af sättet att utgöra aflöningen för presterskapet
har redan under många år varit föremål för ser-
skilda framställningar hos Konungen och Rikets
Ständer. K. M. meddelade vid 1834 års riksdag
Rikets Ständer hvad dittills blifvit tillgjordt för
reglering af tionde-konventioner, och då för-
söken i detta afseende att jesaka mellan lärare
oeh åhörare fruktlöst aflupit, samt K. M. funni:
vigten af att icke endast söka bilägga den sön-
dring, som denna aflöningsfråga vållat emellan
presterskapet och allmogen på Ore, utar äfven
att för framtiden förekomma dylika tvisters för-
nyande, förklarade K. M:t: vid det inträffade för-
hållande, att å ingendera sidan den andras an-
bud, till förening om presträttigheternas utgö-
rande, blifvit antagne, samt presterskapet icke
ingått på det sammanjemkningsförslag Kammar-
kollegium, på Kon. Befallningsh. framställning
uppgjart: att K. M. ansett, huru för detta ären-
des bringande till annat slut, än det domstolar
och embetsrerk i fråga om aflöningen, för hvarje
serskildt fall kunde åstadkomma, åtgärder voro
behöfliga, som ej af Konungen allena berodde;
hvarföre EK. M. ville inhemta R. St:rs mening
öfver de grunder, hvarpå Kammarkollegii förslag
hvilade,
Rikets Ständer trodde sig då finna, att försla-
get innefattade en genomgripande förändring a!
hela kyrkoväsendet på Gottland,) som icke u-
tan rubbning af presterskapets privilegier kunde
åstadkommas; och de ansågo således den före-
slagna regleringen ieke kunna utan presteståndets
begifvande företagas; men som nämnde stånd,
lika med öfriga riksstården, funnit det hufvud-
sakliga syfiemålet med de åt förstbemälde stånd
förunnade privilegier icke kunna vara annat än
att trygga beståndet af kyrkoväsendets organisa-
tion och af de utur kyrkan uppkomne och med
henne förbundne institutioner, samt för detta
ändamål garantera de rättigheter, hvilka blifvit
kyrkans tjenare och lärarne vid undervisnings-
verken tillerkända; hvarföre presteståadet icke
för dess del ville, genom åberopande af privile-
gierna, motverka en sådan reglering, hvaraf be-
kofvet ock fördelarne voro af begge statsmak-
tera erkända, enär privilegiernas hufvuadgrun-
der lemnas oförkrämkte, så förklarade R. Ständer
såsom deras gemensamma racning, att privilegi-
erna icke ligga i vägen för regleringen, äfvensom
att de voro öfvertygade om behofvet af en sådan,
i öfverensstämmelse med Kammarkollegii förslag.
De lemnade till KE. M. att förordna om en an-
nan personalfördelning, i afseende på kyrkoher-
dars och kapelianers antal, derest förslaget vid
verkställigheten skulle erfordra förändring, samt
att disponera till presterskapet så mycket af
krorotionden, som erfordras för åct I ningsbelopp,
som Kam.kolleg. föreslagit, dock med vilkor, att
tiendegifvare icke annerlurda må komma ait ut-
göra kronans andel af tionden, än uti öfrige pro-
vinser, hvarest tionden lefvereras omedelbart till
Staten, 0. s. Vv.
Efter derna år 4838 af R. St:r gjorda fram-
ställning, hafva yttranden från K. Bef:de samt
presterskapet och församlingarne blifvit infor-
drade, men ingen pröfning skett; och R. St:r
hafva alltså yttrat:
vAtt då ärendets snara afgörande är af största
vigt, för att afbjelpa de med närvarande förhållande
förenade flerahamda olägenketer, som med skäl öf-
verklagas, Rikets Ständer anhålla, att K. M. täcktes,
med anledning af de infordrade hamdlingarna, be-
sluta de ytterligare föreskrifter ech åtgärder, som
kunna anses lämpliga att bringa detta ärende till ett
snart oeh önskadt slut; samt att förslaget, till at:
bereda lindring i lönevilkorens utgörande, genom
sammaerslågade af flera pastorat, måtte egnas den
synnerliga uppmärksamhet, det synes förtjena.n
) Denna ö, som icke har fyllest 40,000 menniskor
och blett 22,000 mantalsskrifne, på 1,096 förmed-
lade hemman, har nu på 27 quadratmils areal 92
kyrkor, 45 kyrkoherdar, 8 kapellaner och 3 viee-
pastorer; och enligt förslaget skulle blifva 24 kyr-
koherdar, 24 kapellaner och 3 vice-pastorer, utan
rubbring ändock af närvarande personals innehaf-
vande rättigheter. Red. anm.
— Svenska Biet har i dag på fyra spalter med-
delat sin iofvade berättelse om Preställskapets si-
sta sammankomst, som förklarades vanställd i Af-
tonhladet. För alt fullfölia detta påstående uppgö-