att sjelfva uppträda på Guds vägnar och befall
i hans namn, för att få spela allmakt och för
syn öfver sina likar.
De Nordamerikanska åsigterna af kristendo
mens förhållande till samhället komma otvifvel
aktigt att göra sig gällande öfver allt, i samm
mån som bibelns läsning, utan menskliga kom
mentarier, hinner sprida sig öfver verlden; oc
häri ligger på samma gång den säkraste borgei
för folkväldets framtida utveckling på ett äkt
och ändamålsenligt sätt, och det säkraste vär
mot de befarade inkräktningarne af sådana p
hedendomen och despotismens centralisations
tdger uppförde ordensförbund, som kommunister
nas, ouvricrernas och hvad de öfriga samhällssver
merierna, af Fransk härkomst, allt heta. Hvac
de sednare än må frambringa; icke blir de
folkvälde i Amerikansk och kristen mening, och
det skall derföre sammanstörtas, likasom alla an-
dra hedniska statsformer, af det sednare, som
hvi!ar på en orubbligare grund, en kristlig. San-
Bolikt anade ej de Engelska hierarker och mag-
nater, som stiftade bibel-sällskaperna, eller de-
ras ståndsförvandter, som blefvo bibelspridningens
befordrare i andra länder, hvilka frön de deri-
genom utsådde i afseende på samhällenas framtid;
de skulle måhända betänkt sig annars. Men de
voro verktyg i Försynnens hand; och hvad de
börjat och fullföljt låter ej mera omgöra sig.
Finna de numera att de skadat sig sjelfva, så är
skadan redan gjord och låter ej afhjelpa sig;
hvad de börjat skola Folken fullfölja hädanefter
på egen hand, i fall de ursprunglige stiltarne
hvila. Men att kristendomen är folkväldets re-
ligion, likasom att hedendomen var absolutis-
mens, röjer sig vid första jemförelse, som an-
ställes dem emellan, från den politiska syn-
punkten.
Hedendomens gudaförsamling var ett hof, med
sin allrådande öfvergud, med hans fränder såsom
pärer, och under-gudomligheterna såsom hofstat
eller vasaller. Från gudarne härstammade, efter
hedningens föreställning, hans jordiska beherr-
skare i rätt nedstigande led, och likasom gudar-
ne befallde öfver verlden, derföre att den var
deras egendom; så innehade jordens väldige mak-
ten öfver de vanliga menniskorna, såsom de
förres egendom, eller som de vanliga menniskor-
na ägde sina trälar och herrskade öfver dem.
Allt befanns i denna samhälls-hierarki konse-
qvent ordnadt efter samma system, från öfver-
guden till trälen. TI de stater, der despotismen
ej bibehöll sig, eller der de Homeridiska hero-
ernas herrskaremakt förföll, försvunno blott öf-!
vergudens jordiska afbilder; guda-vasaliernas
qvarstodo, och förblefvo de herrskande i fornti-
dens aristokratiska republiker. Mellan dessa stats-
former fortfor verlden att vara delad, så länge
hedendomen fortfor.
Då kom kristendomen och förkunnade, att det
ej fanns mer än en Gud, som stod så långt öf-
ver all mensklig makt och all mensklig föreställ-!
ning, att någon jemförelse emellan honom och
jordens mäktige ej var tänkbar. Men tillika för-
kunnade den nya läran, att denne ej var någon
despot, utan en fader, en fader för alla menni-
skor, hvilka således inför honom voro alla lika,
voro bröder och systrar, utan all skilnad i fö-
reträde på bördens vägnar och utan all med-
född rätt för någon ibland dem, att vara den
andres herre. Guda-ätter och heroer, fria och!
trälar, försvunno genom denna grundsats, och!
Jemlikhet i rätt och pligt framträdde såsom vårt
slägtes högsta samhälls-princip.
Katolicismen uppkom, såsom en förmedling
emellan hedendom och kristendom, och lyckades
att länge bibehålla det antika föreställningssät-
tet, genom undergudarnes förvandling till hel-
gon; men detta förmedlings-system kunde ej
lyckas längre, än man lyckades underhålla kri-
stendomens urkund, bibeln, från mängdens kän-
nedom; när reformationen slutligen lade bibeln
öppen för hvar och en, var hedendomens defi-
nitiva förvisningsdom fälld. Hvad som sedan till-
dragit sig, har endast varit verkställighets-åtgär- !
der; bland hvilka den Puritanska samhällsstif-
telsen i Nordamerika och bibel-sällskapernas i:
England kunna betraktas såsom nydanande och !
Franska revolutionen såsom undanrödjande. Följ-:
derna af dem alla framträda numera så ögon-,
skenligt, ifvern att befordra dessa följder är så
verksam, och ifvern att motarbeta dem visar sig
så oskicklig, att de samhällsförändringar, som ;;
för några få år sedan knappast voro att förvänta,
i våra barnbarns tid, nu synas komma att upp-
lefvas af närvarande generation. i
Under sådana verldsförhållanden måste det !
vara af vigt för hvarje serskildt samhälle att se I
ill, hvilken inre och yttre ställning det sjelf må,
intaga, för att i alla händelser vara beredt på 4
hvad som stundar.
oe ——
NÅGRA VIGTIGARE BESLUT AF RIKETS.
STÄNDER VID SISTA RIKSDAG. ;
Rikefe Stfänders undeoerdaän2sna skrifnelcoe 5 amloda