— Uti Götheborgs Handelstidning läses om Östgötha Korrespondenten, i anledning af dess sednare lukubrationer, följande: cIcke många ega i samma grad, som Östgätba Korrespondenten, konsten, att läsa befängt och tyda ännu befängdare. Om det är en förvärfvad talent eller en medfödd, coutredd naturkraft, veta viicke; men hvilketdera det är, så är det eminent i sitt slag, det måste man tillstå. Bemälte Korrespondent ir för öfrigt den kostbaraste af coppositiona tidningar, NB. sådana, hvilka det synnerligen ligger om hjertat, att, så vidt krafterhe medgifva, nedergöra alla motståndare mot regeringens system och sträfvande. Hans barndom visade en sorts frisinthet och opposition emot Biskopen och Domprosten: och bvad som derutöfver skulle vara, bestod iskarpa fraser, som bevisade intet, emedan de skulle bevisa allt, d. v. s. sväfvade i allmänna tillmälen, utan att förmå haka sig fast vid nägra speciella facta. som tarfvade skärskådning och bedömande. Der fanrs nfallsqvickhet: men dermed var det också slut. Aven denna egenskap, åt hvilken man åtminstone kunde hafva roligt, försvann dock, när bladets förste grundläggare tog sin kand från detsamma; och det kar nu ögonskenligen råkat i händerna på dea väderstinnaste fantast, som någonsin velat rida till himla på stora ord med liten mening. aSvanskhety och anational oppesition o. d. valkar han i munnen, såsom gardisten sin snus-tugga; och när denna a a tionella opposition, skall taga sin mandom och viss sig styf ändtligen en gång, så griper hon, med den förfärligaste hetsbunger, an — — — Hr Lars. Väder-tidningen, såsom denne Korrespondent borde heta, är ett af de besynnerligaste ech tillika bedröfligaste fenomener, som vår litteratur har att förete, och bevisar bäst, huru ringa mar behöfver i Sverge, för att häfva sig upp och få ett slags anseende. En och annan bland den läisende allmänheten har en, em än hemöopstiskt tilliazen, del af Korrespondentens tro på Korrespondentens andliga gåfvror; och vare detti nog sagdt om menniskorna; Till dessa räkna vi visst icke Minerva, sem hav sitt intresse och sin lust uti att kittla den halfgalme väderfödarer och tussa konom framför sig till att bitas, då hon vill slippa sjelf. Hon förstår mästerligen att bekandla dylika subjekter: bon underblåser deras egenkärlek med loford; hon citerar deras förryckta snillefoster med mentiom honorable; kon Jlåtsar sig uti dem se de äkta stöden för nationens ära och rätt; och kon omsnärjer de ömkliga, moraliska och litterära sjellspillnir garna med dessa manövrer till den grad, att hon är säkrare på t. ex. Korrespondenten — ehuru hans snening visst icke från början var att dansa