— Uti Götheborgs Handelstidning läses om
Östgötha Korrespondenten, i anledning af dess
sednare lukubrationer, följande:
cIcke många ega i samma grad, som Östgätba
Korrespondenten, konsten, att läsa befängt och tyda
ännu befängdare. Om det är en förvärfvad talent
eller en medfödd, coutredd naturkraft, veta viicke;
men hvilketdera det är, så är det eminent i sitt
slag, det måste man tillstå. Bemälte Korrespondent
ir för öfrigt den kostbaraste af coppositiona tid-
ningar, NB. sådana, hvilka det synnerligen ligger
om hjertat, att, så vidt krafterhe medgifva, neder-
göra alla motståndare mot regeringens system och
sträfvande. Hans barndom visade en sorts frisint-
het och opposition emot Biskopen och Domprosten:
och bvad som derutöfver skulle vara, bestod iskarpa
fraser, som bevisade intet, emedan de skulle bevisa
allt, d. v. s. sväfvade i allmänna tillmälen, utan att
förmå haka sig fast vid nägra speciella facta. som
tarfvade skärskådning och bedömande. Der fanrs
nfallsqvickhet: men dermed var det också slut. A-
ven denna egenskap, åt hvilken man åtminstone kunde
hafva roligt, försvann dock, när bladets förste grund-
läggare tog sin kand från detsamma; och det kar nu
ögonskenligen råkat i händerna på dea väderstin-
naste fantast, som någonsin velat rida till himla på
stora ord med liten mening. aSvanskhety och ana-
tional oppesition o. d. valkar han i munnen, så-
som gardisten sin snus-tugga; och när denna a a
tionella opposition, skall taga sin mandom och viss
sig styf ändtligen en gång, så griper hon, med den
förfärligaste hetsbunger, an — — — Hr Lars. Vä-
der-tidningen, såsom denne Korrespondent borde heta,
är ett af de besynnerligaste ech tillika bedröfligaste
fenomener, som vår litteratur har att förete, och
bevisar bäst, huru ringa mar behöfver i Sverge, för
att häfva sig upp och få ett slags anseende. En och
annan bland den läisende allmänheten har en, em än
hemöopstiskt tilliazen, del af Korrespondentens tro
på Korrespondentens andliga gåfvror; och vare detti
nog sagdt om menniskorna; Till dessa räkna vi
visst icke Minerva, sem hav sitt intresse och sin
lust uti att kittla den halfgalme väderfödarer och
tussa konom framför sig till att bitas, då hon vill
slippa sjelf. Hon förstår mästerligen att bekandla
dylika subjekter: bon underblåser deras egenkärlek
med loford; hon citerar deras förryckta snillefoster
med mentiom honorable; kon Jlåtsar sig uti dem se
de äkta stöden för nationens ära och rätt; och kon
omsnärjer de ömkliga, moraliska och litterära sjell-
spillnir garna med dessa manövrer till den grad, att
hon är säkrare på t. ex. Korrespondenten — ehuru
hans snening visst icke från början var att dansa