—5S9 ——
han sig någet tung, som ibland hände honom,
oeh lutade hufvudet öfver bordet mot sina ar-
mar; men diskussionen kom att fortfara oaktadi
kejsaren sof. Det angick spanska affärerna. Ef-
ter en qvarts timma vaknade den store man-
nen, återtog sitt tal, der han slutat,... och frå-
gan, som ventilerades, blef afgjord... Jag talar
om kejsarens sömn, emedan det just var denna
hastiga slummer... så förlåtligt i hans ställ-
ning... som jag tillskrifver det besynnerliga
misstag, för hvilket jag bief offer!
— Min Gud! Du förskräcker mig -.-.-
— Hör på... då konseljen var slut, gick kej
saren tillbaka i sitt kabinett; och en qvarts tim
ma sednare, medan jag satt vid Cuvelten,) de
man, i förbigående sagdt, alltid trakterade os:
väl, koramer en vaktmästare med befallning
att jag skulle infinna mig hos kejsaren. Jag
påminner mig just, att jag åt på en rapphöns
vinge; jag lemnade vingen qvar på tallricken
jag följer vaktmästaren och står snart inför der
store mannen. Jag var honom lika nära, som
jag nu är dig. Han ser på mig med sitt grås
öga, ett verkligt örnsöga, under det han stop.
par tre eller fyra priser snus i näsan. Se
dan han en stund betraktat mig tyst, säge
han: det var besynnerligt: jag hade änm
vicke sett er; ni har icke det ansigte ja
sförmodade er äga.n Jag bockade mig djup
och fann mig särdeles hedrad af, att den stor
mannen trott mig äga ett ansigte. Slutlige:
sade han med sin korta röst, i det han visad
) Så kallas i Frankrike ett ställe, der konseljen
ledamöter taga förfriskning. Öfv.