ÖFVERSTE DE SURVILLE. ) n. DE BÅDA VÄNNERNA. — Raoul! — Anacharsis! Då dessa utrep blifvit vexlade, omfamnade de hvarandra hjertligt. Raeul de Surville var omkring tjuge åtta år. Efter bataljen vid Wagram hade han lemnät sitt regemente, för att återtaga sin post hos kejsaren som adjutant. Simpel ryttare under konsulatet, men utnämnd ill officer på slagfältet, hade han snart blifvit pemärkt af Napoleon, som tog honom till ordonnans officer. Då första steget var taget blef de Survilles bana lika hastig som lysande; betydliga egendomar, som tillhört bazs familj, blefvo honom återställde. Man har redan erfarit huru han genom sitt utmärkta mod rättvisade dessa ynnestbevis. Ofta uppdregs honom dessutom granlaga beskickningar, dem han utförde lika skickligt som lyckligt. Ofverste de Surville förenade ridderliga tänkesätt med snille och talanger: han sjöng med oändligt behag, målade utmärkt väl och dansade som en Treuis eller Vestris: han var gil) Se Aftonbladet N:o 254, — Red. anser sig böra nämna, att början af denna novell, som kan utgöra en episod för sig, för någon tid sedan varit införd i Dagligt Allehanda under en annan titel: de båda markiserna; men för sammanhanget med det påföljande egentliga hufvudämnet, har Red. icke ansett möjligt att utesluta denna början, som i alla fall torde vara okänd för större delen bland ATtombladets läsare.