SRS VE LIERNE
en lekatt, som var nära att få gulsot. Hans
fina och ålipade drag, bans små genomträngande
ögen, som alltid sågo öfver eller under glasögo-
nen med guldbågar: hans gulgröna hy gjorde
denna jamförelse förnuftig nog.
Detta ofördelaktiga yttre var långt ifrån att
tillkännagifva denne mans hårda vilja och kalla
obevekliga kraft. Han var en af de mäktigaste
häfstänger, af hvilka kejsaren betjent sig-
För att ännu mer öka komtrasten, hade han
en svag röst; hans uttal var fint och hväsande
och var sig alltid fullkomligt likt.
Man berättade, att under det han beklädde
en nästan diktatorisk post i Tyrolen, hade han
med sin lilla spetsiga röst, som liknade en gräs-
hoppas skrik, utan minsta rörelse, anbefallt
dödsstraff för åtta dömda, (ett lika nödigt sora
förfärligt exempel).
Sedan bertigen hade vördnadsfullt helsat på
prinsessan, och sagt ett bjertligt god dag åt sim
hustru. vände han sig till öfversten, sägamde:
— Är det sannt, bästa öfverste, att ni reser
till Tyskland? Jag kommer ifrån statsrådet, der
man sade mig, att Di skulle fara till Wien före
prinsen af Neufchatel.
— Det är sannt, hertig; jag kom hit för att
taga afsked af hertiginnan och fråga om hon
kade något uppdrag att lemna mig.
— Ni vet föremålet för er beskiekning .--
Det är dessutom ingen hemlighet mera. -- Kej-
saren gaf det officielt tillkänna i statsrådet. -.-
Han skiljer sig vid kejsarinnan Josephine, och
gifter sig med erkebertiginnam Marie-Louise;
och prinsen af Neufchatel skall i Hans--Maj:ts
namn vigas vid Hennes Kejserliga Majestät.