— Jag bedra mig, säger du! Man känner din
grannlagenhet, men man känner också dina ly-
sande framgångar ... Tror du kanske, jag är
så bortblandad i bourgeoisien, att jag icke hört
omtalas, alt öfverste de Surville är serdeles väl)
anskrifven hos de vackraste damerna vid bofvet?
— Som jag sagt, min kära Anacharsis, du
bedrar dig... Du skall sjelf få erfara, huru fal-
ska dina gissningar äro ... Och en tjenst aj
viss beskaffenhet, som jag kanske ber dig göra
mig, skall ännu bättre öfvertyga dig om, att jag
eger inga anspråk på min kusins hjerta.
— En tjenst! Räkna på mig.
— Jag kan ännu icke säga dig, hvari den be-
står ... Jag träffar hertiginnan på förmidda-
gen ... Då jag går att taga afsked från benne,
skall jag tala med henne om, att presentera dig;
samtycker hon dertill, som jag hoppas, så skal
du få veta allt.
— Och hennes man, hertigen, hurudan karl
är han?
— Som gammal medlem af konventet kallade
han sig Jerome Movisson under revolutionen;
han är en man af utmärkt skicklighet; kejsaren
har användt honom i betydande civila befatt-
ningar. Sist utnämnde han honom till hertig
och skaffade honom att få gifta sig med min
kusin, fröken Jeannette de Souvry, vikomten de
Souvrys dotter och markisinnan, prinsessan de
Montlaurs nice. ;
— Således ett giftermil af öfverenskommelse;
men då, så vida icke hertigen är en älskvärd
man ...
— Denna förening är en hel roman af hjelte-
mod och hängifvenhet; å min kusins sida, för-
stås. Hvad hertigen angår, så har han uppnått
femti-talet, är dyster, sluten, har ett ironiskt
och egensinnigt lynne, men ett utmärkt förstånd