favoriter. När man inser detta, så förfalla med
detsamma alla inkast emot den sanna national-
friheten, som kunna hemtas från dess föregifn2
oförenlighet med det monarkiska systemet.
Af exemplen i England och framför allt Nord-
amerika inhemtar man, att räftegång genom jury
— nemligen en rigtig jury — icke blott be-
tryggar en rättvis lagskipning, utan tillika be
främjar den allmänna rättskänslans utveckling
samt derigenom den allmänna kärleken för lag
och ordning. Men dessa exempel vederlägga
äfven de farhågor för domaremyndighetens ned-
sättning i opinionen, hvilka sannolikt utgjort de
väsendtligaste bindren emot juryinrättningens in-
förande i de länder, hvarest den antingen ieke
funnits förut, eller småningom urartat och för-
fallit. Förhållandet i Nordamerika visar tvert-
om ait domarekorpsen der hemtar från juryn
ett ytterligare stöd för sin myndighet, och åt-
njuier en allmän vördnad, hvilken, i ett samhälle
dar alla andra äro så jemnlika, icke skulle kun-
na tillkomma denna embetsmannakorps mer än
andra funktionärer, om icke jurymännens ome-
delbara erfarenhet af domareembetets vigt, och
af den bildning det erfordrar, hade småningom
blifvit en erfarenhet för nästan hvar och en,
derigenom att hvar och en sjelfständig medbor-
gare är i sin ordning sjelfskrifven till juryman
och sålunda kommer någon gång i sin lefnad
att sjelf göra denna erfarenhet. Det Amerikan-
ska rönet afvisar följaktligen, såsom ogrundad,
den fara, genom hvars förespegland2 hos oss
man, sannolikt mer än genom någonting annat,
lyckats att nu i snart ett fjerdedels århundrade
aflägsna införandet af det nya lagförslaget och
göra all derpå nedlagd möda och kostnad onyt-
tiga för landet.
Vid betraktandet ändiligen af religionens till-
stånd i Förenta Staterna, vinner man en yt-
terligare bekräftelse på kristendomens förmåga
att skaffa sig sjelf både skydd och vördnad, u-
tan behof af någon hedniskt eller katolskt in-
rättad hierarki, äfvensom på denna sannt gu-
domliga läras makt att åt en fri och på dess
lärogrunder hvilande statsbyggnad förläna det bä
sta skydd ett samhälle kan erhålla: den allmänna
tillgifvenhetens i förening med religionsifverns.
Den djupa men otvungna hyllning, som Nord-
amerikanen egnar åt sina prester, oaktadt dessa
icke taga någon del i det politiska samfundets
bestyr, upplyser slutligen att det gifves två oli-
ka sätt för religionens vårdare att vinna anseen-
de i staten: elt hedniskt, inom religiöst bundna
samhällen, hvarigenom religionsvårdaren njuter
yttre aktningsbetygelser af tvång, eller derföre
att han kan kräfva dem vid vite af straff för
underlåtenbeten, och ett kristligt, i samhällen
der religionsöfningen är fri, och der presten
med visshet vet att den vördnad han njuter är
uppr ktig, emedan äfven den är fri och kan åsi-
dosättas utan ansvar.
oo EEE