icke länge uthärdar? Partitiden hade sin rosenkam-
mare. Hvad hade, hvad har Sverige på 1840-talet?
Ar en moraltsk tortur mindre vederstyzglig än den
fysiska? Mången kraft, som nu brytes i förhand skul-
le ofta nog kunna ännu länge gagna ett kärt foster-
land. Men huru kam tanklösbeten, egeismen besin-
na sådant ?
Sjelfva öfverdriften af dessa obestämda be-
skyllningar gör deras tillrättavisande öfverflödigt.
Svenska allmänheten är numera tillräckligt upp-
märksam på tidshändelserna och på sina offent-
liga män, för att sjelf kunna bedöma sådant.
Tidningspressen har aldrig anfallit Grefve Hård,
aldrig mer än i frågan om hans besynnerliga
och triviala yttrande angående skjutsväsendet,
framdragit bevis af den inskränkthet, som onek-
ligen röjde sig i bans åsigter, och hvarpå riks-
dagsförhandlingarse redan lemnat sådana bevis,
att Statsråds-protokollernas icke en gång behöf-
des. Mannen var otvifvelaktigt en aktningsvärd
enskild man; vi tro oss till och med med sä-
kerhet kunna antaga, att han, oaktadi ingalunda
försedd med djup lagkunskap, likväl såsom leda-
mot af Högsta Domstolen förtjente förtroende,
såsom den der icke handlade met sin öfverty-
gelse; men förblef väl detta oerkändt af oppo-
sitions-pressen? Nej, den begagnade hvarje till-
fälle att uppsöka och med aktningsbetygelser
framhålla den nämnde egenskapen, alltid med
den grannlagenheten alt icke nämna om någon
annan fattades. Med samma uppmärksamhet
mottog besagde press underrättelsen om Grefve
Hårds utnämning till Statsråd och glömde icke
en mention honorable för hans beteende som
Justitieråd, då den icke, utan att kompromet-
tera sig, kunde ingifva allmänheten några för-
hoppningar i hänseende till hans duglighet som
statsman. Aftonbladet påminde likväl till och
med lofordande om åtskilliga hans motioner och
yttranden år 41823, och bad honom endast att
ej glömma vissa grundsatser, som han då för-
svarat.
Statsman var imedlertid icke grefve Hård,
och kommer alldrig att så anses, om än Biet
hade nog oförskämdhet att påstå det, och Stats-
tidningen nog oförstånd att säga det efter. Hans
statsråds-verksamhet syres oss bäst kunna ka-
rakteriseras af den lilla förteckningen på de riks.
rättsmål, eller eljest anmärkte fall, hvari hans
rådgifvareåtgärder funnos inblandade. Denna för-
jeckning visar äfven bäst af allt, om den aflidne
ens ägde skäl, att i nationalrepresentationens el-
ler tidningspressens bandlingssätt, eller i yrkan-
det på ansvarighet, klaga öfver långsamma in-
hemska dolkstyng, vampyrer, och skymf, m.
m. Då det besinnas, att ingen systematisk gransk-
ning af styrelsesystemet ännu kunnat af något
Konstitutions-Utskott utföras, och att vid sista
riksdagen anmärkningarne således gällde endast
Je särskilta fall, hvilkas antal och beskaffenhet
vero långt undererdnade de allmännare följderne
sf hela systemet, så torde likväl listan på de
örra vara tillräckligt bevisande, att grefve Hård
icke kan anses förföljd ifrån den sida, Svenska
Riet vill: anspegla. Om han ej snarare kan an-
es hafva blifvit det? ifrån den, ban på sista
redjedelen af sin lefnad så oförmodadt kom att
sena. torde vara mera skäl att fråga?
