—5S9 —— han sig någet tung, som ibland hände honom, oeh lutade hufvudet öfver bordet mot sina armar; men diskussionen kom att fortfara oaktadi kejsaren sof. Det angick spanska affärerna. Efter en qvarts timma vaknade den store mannen, återtog sitt tal, der han slutat,... och frågan, som ventilerades, blef afgjord... Jag talar om kejsarens sömn, emedan det just var denna hastiga slummer... så förlåtligt i hans ställning... som jag tillskrifver det besynnerliga misstag, för hvilket jag bief offer! — Min Gud! Du förskräcker mig -.-.— Hör på... då konseljen var slut, gick kej saren tillbaka i sitt kabinett; och en qvarts tim ma sednare, medan jag satt vid Cuvelten,) de man, i förbigående sagdt, alltid trakterade os: väl, koramer en vaktmästare med befallning att jag skulle infinna mig hos kejsaren. Jag påminner mig just, att jag åt på en rapphöns vinge; jag lemnade vingen qvar på tallricken jag följer vaktmästaren och står snart inför der store mannen. Jag var honom lika nära, som jag nu är dig. Han ser på mig med sitt grås öga, ett verkligt örnsöga, under det han stop. par tre eller fyra priser snus i näsan. Se dan han en stund betraktat mig tyst, säge han: det var besynnerligt: jag hade änm vicke sett er; ni har icke det ansigte ja sförmodade er äga.n Jag bockade mig djup och fann mig särdeles hedrad af, att den stor mannen trott mig äga ett ansigte. Slutlige: sade han med sin korta röst, i det han visad ) Så kallas i Frankrike ett ställe, der konseljen ledamöter taga förfriskning. Öfv.