PTANNDADRR ÄVINEN.
ETT KOPTISKT GIFTERMÅL.
(Ur Wiadimir Wezyks resa i Egypten 4839)
aBroder, sätt dig bredvid mig, tag tschibuken i
munnen, vi skola tala om något. Det är dock sä-
kert, att man hvilar sig bra på en beqväm divan, i
den svala salen, efter en tröttande morgonridt, un-
der den tiden, då jorden tyckes glöda af solens
brännande strålar. I Orienten lär man först att
nog skatta hvilans njutning. Den välluktande to-
baken, blandad med opium, divanens mjuka kuddar,
svalkan af ett. med konst åstadkommet luftdrag, allt
lockar till en förtrollande slummer. Man kan till-
bringa hela timmar, utan att märka deras lopp.
Själen drömmar om någonting skönt, och kroppen
hvilar, utan att vilja veta af själen.
Det är icke underligt, att Orientens invånare ej
öppna munnen om dagen. Men detta, den omgif-
vande naturens inflytande är skadligt för den, som