engelskt stångjern i London; statistik öfver bom-
ull; uppgift om prisförhållanden i England på
åtskilliga varor i medeltal för 8 perioder; Stock-
holms läns markegångspris å råg och korn,
1790—18340; uppgift om svenska bankens till-
stånd vid slutet af hvarje år, sedan silfvervex-
lingens början, oeh om privatbankerne; penning-
rörelsen i England.
Hvar för sig af dessa artiklar och statistiska upp-
gifter — en del af de sednare äro temligen nakna
— äger väl ett visst värde, men huru något
sammanhang, något helt genom sådana bitar kan
uppkomma, är svårt att inse. Statistiska upp-
sifter egna sig visserligen väl för samlingar, men
äfven dessa blifva af ringa värde, då de medde-
las i tabellform, utan att beledsagas af de spe-
ciella omständigheter, som influera på siffrornas
värde. I fråga om Svenska förhållanden, kunna
dessa omständigheter visserligen ofta utan skada
uteslutas, emedan svensk statistik kan anses utgöra
löremål för ett fortsatt studium hos de mera bil-
lade klasserna; i fråga åter om utländsk statistik,
iro få personer här i landet så hemmastadda med
den, att de förmå reda sig med blotta siffrorna.
Men att göra samlingar af så beskaffade recen-
soner och uppsatser i hvarjehanda olikartade
imnen, alt de rapportera sig till hufvudafhand-
ingar, hvilka ej tillika kunna få plats, t. ex.
Reybauds ofvannämnde betraktelser öfver St. Si-
nons, Owens och Fouriers nya samhällsläror,
måste nödvändigt för många läsare blifva utan än-
lamål, emedan de äro obekanta med det ämne
ller den skrift, på hvilken uppsatsen har afse-
nde. Huru många finnas t. ex. här i landet,
som äga den bekantskap med Fouriers och Owens
läror, att de kunna kontrollera Reybauds omdö-
nen derom? I ett arkif, eznadt uteslutande åt
en viss vetenskap eller konst, kan man väl för-
utsätta att läsaren känner hufvudafbandlingarne
och hufvudsystemerna i dem konst eller veten-
skap, som är i fråga; men då man tar för sig
uia grenar af menskligt vetamde, är en sådan
örutsättning ej väl befogad. Vi hemställa på
rund häraf till utgifvaren af Arkivet om det
j vore lämpligt, att han inskränkte sitt arkiv
ill något visst föremil, och i så fall utsatte detta
vå titelbladet, så att allmänheten måtte få reda
)å bvad den i boken kan vänta sig; det torde
alla fall ej vara rådligt att alldeles uraktlåta
tt medelst passande inledningar, eller hänvis-
ungar föra läsaren in på de ämnen, som kunna
nses mindre bekanta.