Hertigen. Min markisinna, är det en krigsför klaring ni ställer till mig? Markisinnan (befallande). Regementet! .. Jag måste ha det ... ja, herr hertig, .. jag vil ha det! ... Hertigen (med värdighet). Eadast kungen ha rätt att så tala till mig; och om det vore fö att befalla mig begå en orättvisa, skulle jag svar: honom, som jag svarar er, min fru: det låte sig inte göra! s Markisinnan (utom sig). Nog, min herre, nog ... Ni skall ångra det ... jag skall hämnas Man bör inte tro det är så svårt att göra ministrar! Hertigen (kallt). Jag. tviflar inte derpå, ma. dame; det är mycket lättare än att i detta ögonblick göra en öfverste! Markisinnan (som förut). Ja, herr hertig, man skall lära känna ert uppförande ... Man skall få veta att ni begagnar er makt endast för att främja orältvisa, ... och den som i dag vägrar mig, skall anse sig mycket lycklig att i morgon -. Vid mina fötter ... be om en nåd, den han icke skall erhålla... Hertigen (förvånad). Hvad menar ni? Markisinnan. Vi äro icke nog vänner, att jag tänker förklara mig tydligare. Farväl, herr hertig (går). SJETTE SCENEN. Hertigen (ensam). Hvad vill det säga? ... Hvad är hennes afsigi? ... att förena sig med mina fiender ... det är klart ... nå himlen vare lofvad, hvad antalet angår, skall man inte kunna se någon ökning deraf ... (går fram och tillbaka och funderar). Det är sannt ... den der är fruktansvärd! ... inte genom sin rang, Men genom sina förbindelser ... Om hor gör till mina fiender alla sina älskare, då är jag sannerligen förlorad (stannar). Nej ... det var icke det hon menade! ... hon gör sig söker om framgång ..hon hoppas den hastig och ome