skola, och efterföljare, bearbetare och imitatörer uppträda vaniigen och utbreda hvad den ursprungliga mistaren först framlagt. Det måste arven observeras, att om sammandrag eller bearbetningar af etf litterärt arbete till en viss grad ärg klandervärda inom samma land, så finnes deremot intet hinder att utgifva dem inom ett annat land, lika litet som öfversättningar i allmänhet der äro förbindrad e. Märkligt är vidare, att ehuru Strauss säges hafva yttrat sin harm i allmänhet deröiver, att dylika bearbetningar af hans arbeten utgifvas, så förekommer deri alldeles icke något yttrande, som häntyder derpå, att den på Svenska öfversatta skriften — som vida mera är ett sammandrag, än bearbetmingen af hans Glaubenslehre, skulle vara, såsom Biet försökt insinuera, omoralisk, hädisk eller hafva någon af de egenskaper, hvarmed man söker utstyra den lör att inverka på opinionen, och derifrån på juryn. Det måste oekså väl tagas i betraktande, att hela frågan om den åtalade skriftens förhållande tll det stora verket icke har det minsta att göra med tryckrihetsåtalet. Den förra måste i detta fall beraktas heit och hållet i och för sig sjelf oeh ill innehållet, så mycket mera, som utgifvaren, epligt lag, måste ansvara derför likasom vore det hans eget arbete; och huruvida nu denna skrift lider, vare sig af dålig stil, brister i tancegången eller en irreligiös ton och syftning, det hafva våra Läsare långt för detta kunnat, iutminstone till en del, bedömma af flera i detta blad införda utdrag just af de delar, som innefatta det allmänna af författarens åsigter och angilva sjelfva syftningen. Frågan inför Juryn ir helt enkelt den, om denna skrift innehåller örnekelse af den rena Evangeliska läran oeh ingenting annat. Det öfriga må man sedan fritt! strida om bäst man gitter. Det är en sak, i hvilken vi till och med anse att tidningspolemiken icke bör blanda sig. Slutligen oeh för att riktigt hafva supptagito Biets notis,, böre vi tillägga, att kerrespondenen Mathiess bref troligen skulle hafva varit al vida mera effekt, om han icke, genom plumpheen och häftigheten i sina uttryek, som gränsa nda till löjlighet, hade tydligen dokumenterat ig sjelf såsom en fanaticus af nästan samma SERA RARE REST RR FO TNE EAA NR RAR )