kommer nu till harmoniens. Han lemnar oss dervid såsom inledning åtskilliga intressanta upp lysningar om orgelns ursprung och de gamla kapellernas sammansättning. Ar 954 uppsattes :i Winchester en orgel, som sysselsatte ända til sjullio starka karlar, hvilka mödosamt trampade bäljorna. Hvarje tangent var minst så grof som nu för tiden de tangenter, hvilka spelas med fötterna. Också sade man då för tiden slå orgel. Till denna grad var orgelns konstruktion i första tiderna ofullkomlig. Förf. uppehåller sig derefter utförligt vid de gamla nederländska kontrapunktisterna, hvilka skrefvo långt före de italienska mästarne och alltså äre att anse såsom de egentliga fäderna för den konstarbetade kyrkomusiken, vidare vid de italienska kyrkokomPonisterna, hvilka lemnat oss så många herrliga saker, samt slutligen i ett särskildt kapitel vid de båda stora mästarne Händel och Seb. Bach, hvilka kunna anses såsom hvar för sig lika goda som en hel epok. Boken åtföljes af ett hälte musikbilagor, pro! från kyrkomusikens olika åldrar. Jemte många stycken, hvilka endast såsom kuriositeter här blifvit intagaa, finner man i denna samling flera af de yppersta saker, koralen eger att erbjuda. Det är icke första gången Hr M. gifver oss en dylik skänk och kastar ut en hymn bland de hundratals francaiserna, hvarmed vi öfverhopas från andra håll. Och, som jag från början har sagt, vi veta att värdera äfven dessa notblad, vi erkänna den upphöjda afsigt, det lofvärda nit för en vacker sak, som smyger dem in bland cahiererna på våra fortepianor. Hr M:s arbele är, för att en gång sluta, ett arbete, som man både till sitt nöje och sin bildning skall genomgå. Vår fattiga estetiska litteratur skulle, på min äral vara belåten mer att ega flera dylika. 0. 0. — —t——— Arkivet. Första häftet. Stockholm 4847, Norstedt et Söner. Den enda anmälan från utgifvaren af denna brochyr innehålles i följande ord: Afsigten med detta arbete, som utkommer i fria häften, är, att sprida en allmännare kännedom af intressanta aflhaudiing.r och uppsatser, hemtade ur utländska tidskrifter eller andra källor, men hvilka äro för långa att införas 1 vanliga tidningar och för korta att tryckas serskildt. Samlade statistiska uppgifter torde gerna, en och annan originalartikel med undseende mottagas. Denna anmälan är, som läsaren sjelf lärer anmärka, nära nog lika obestämd som sjelfva titeln Sarkiv), hvilken, ifråga om litteratur, är lika vidsträckt som ordet magasin i hushållningen, d. v. s. ett rum, i hvilket varor af alla möjliga slag kunna förvaras, förutsatt att det, som termen Jyder, är torrt och rymligt Af det sista, något i akademisk stil hållna tillägget i anmälan, torde, man få sluta, att utgifvaren har för afsigt alt i arkivet äfven, fast sparsamt, nedlägga en eller annan originalafhandliny, men i detta första häfte förekommer ingen sådan. Man har således ingen annan ledning för gissningen öfver de många ämnen för measkligt vetande, som företrädesvis komma att fylla varkivet, än valet af de artiklar, som intaga närvarande häfte. De flesta af dessa artiklar röra statshushållningen, men detta kan vara en tillfällighet, och vi kunna således icke svara för, att ju nästa häfte möjligen kan öfverraska med en bit potatesodling. daguerreotyp, eller galvanoplastik, för hvilka man nu för tiden aldrig kan göra sig rätt säker i något arkiv, deresi de ej äro bestämdt uteslutne. Hvad tendensen af de införda artiklarne angår, är den endast i de tvänne, som börja häftet, något markerad. Den första af dessa, eller allmänna betraktelser öfver de af S:t Simon, Fourier och Owen framställda nya samhällsläror, af L. Reybaud, är ett vältalighetsstycke, läsvärdt såsom sådant, men behäftadt med det vanliga felet, att i uppfattningen af motståndarnes satser uppoffra betydligt af sanningen åt de retoriska hyperbolerna, och att i framställningen af ezna åsigter hålla sig vid det dunkla och sväfvande. Deri förekommer dock ett erkännande, som ej för ofta kan upprepas, nemligen att den näringsfrihet, för hvilken man än tadlar än lofordar Frankrike, eudast finnes till på papperet, hvadan man ej bör förundra sig, att verkningarne ej motsvara förhoppningarne. Artikeln dernäst, kallad William Pitt den äldre, eller konsten att göra lycka,, är hemtad ur den Toryistiska tidskriften Quarterly Review, och kan ej väl dölja harmen öfver den ofrälse mannens djerfhet att stiga öfver aristokratiens heliga barrier. De öfriga artiklarne innefatta: ett utlåtande, angående förnyelsen af engelska bankens privilegium af Rossi; utdrag af ett vittnesmål, rörande jernhandteringen, afgifvet i en kommitte af engel2 ska Underhuset 4840; medelpris å svenskt och