Josef Bonaparte; emedan det bland sig räknar
pPersernea från 1814), Renegaterne från 41820,
Rebellerne från 48227), Quesadas från 41825,
hvilka inryckte i Spanien bland despotismens
bödelsknektar), för att tillintetgöra konstitutio-
nen och nedstöto en hop nationalgarder, en-
dast derföre, att de icke, liksom de sjelfve, bru-
tit sin trohet emot konstitutionen, hvilken de
svurit att upprätthålla och försvara. Den libe-
rala delen af Spanien hatar detta sig så kallan-
de moderata parti, emedan man dertill räknar:
Zea Bermudez oeh dylika män, på hvilkas sam-
veten så minga af dem åt galgen öfverlem-
nade patrioters död tynger, och hvilkas hän-
der ännu äro fläckade af general Riegos blod;
män sådana som Isturtiz, Galiano, Palasca. Rai
de la Vega, nu senator, alla häftiga folktalare i
förra tider, hvilka man då i patriotiska sällska-
per körde säga; Vi vilja erinra Konungen em
Cortes? i Valladolid ord till Carl I; vi vilja, som
de, säga till Konungen, att Konungarne äro foi-
kens tjestebjon,; — män, som vid tillfälle af en
petition om ministrarnes afskedande yttrade:
bVi vilja framsätlla oss för Konungen såsom de
gamla Årragoneserne gjorde; vi vilja sätta peli-
tionen på spetsen af våra bajonetter och säga till
Konungen: Vi som hvar och en för sig gäller
lika mycket som Ni, och tillsammans mera än
Ni, vi begäran o. s. v. HNationen afskyr Modera-
dos emedan bland dem finnas sådana personer.
som Senatorn Carasco, en af hufvudmännen för
revolutionen i La Granja 1836, personer, som
nu försvara de missbruk, hvilka de fordom an-
föllo, och vilja förskaffa Spaniens konungar rät-
tigheter dem de aldrig ägt, såsom t. ex. utnäm-
nandet af municipal-styreiserna. Af dessa orsa-
ker, och emedan det icke gifves någon renegat,
hvarken rojalist eller liberal, som icke hörer till
detta parti, derföre hata Spaniorerna detsamma
af hjertat, detta parti som kallar sig moderat
men är retrograd, såsom en analys af dess grund-
satser skall ådagalägga.
Moderation och exaltation i politiska grund-
satser är, mer än något annat, relatif; ty den
beror alltid af tidehvarfvets karakter, af natio-
nens upplysning och behef, hvilka här komma i
betraktande. Deraf kommer det, att hvad som
i dag kallas moderation, i 46:de seklet kallats
exaltation, i det 47:de moderation, och är i det
49:de retrograd. De reformer, som detta parti
velat införa, hade hos ett redan till hälften re-
genereradt folk varit moderata och gjort gagn;
men i Spanien, der allt ännu måste skanas, el-
ler rättare sagdt, der allt välskapadt var försvun-
net, förtjente de icke att kallas reformer, utan
oordving; ty de voro icke kraftiga nog ett å-
stadkomma något godt, och förstörde endast den
förhand varande organisationen, hvilken, om ock-
så i mångahanda måtto tadelvärd, dock åtminsto-
na visade en möjlighet att nationen kunde gi
framåt. Detta såg man i tiondefrågan. Då
man tänkte att genom moderation utrota det
missbruk och den orättvisa, som ligga i det för-
hållandet, att en klass af nationen tvingas att
ensamt underhålla presterskapet, så beslöt man,
icke att helt och hållet upphäfva tionden, utan
att nedsätta den till fyra procent. Följden der-
af blef, att många landtmän vägrade betala ens
det ringaste; hvad som inflöt räckte icke till för
presterskapets behof; presterne fingo lida nöd,
eeh likväl var det onda icke utrotadt; Modera-
dos uträttade icke det goda de hade i sigte, och
ökade till på köpet förvirringen och oordningen :
statens hushållning. Vid de många andra missbru-
ken, hvilka de likaledes blott ville reformera, ic-
ke utrota, under det de voro vid styret, gick det
lika olyckligt: oeh alltid af samma skäl, nemli-
gen emedan deras åtgärder icke vore nog kraft-
fulla. Hvad deras politiska grundsatser angår
så skola Moderados förgäfves på sin fana skrif-
va namnet Jovellanister, för att rättfärdiga der
benämning, de gifvit sig sjelfve. Jovellanos 10-
par ännu til! dem ur sin graf: Belackare, jag
var aldrig en Moderado! Min lära var i förra
seklet framskridande, jag var då en rörelsens
man, och J män af 41842 års konstitution, du
Perez de Castro, som vid sti.tandet af denns
konrstitution icke antog mina grundsatser, san:
nolikt emedan du icke ansåg dem passande fö;
tidehvarfvet, J män utan tro, utan politisk re.
ligien, som ir 4844 viljen regera efter de grund:
satser, som J bekämpaden för ett fjerdedels seke
sedan — J ären inga Mederados, utan retrogra-
) Då Ferdinand återkom från Frankrike, bad en hop
af Cortes honom att tillintetgöra konstitutionen
Deras skrift började med de orden: Det var et
bruk hos de gamle Persernen, hvarföre man se.
dermera gaf dem namnet Perser.a
) Upproret af kongl. gardet d. 7 Juli.
ee a.
teer mr 6 ÅA mTlaA anm hR AA Inf ll
