rie. Du säger dig vara fyratio år; du drar för
del af dina för tidiga gråa hår, du ingår ome
delbarligen i kategorien af enklar, förmyndare
chaperons, intagande fruntimmers förtrogne elle
tjenstfärdiga kavaljerer; denna rollär, min sann
icke att försmå.
— Försmå! Det tror jag väl! Det är tvert
om att eftersträfva. Man gör sig nödvändig, och
då man är nog förnuftig, ej vilja annat än var
angenäm, kan man lätt bereda sig en ganska gor
position.
— Jag finner, att du eger de förträffligaste
grundsatser, och jag kan försäkra dig om der
mest afgjorda framgång.
— Hör på, Raoul, du anser det kanske br:
dumt; men jag tycker, att mitt namn är mycke
simpelt för stora verden ... Botsseau! ... Jar
hade en id, att få mitt namn att låta någo
utländskt, genom det att jag lade till ett w
och gjorde det till Boisseaw ... Men det utta
las ju på samma sätt... Å en annan sida åter
att kalla mig de Boisseau eller Saint-Boisseaw
skulle icke heller göra stort till saken; jag ga
derföre alltsammans på båten; men nu oroal
mig det ändå.
-— Du är en tok! ... en erketok! Du är jt
lärd? Du bar femtiotusen ecus årlig inkomst
Med allt det der och det artiga och förekom
mande i din karakter, har du det ganska vä
ställdt för dig; tro mig och var lugn.
— Men hvem är då detta fruntimmer, blanc
dina vänner eller slägtingar, som skall öppn:
stora verldens portar för mig?
— Hertiginnan de Bracciano .-.-.
— Den unga hertiginnan de Bracciano ..
som man påstår vara så utmärkt vacker...
Ab, din skälm! ... din erkeskälm!
— Du bedrar dig, min kära Anacharsis!