ker papperet ur hand på hertigen). Nog ...
nog ... (slutar läsningen tyst under det herti-
gen betraktar honom) ... Jaså ... det också...
så infarmat ... hvilket missbruk af förtroende. ...
Hertigen. Nå väl, ers majestät. ...
Ludvig (med låg röst och koncentrerad vrede).
Min kära hertig ... det är endast en, som kun-
nat spinna ihop denna fördömda nidskrift ...
det är inte en enda sak deri, som inte är sann
(med tårar i ögonen). Ja, min vän, ... jag är
gammal ... det är inte mitt fel. ... Alla dessa
detaljer komma ifrån madame Castellane. ...
Endast hon eller jag hade kunnat känna dem
... och ni skulle inte tro, min kära hertig, att
jag i morgon tänkte presentera henne på hofvet
för min familj ... med ett ord, gifva henne
samma plats, som den person jag älskade så
mycket! men som jag nu aldrig skall ge någon
efterträdare? ... Stackars Pompadour! Du skulle
inte hafva spridt ut dylika hemligheter, du skulle
inte missbrukat din suveräns svaghet! Men jag
skall åtminstone ha kraft att lära dem, att man
icke leker ostraffadt med mig ... och att jag
kan straffa på ett sätt. ...
Hertigen. Nej, sire, ers majestät skad und-
vika uppseende, ni skall aflägsna den brottsliga
... det skall bli straff nog för henne!
Ludvig. Ni har rätt ... man bör inte gifva
för mycken uppmärksamhet åt denna sak ...
sätt er ner ... skrif ..:, (dikterar): Markisip-
nan Castellane afreser i morgon bittida till sin
egendom Saintonge, och visar sig icke på tven-
ne år i Versailles.
För konungen, statssekreteraren
ete. — Kontrasignera!