några upplysningar, som utgöra icke så öfver-
flödiga bilagor till de eperhorrescerande besvär-
jelserna af Hr Mathies och jemväl till Dr Strauss
eget yttrande.
Förhållandet är nämligen, att originalet till
det nu här åtalade sammandraget af Strauss
aLeben Jesup utgafs för ett par år sedan i Tysk-
land, sedan andra upplagan af Strauss eget stora
arbete utkommit. Imedlertid har, så wvidt wi
kunnat förnimma, ifrån den tiden ända tills nu,
aldrig något ofördelaktigt yttrande sersköldt om
detta arbete af Dr Strauss varit synligt i tryck.
Men i början af detta år utvaf Strauss ett nytt vid-
lyftigt och högst intressant arbete, sin aChristlige
Glaubensichren, två tjocka band, för hvilka han
af sin förläggare fått i honorarium 498,009 floriner.
Innan ännu andra delen häraf utkommit, annon-
serades från elt annat håll en nära lika utför-
lig, men vida miudre dyr bearbetning af den
första, under namn af Allgemein fassliche Dar-
stellung af denna Glaubenslehre. Det var klart,
att detta plagiat skulle betydligt skada förlägga-
ren af hufvudarbetet, som också derföre låtit an-
nonsera i tidningar, ati Dr Strauss icke erkän-
ner detsamma, och då sådana slags produkter
inom landet i sjelfva verket äro ett slags efter-
tryck, är det temligen naturligt, om både förfat-
taren och förläzgaren göra hvad de kunna för
att detta arbete må blifva azerträmmerb, och icke
heller underligt, om det förra sammandraget der-
vid jemväl fått sin släng i förbigående. I all-
mänhet kan man nemligen taga för afgjordt, att
en författare sällan finner sig rätt belåten med
att andra utgifva kompendier af arbeten, hvar-
med han sjelf är sysselsatt och om allt sådant
intrång, när det derjemte rör hans ekonomiska
intresse, af honom betraktas såsom ett fuskeri i
hans yrke. En gravör sem utgifvit en stor och
dyrbar tafla tycker icke heller om att andra gö-
ra efter hans komposition i mind.e fermater och
sälja kopian till billigare pris; men för allmän-
heten är sådant ändå ofta en fördel, om ock
kopian ej kan i artistiskt afseende fullt mäta
sig med originalet. Emedlertid är det merendels
förhållandet med Kideerna, att de sällan kunna
stadna inom ens värjo; och inomivetenskapens om-
råde, i synnerhet om iderna duga till något, bilda
de snart en skola, och efterföljare, bearbetare och
imitatörer uppträda vaniigen och utbreda hvad
den ursprungliga mistaren först framlagt. Det
måste arven observeras, att om sammandrag eller
bearbetningar af etf litterärt arbete till en viss
grad ärg klandervärda inom samma land, så
finnes deremot intet hinder att utgifva dem in-
om ett annat land, lika litet som öfversättningar
i allmänhet der äro förbindrad e.
Märkligt är vidare, att ehuru Strauss säges
hafva yttrat sin harm i allmänhet deröiver, att
dylika bearbetningar af hans arbeten utgifvas,
så förekommer deri alldeles icke något yttrande,
som häntyder derpå, att den på Svenska öfver-
satta skriften — som vida mera är ett sam-
mandrag, än bearbetmingen af hans Glaubens-
lehre, skulle vara, såsom Biet försökt insinuera,
omoralisk, hädisk eller hafva någon af de egen-
skaper, hvarmed man söker utstyra den lör att in-
verka på opinionen, och derifrån på juryn. Det må-
ste oekså väl tagas i betraktande, att hela frågan om
den åtalade skriftens förhållande tll det stora
verket icke har det minsta att göra med tryck-
rihetsåtalet. Den förra måste i detta fall be-
raktas heit och hållet i och för sig sjelf oeh
ill innehållet, så mycket mera, som utgifvaren,
epligt lag, måste ansvara derför likasom vore
det hans eget arbete; och huruvida nu denna
skrift lider, vare sig af dålig stil, brister i tan-
cegången eller en irreligiös ton och syftning,
det hafva våra Läsare långt för detta kunnat,
iutminstone till en del, bedömma af flera i detta
blad införda utdrag just af de delar, som inne-
fatta det allmänna af författarens åsigter och
angilva sjelfva syftningen. Frågan inför Juryn
ir helt enkelt den, om denna skrift innehåller
örnekelse af den rena Evangeliska läran oeh
ingenting annat. Det öfriga må man sedan fritt!
strida om bäst man gitter. Det är en sak, i
hvilken vi till och med anse att tidningspole-
miken icke bör blanda sig.
Slutligen oeh för att riktigt hafva supptagito
Biets notis,, böre vi tillägga, att kerresponden-
en Mathiess bref troligen skulle hafva varit al
vida mera effekt, om han icke, genom plumphe-
en och häftigheten i sina uttryek, som gränsa
nda till löjlighet, hade tydligen dokumenterat
ig sjelf såsom en fanaticus af nästan samma
SERA RARE REST RR FO TNE EAA NR RAR
)