rie. Du säger dig vara fyratio år; du drar för del af dina för tidiga gråa hår, du ingår ome delbarligen i kategorien af enklar, förmyndare chaperons, intagande fruntimmers förtrogne elle tjenstfärdiga kavaljerer; denna rollär, min sann icke att försmå. — Försmå! Det tror jag väl! Det är tvert om att eftersträfva. Man gör sig nödvändig, och då man är nog förnuftig, ej vilja annat än var angenäm, kan man lätt bereda sig en ganska gor position. — Jag finner, att du eger de förträffligaste grundsatser, och jag kan försäkra dig om der mest afgjorda framgång. — Hör på, Raoul, du anser det kanske br: dumt; men jag tycker, att mitt namn är mycke simpelt för stora verden ... Botsseau! ... Jar hade en id, att få mitt namn att låta någo utländskt, genom det att jag lade till ett w och gjorde det till Boisseaw ... Men det utta las ju på samma sätt... Å en annan sida åter att kalla mig de Boisseau eller Saint-Boisseaw skulle icke heller göra stort till saken; jag ga derföre alltsammans på båten; men nu oroal mig det ändå. -— Du är en tok! ... en erketok! Du är jt lärd? Du bar femtiotusen ecus årlig inkomst Med allt det der och det artiga och förekom mande i din karakter, har du det ganska vä ställdt för dig; tro mig och var lugn. — Men hvem är då detta fruntimmer, blanc dina vänner eller slägtingar, som skall öppn: stora verldens portar för mig? — Hertiginnan de Bracciano .-.-. — Den unga hertiginnan de Bracciano .. som man påstår vara så utmärkt vacker... Ab, din skälm! ... din erkeskälm! — Du bedrar dig, min kära Anacharsis!