Hertigen. Min markisinna, är det en krigsför
klaring ni ställer till mig?
Markisinnan (befallande). Regementet! ..
Jag måste ha det ... ja, herr hertig, .. jag vil
ha det! ...
Hertigen (med värdighet). Eadast kungen ha
rätt att så tala till mig; och om det vore fö
att befalla mig begå en orättvisa, skulle jag svar:
honom, som jag svarar er, min fru: det låte
sig inte göra! s
Markisinnan (utom sig). Nog, min herre, nog
... Ni skall ångra det ... jag skall hämnas
Man bör inte tro det är så svårt att göra mi-
nistrar!
Hertigen (kallt). Jag. tviflar inte derpå, ma.
dame; det är mycket lättare än att i detta ö-
gonblick göra en öfverste!
Markisinnan (som förut). Ja, herr hertig, man
skall lära känna ert uppförande ... Man skall få
veta att ni begagnar er makt endast för att
främja orältvisa, ... och den som i dag vägrar
mig, skall anse sig mycket lycklig att i morgon
-. Vid mina fötter ... be om en nåd, den han
icke skall erhålla...
Hertigen (förvånad). Hvad menar ni?
Markisinnan. Vi äro icke nog vänner, att
jag tänker förklara mig tydligare. Farväl, herr
hertig (går).
SJETTE SCENEN.
Hertigen (ensam). Hvad vill det säga? ...
Hvad är hennes afsigi? ... att förena sig med
mina fiender ... det är klart ... nå himlen
vare lofvad, hvad antalet angår, skall man inte
kunna se någon ökning deraf ... (går fram och
tillbaka och funderar). Det är sannt ... den
der är fruktansvärd! ... inte genom sin rang,
- Men genom sina förbindelser ... Om hor
gör till mina fiender alla sina älskare, då är jag
sannerligen förlorad (stannar). Nej ... det var
icke det hon menade! ... hon gör sig söker om
framgång ..- hon hoppas den hastig och ome-