kallad cell, alskiljd fran de andra tangarna. FISUSEDAATA I I ————L i i BLANDAD AVINENS — EN ENGELSK ÄKTENSKAPSPROCESS I DEN FÖRNÄMA VERLDEN. Det är en anmärkningsvärd omständighet, att mean ingenstädes fimner så många besynnerliga äktenskapshisterier, som i det af sträng kenvenans och religiös disciplin uppfyllda England, der intet arbete och inga nöjen äro tillåtna på Söndagarna; der familjerna äro vida mera slutna inom sig än på mågot amnat ställe; der de mesta ceremonier råda i sällskapsumgänget, der fruntimmer af bättre klasser aldrig kunna gå ut ensamma, samt ständigt äro hillna under den strängaste uppsigt; der man i följd deraf äfven skulle tro, att en puritansk renhet vore rådande i sederna. Hvad kan då väl vara orsaken, att, detta cvaktadt, just i det landet ständigt förspörjas enleveringar samt derpå följande rättegångar och skiljsmessor, och mest inom den aristokratiska klassen, hvilka snarare tyckas utvisa nog mycken löshet i sederma. Sannolikt härleder sig detta af två skäl: den ena just den omtalta yttre strängheten, som alstrar skrymteri, och visar det förbjudna under en mera retande skepnad; det andra, att de umga flickerna inom de förnämare stånden icke uppfostras för det praktiska lifvet, utan hafva godt tillfälle att helt och hållet uppfylla sin inbillning med sådana intryck, som alstras af ro-: manläsning, hvarigenom deras känslor försättas in i en helt anrar verld än den verkliga, och de blifva: oförmögna att draga någon poesi utur hvardagslif-. vet, om detta än är omgifvet med alla de yttre be-: hag och beqväraligheter, sem rikedomen kan skänka. : Men vare härmed huru som helst, så är det en län-: gesedan bekräftad sanning, att engelska fruntimmer, som resa på Kontinerten, i Frankrike, Tyskland och Italien, ofta lemna efter sig äfven det pryderi, som åtföljer dem i hemlandet, och gifva lösare tyglar åt sina passioner, än damerna af någon annan nation. — -Hedrande undantag finnas dock öfverallt. Ett sådant exempel kar nu å nyo uti de sista Engelska bladen blifvit offentliggjordt genom en rät-. tegång, anställd af en rik possesionat vid namn Mitford emot Engelska Legationssekreteraren i Frankfurt am Mayn, Hr Molyneux, en son till aflidne Earlen af Seften, för det denne sednare enleverat Mitfords hustru. Detaljerna af denna rättegång äro både kuriösa och bedröfliga, och vi återgifva dem derföre här nedan, då de, hvilket icke alltid är håndelsen med dylika, kunna berättas utan sårande af någons grannlagenhet. Klagandens, Hr Mitfords Advokat framställde i korthet sakens omständigheter, som följer. Hr Mitford var er gentleman xf stor förmögenhet, boende i Hampshire, och en kusin till Lord Redesdale. Lady Georgian Mitford, hans fru, var em dotter till Lord och Lady Ashburton. De hade blifvit gifta år 4828, och deras uppförando den tiden gaf anledning tro, att de skulle göra hvarandra lyckliga. I flera år lefde de eniga och nöjda; Sera barn blefvo frukten af deras äktenskap, af hvilka nigra tidigt bortrycktes af döden, men tre söner ännu lefva. Så fortfore de att lefva iycklige ända till 4838, sedan Mitfords familj ansett nödigt, att de skulle öfverflytta till Kontinenten. Da anledningar, som föranledde detta steg, bahöfde icke inför domstolen blottas, emedan de icke tillhörde frågan. Hr Mitford och hans fru lefde någon tid i Frankfurt, der ewt hus blifvit byrdt för deras räkning. Under det de vistades der, bestridde svaranden, Hr Molyneux legationssekreteraretjensten derstädes. Fru Mitford hade blifvit bekant med honom i England och bekantskapen förnyades i Frankfurt. Hr Molyneux besökte ofta kärandens hus ech deltog i deras säliskapsnöjen och tillställningar. Han visade derunder mycken artighet åt frum och den lifligaste vänskap för mannen. Det äkta parets lycka stördes icke det ringaste förr än hösten 1840. Hr Mitford märkte då en förändring i sin hustrus sätt att vara och kunde ej få reda på orsaken dertill. Han besökte under denna tid Dresden och fann vid återkomsten, atthans husliga lycka var alldeles förstörd ech att föremålet för bars fordna tillgifvenbet ock omsorger öfvergifvit sir naturliga beskyddares hus samt lefde samman med svaranden, såsom man och hustru. Vittnen intygade verkligheten af ett sådant förkållande. Det mest egna i bela förhandlingen är likväl det tal, som en Mr Chambers höll till de edsvurne, i egenskap af svarandens advokat. Han påstod, att den mest klandervärda personen i hela deona sak var körandem, som för hela veckors tid lemnat gin ungas, sköra hustru ensam, midt ibland alla de frestelser, som nödvändigt måste omgifva henne i sällskapsverlden på Kontinenten. Hon hade blifvit försummad af sin make, och hvad kunde väl mera sannolikt följa deraf, under sådana omständigheter och ett rödant land, äm der kämnt kon elyctligtvis tagit? Let var illa, att ej Hr Mitlerd pade baft nå