favoriter. När man inser detta, så förfalla med detsamma alla inkast emot den sanna nationalfriheten, som kunna hemtas från dess föregifn2 oförenlighet med det monarkiska systemet. Af exemplen i England och framför allt Nordamerika inhemtar man, att räftegång genom jury — nemligen en rigtig jury — icke blott betryggar en rättvis lagskipning, utan tillika be främjar den allmänna rättskänslans utveckling samt derigenom den allmänna kärleken för lag och ordning. Men dessa exempel vederlägga äfven de farhågor för domaremyndighetens nedsättning i opinionen, hvilka sannolikt utgjort de väsendtligaste bindren emot juryinrättningens införande i de länder, hvarest den antingen ieke funnits förut, eller småningom urartat och förfallit. Förhållandet i Nordamerika visar tvertom ait domarekorpsen der hemtar från juryn ett ytterligare stöd för sin myndighet, och åtnjuier en allmän vördnad, hvilken, i ett samhälle dar alla andra äro så jemnlika, icke skulle kunna tillkomma denna embetsmannakorps mer än andra funktionärer, om icke jurymännens omedelbara erfarenhet af domareembetets vigt, och af den bildning det erfordrar, hade småningom blifvit en erfarenhet för nästan hvar och en, derigenom att hvar och en sjelfständig medborgare är i sin ordning sjelfskrifven till juryman och sålunda kommer någon gång i sin lefnad att sjelf göra denna erfarenhet. Det Amerikanska rönet afvisar följaktligen, såsom ogrundad, den fara, genom hvars förespegland2 hos oss man, sannolikt mer än genom någonting annat, lyckats att nu i snart ett fjerdedels århundrade aflägsna införandet af det nya lagförslaget och göra all derpå nedlagd möda och kostnad onyttiga för landet. Vid betraktandet ändiligen af religionens tillstånd i Förenta Staterna, vinner man en ytterligare bekräftelse på kristendomens förmåga att skaffa sig sjelf både skydd och vördnad, utan behof af någon hedniskt eller katolskt inrättad hierarki, äfvensom på denna sannt gudomliga läras makt att åt en fri och på dess lärogrunder hvilande statsbyggnad förläna det bä sta skydd ett samhälle kan erhålla: den allmänna tillgifvenhetens i förening med religionsifverns. Den djupa men otvungna hyllning, som Nordamerikanen egnar åt sina prester, oaktadt dessa icke taga någon del i det politiska samfundets bestyr, upplyser slutligen att det gifves två olika sätt för religionens vårdare att vinna anseende i staten: elt hedniskt, inom religiöst bundna samhällen, hvarigenom religionsvårdaren njuter yttre aktningsbetygelser af tvång, eller derföre att han kan kräfva dem vid vite af straff för underlåtenbeten, och ett kristligt, i samhällen der religionsöfningen är fri, och der presten med visshet vet att den vördnad han njuter är uppr ktig, emedan äfven den är fri och kan åsidosättas utan ansvar. oo EEE