kommer nu till harmoniens. Han lemnar oss
dervid såsom inledning åtskilliga intressanta upp
lysningar om orgelns ursprung och de gamla ka-
pellernas sammansättning. Ar 954 uppsattes :i
Winchester en orgel, som sysselsatte ända til
sjullio starka karlar, hvilka mödosamt trampade
bäljorna. Hvarje tangent var minst så grof som
nu för tiden de tangenter, hvilka spelas med
fötterna. Också sade man då för tiden slå or-
gel. Till denna grad var orgelns konstruktion
i första tiderna ofullkomlig. Förf. uppehåller
sig derefter utförligt vid de gamla nederländska
kontrapunktisterna, hvilka skrefvo långt före de
italienska mästarne och alltså äre att anse såsom
de egentliga fäderna för den konstarbetade kyr-
komusiken, vidare vid de italienska kyrkokom-
Ponisterna, hvilka lemnat oss så många herrliga
saker, samt slutligen i ett särskildt kapitel vid
de båda stora mästarne Händel och Seb. Bach,
hvilka kunna anses såsom hvar för sig lika goda
som en hel epok.
Boken åtföljes af ett hälte musikbilagor, pro!
från kyrkomusikens olika åldrar. Jemte många
stycken, hvilka endast såsom kuriositeter här
blifvit intagaa, finner man i denna samling flera
af de yppersta saker, koralen eger att erbjuda.
Det är icke första gången Hr M. gifver oss en
dylik skänk och kastar ut en hymn bland de
hundratals francaiserna, hvarmed vi öfverhopas
från andra håll. Och, som jag från början har
sagt, vi veta att värdera äfven dessa notblad, vi
erkänna den upphöjda afsigt, det lofvärda nit
för en vacker sak, som smyger dem in bland
cahiererna på våra fortepianor.
Hr M:s arbele är, för att en gång sluta, ett
arbete, som man både till sitt nöje och sin bild-
ning skall genomgå. Vår fattiga estetiska litte-
ratur skulle, på min äral vara belåten mer att
ega flera dylika. 0. 0.
— —t———
Arkivet. Första häftet. Stockholm 4847, Nor-
stedt et Söner.
Den enda anmälan från utgifvaren af denna
brochyr innehålles i följande ord: Afsigten med
detta arbete, som utkommer i fria häften, är,
att sprida en allmännare kännedom af intres-
santa aflhaudiing.r och uppsatser, hemtade ur
utländska tidskrifter eller andra källor, men
hvilka äro för långa att införas 1 vanliga tidnin-
gar och för korta att tryckas serskildt. Sam-
lade statistiska uppgifter torde gerna, en och
annan originalartikel med undseende mottagas.
Denna anmälan är, som läsaren sjelf lärer
anmärka, nära nog lika obestämd som sjelfva titeln
Sarkiv), hvilken, ifråga om litteratur, är lika vid-
sträckt som ordet magasin i hushållningen, d. v. s.
ett rum, i hvilket varor af alla möjliga slag kunna
förvaras, förutsatt att det, som termen Jyder,
är torrt och rymligt Af det sista, något i
akademisk stil hållna tillägget i anmälan, torde,
man få sluta, att utgifvaren har för afsigt alt i
arkivet äfven, fast sparsamt, nedlägga en eller
annan originalafhandliny, men i detta första
häfte förekommer ingen sådan. Man har såle-
des ingen annan ledning för gissningen öfver de
många ämnen för measkligt vetande, som före-
trädesvis komma att fylla varkivet, än valet af
de artiklar, som intaga närvarande häfte. De
flesta af dessa artiklar röra statshushållningen,
men detta kan vara en tillfällighet, och vi kunna
således icke svara för, att ju nästa häfte möjli-
gen kan öfverraska med en bit potatesodling.
daguerreotyp, eller galvanoplastik, för hvilka
man nu för tiden aldrig kan göra sig rätt säker
i något arkiv, deresi de ej äro bestämdt uteslutne.
Hvad tendensen af de införda artiklarne angår,
är den endast i de tvänne, som börja häftet,
något markerad. Den första af dessa, eller all-
männa betraktelser öfver de af S:t Simon, Fou-
rier och Owen framställda nya samhällsläror, af
L. Reybaud, är ett vältalighetsstycke, läsvärdt
såsom sådant, men behäftadt med det vanliga
felet, att i uppfattningen af motståndarnes satser
uppoffra betydligt af sanningen åt de retoriska
hyperbolerna, och att i framställningen af ezna
åsigter hålla sig vid det dunkla och sväfvande.
Deri förekommer dock ett erkännande, som ej
för ofta kan upprepas, nemligen att den närings-
frihet, för hvilken man än tadlar än lofordar
Frankrike, eudast finnes till på papperet, hvadan
man ej bör förundra sig, att verkningarne ej
motsvara förhoppningarne. Artikeln dernäst, kal-
lad William Pitt den äldre, eller konsten att
göra lycka,, är hemtad ur den Toryistiska tid-
skriften Quarterly Review, och kan ej väl dölja
harmen öfver den ofrälse mannens djerfhet att
stiga öfver aristokratiens heliga barrier. De öf-
riga artiklarne innefatta: ett utlåtande, angående
förnyelsen af engelska bankens privilegium af
Rossi; utdrag af ett vittnesmål, rörande jern-
handteringen, afgifvet i en kommitte af engel-
2
ska Underhuset 4840; medelpris å svenskt och