GRISETTEN. AF JULES JANIN. (Slut från gårdagsbl.) Jenny har valt ett yrke, som jag ej kunde nog omständligt förklara er, mina damer. Men, emedan hon hade ett godt hjerta och en ren själ, måste, hennes leinadsbeskrifning oberäknadt, åt henne ex sida inrymmas i denna artistiska samling. Jenny har varit konsten så nyttig! Jag kallar Jenny blomstersäljerska, emedan hon kom till Paris att föryttra törnroser och violblommor, bleka som hon sjelf, stackars barn! För afsättning med blommor finnas blott 2 eller 3 goda ställen i Paris: på operan om aftonen, då taflan blänker, då gasen skimrar, då de rika, de utstyrda Gvinnorna pråla i diamanter och spetsar, för att öfverlemna sig åt det helas känslosamma hänförelser. Då är det godt att afsides äga en butik af törnrosor och violblommor, hvilkas alsättning är säker. Men då Jenny kom till Paris, kunde hon sälja sina blommor bloit på konsternas bro; hlommor utan lukt och färg — alltför troget afbildande den akademiska poesien: aftonblommor till de förbigående grisetternas tjenst. Med en sådan handel hade Jenny ingen framgång att hoppas. Blomstersäljerskan Jenny frös och grät. Vissa gamla förrumlade borgare tillegnade Jenny utnötta infall, framkastade till henne tvetydiga ord, men Jenny förstod dem icke. Borgar-vällustingen är för grof! Den fattiga flickan sålde imedlertid sina blommor, men handeln gick di