Josef Bonaparte; emedan det bland sig räknar pPersernea från 1814), Renegaterne från 41820, Rebellerne från 48227), Quesadas från 41825, hvilka inryckte i Spanien bland despotismens bödelsknektar), för att tillintetgöra konstitutionen och nedstöto en hop nationalgarder, endast derföre, att de icke, liksom de sjelfve, brutit sin trohet emot konstitutionen, hvilken de svurit att upprätthålla och försvara. Den liberala delen af Spanien hatar detta sig så kallande moderata parti, emedan man dertill räknar: Zea Bermudez oeh dylika män, på hvilkas samveten så minga af dem åt galgen öfverlemnade patrioters död tynger, och hvilkas händer ännu äro fläckade af general Riegos blod; män sådana som Isturtiz, Galiano, Palasca. Rai de la Vega, nu senator, alla häftiga folktalare i förra tider, hvilka man då i patriotiska sällskaper körde säga; Vi vilja erinra Konungen em Cortes? i Valladolid ord till Carl I; vi vilja, som de, säga till Konungen, att Konungarne äro foikens tjestebjon,; — män, som vid tillfälle af en petition om ministrarnes afskedande yttrade: bVi vilja framsätlla oss för Konungen såsom de gamla Årragoneserne gjorde; vi vilja sätta pelitionen på spetsen af våra bajonetter och säga till Konungen: Vi som hvar och en för sig gäller lika mycket som Ni, och tillsammans mera än Ni, vi begäran o. s. v. HNationen afskyr Moderados emedan bland dem finnas sådana personer. som Senatorn Carasco, en af hufvudmännen för revolutionen i La Granja 1836, personer, som nu försvara de missbruk, hvilka de fordom anföllo, och vilja förskaffa Spaniens konungar rättigheter dem de aldrig ägt, såsom t. ex. utnämnandet af municipal-styreiserna. Af dessa orsaker, och emedan det icke gifves någon renegat, hvarken rojalist eller liberal, som icke hörer till detta parti, derföre hata Spaniorerna detsamma af hjertat, detta parti som kallar sig moderat men är retrograd, såsom en analys af dess grundsatser skall ådagalägga. Moderation och exaltation i politiska grundsatser är, mer än något annat, relatif; ty den beror alltid af tidehvarfvets karakter, af nationens upplysning och behef, hvilka här komma i betraktande. Deraf kommer det, att hvad som i dag kallas moderation, i 46:de seklet kallats exaltation, i det 47:de moderation, och är i det 49:de retrograd. De reformer, som detta parti velat införa, hade hos ett redan till hälften regenereradt folk varit moderata och gjort gagn; men i Spanien, der allt ännu måste skanas, eller rättare sagdt, der allt välskapadt var försvunnet, förtjente de icke att kallas reformer, utan oordving; ty de voro icke kraftiga nog ett åstadkomma något godt, och förstörde endast den förhand varande organisationen, hvilken, om också i mångahanda måtto tadelvärd, dock åtminstona visade en möjlighet att nationen kunde gi framåt. Detta såg man i tiondefrågan. Då man tänkte att genom moderation utrota det missbruk och den orättvisa, som ligga i det förhållandet, att en klass af nationen tvingas att ensamt underhålla presterskapet, så beslöt man, icke att helt och hållet upphäfva tionden, utan att nedsätta den till fyra procent. Följden deraf blef, att många landtmän vägrade betala ens det ringaste; hvad som inflöt räckte icke till för presterskapets behof; presterne fingo lida nöd, eeh likväl var det onda icke utrotadt; Moderados uträttade icke det goda de hade i sigte, och ökade till på köpet förvirringen och oordningen : statens hushållning. Vid de många andra missbruken, hvilka de likaledes blott ville reformera, icke utrota, under det de voro vid styret, gick det lika olyckligt: oeh alltid af samma skäl, nemligen emedan deras åtgärder icke vore nog kraftfulla. Hvad deras politiska grundsatser angår så skola Moderados förgäfves på sin fana skrifva namnet Jovellanister, för att rättfärdiga der benämning, de gifvit sig sjelfve. Jovellanos 10par ännu til! dem ur sin graf: Belackare, jag var aldrig en Moderado! Min lära var i förra seklet framskridande, jag var då en rörelsens man, och J män af 41842 års konstitution, du Perez de Castro, som vid sti.tandet af denns konrstitution icke antog mina grundsatser, san: nolikt emedan du icke ansåg dem passande fö; tidehvarfvet, J män utan tro, utan politisk re. ligien, som ir 4844 viljen regera efter de grund: satser, som J bekämpaden för ett fjerdedels seke sedan — J ären inga Mederados, utan retrogra) Då Ferdinand återkom från Frankrike, bad en hop af Cortes honom att tillintetgöra konstitutionen Deras skrift började med de orden: Det var et bruk hos de gamle Persernen, hvarföre man se. dermera gaf dem namnet Perser.a ) Upproret af kongl. gardet d. 7 Juli. ee a. teer mr 6 ÅA mTlaA anm hR AA Inf ll