kallad cell, alskiljd fran de andra tangarna.
FISUSEDAATA
I
I
————L i
i
BLANDAD AVINENS
— EN ENGELSK ÄKTENSKAPSPROCESS I DEN
FÖRNÄMA VERLDEN. Det är en anmärkningsvärd om-
ständighet, att mean ingenstädes fimner så många be-
synnerliga äktenskapshisterier, som i det af sträng
kenvenans och religiös disciplin uppfyllda England,
der intet arbete och inga nöjen äro tillåtna på Sön-
dagarna; der familjerna äro vida mera slutna inom
sig än på mågot amnat ställe; der de mesta ceremo-
nier råda i sällskapsumgänget, der fruntimmer af
bättre klasser aldrig kunna gå ut ensamma, samt
ständigt äro hillna under den strängaste uppsigt;
der man i följd deraf äfven skulle tro, att en puri-
tansk renhet vore rådande i sederna. Hvad kan då
väl vara orsaken, att, detta cvaktadt, just i det lan-
det ständigt förspörjas enleveringar samt derpå föl-
jande rättegångar och skiljsmessor, och mest inom
den aristokratiska klassen, hvilka snarare tyckas ut-
visa nog mycken löshet i sederma. Sannolikt härle-
der sig detta af två skäl: den ena just den omtalta
yttre strängheten, som alstrar skrymteri, och visar
det förbjudna under en mera retande skepnad; det
andra, att de umga flickerna inom de förnämare
stånden icke uppfostras för det praktiska lifvet, utan
hafva godt tillfälle att helt och hållet uppfylla sin
inbillning med sådana intryck, som alstras af ro-:
manläsning, hvarigenom deras känslor försättas in i
en helt anrar verld än den verkliga, och de blifva:
oförmögna att draga någon poesi utur hvardagslif-.
vet, om detta än är omgifvet med alla de yttre be-:
hag och beqväraligheter, sem rikedomen kan skänka. :
Men vare härmed huru som helst, så är det en län-:
gesedan bekräftad sanning, att engelska fruntimmer,
som resa på Kontinerten, i Frankrike, Tyskland och
Italien, ofta lemna efter sig äfven det pryderi, som
åtföljer dem i hemlandet, och gifva lösare tyglar åt
sina passioner, än damerna af någon annan nation.
— -Hedrande undantag finnas dock öfverallt.
Ett sådant exempel kar nu å nyo uti de sista
Engelska bladen blifvit offentliggjordt genom en rät-.
tegång, anställd af en rik possesionat vid namn Mit-
ford emot Engelska Legationssekreteraren i Frank-
furt am Mayn, Hr Molyneux, en son till aflidne
Earlen af Seften, för det denne sednare enleverat
Mitfords hustru. Detaljerna af denna rättegång äro
både kuriösa och bedröfliga, och vi återgifva dem
derföre här nedan, då de, hvilket icke alltid är hån-
delsen med dylika, kunna berättas utan sårande af
någons grannlagenhet.
Klagandens, Hr Mitfords Advokat framställde i
korthet sakens omständigheter, som följer. Hr Mit-
ford var er gentleman xf stor förmögenhet, boende
i Hampshire, och en kusin till Lord Redesdale.
Lady Georgian Mitford, hans fru, var em dotter till
Lord och Lady Ashburton. De hade blifvit gifta år
4828, och deras uppförando den tiden gaf anledning
tro, att de skulle göra hvarandra lyckliga. I flera
år lefde de eniga och nöjda; Sera barn blefvo fruk-
ten af deras äktenskap, af hvilka nigra tidigt bort-
rycktes af döden, men tre söner ännu lefva. Så
fortfore de att lefva iycklige ända till 4838, sedan
Mitfords familj ansett nödigt, att de skulle öfver-
flytta till Kontinenten. Da anledningar, som föran-
ledde detta steg, bahöfde icke inför domstolen blot-
tas, emedan de icke tillhörde frågan. Hr Mitford
och hans fru lefde någon tid i Frankfurt, der ewt
hus blifvit byrdt för deras räkning. Under det de
vistades der, bestridde svaranden, Hr Molyneux le-
gationssekreteraretjensten derstädes. Fru Mitford ha-
de blifvit bekant med honom i England och bekant-
skapen förnyades i Frankfurt. Hr Molyneux besökte
ofta kärandens hus ech deltog i deras säliskapsnöjen
och tillställningar. Han visade derunder mycken ar-
tighet åt frum och den lifligaste vänskap för mannen.
Det äkta parets lycka stördes icke det ringaste förr
än hösten 1840. Hr Mitford märkte då en förän-
dring i sin hustrus sätt att vara och kunde ej få
reda på orsaken dertill. Han besökte under denna
tid Dresden och fann vid återkomsten, atthans hus-
liga lycka var alldeles förstörd ech att föremålet för
bars fordna tillgifvenbet ock omsorger öfvergifvit sir
naturliga beskyddares hus samt lefde samman med
svaranden, såsom man och hustru. Vittnen inty-
gade verkligheten af ett sådant förkållande.
Det mest egna i bela förhandlingen är likväl det
tal, som en Mr Chambers höll till de edsvurne, i
egenskap af svarandens advokat. Han påstod, att
den mest klandervärda personen i hela deona sak
var körandem, som för hela veckors tid lemnat gin
ungas, sköra hustru ensam, midt ibland alla de fre-
stelser, som nödvändigt måste omgifva henne i säll-
skapsverlden på Kontinenten. Hon hade blifvit för-
summad af sin make, och hvad kunde väl mera san-
nolikt följa deraf, under sådana omständigheter och
ett rödant land, äm der kämnt kon elyctligtvis
tagit? Let var illa, att ej Hr Mitlerd pade baft nå-