je plu:on. Öfverste de Surville anländer med en trumpetare, för att ge oss detta tillkänna. Det var dagen före bataljen vid Arnheim, vid pass klockan 8 på aftonen. Besitta mig, herre, när vi sågo det der mjölkskägget, som kom för att arrestera och skjuta oss, han ensam, skrattade vi straxt, så vi måtte kikna. Han låter trumpetaren kommendera till häst, och vi stäla oss i fönstergluggar na. — Soldater, jag är eder öfverste; kejsaren skickar mig till er; ha ni inte inom en qvarts timma stä!lt upp er till batalj här på piatsen, eller om ni icke angifvit de -bofvarne, som skjutit på öfverste Picot, så blir jag ond. Då vi hörde den fina vackra herrn säga oss det der, blef det ett skratt, ett hvisslande och skrik utan all ända. Men utan att fälla modet, tog öfversten upp silt ur, såg hvad klockan var och sade med sin lilla vackra min: klockan precis nio äro ni på platsen, till batalj. Denna kallblodighet verkade på oss. Vi sade till hvarandra: Han är en tapper gosse, den der; det hindrade oss likväl inte att hålla ett helfvetes väsen och skrika, alt man skulle ge oss tillbaka vår gamla öfverste Ledoux och lofva att inte decimera 0ss, så ville vi gifva oss. Fjerndelstimman går, öfversten tager åter upp sitt ur låter blåsa till häst; det förstås af sig sjelf, alt vi ej gingo ur stället; han säger till oss: ni vilja icke sitta upp? — Nej! nej! — Godt, jag ser hur det är fatt, säger öfversten; i morgon stormas redutten vid Arnheim, ni vilja icke slåss, ni äro ena rädda stackare! — Nog, nog, sade Dauphin, åter afbrytande Glapisson.