att sjelfva uppträda på Guds vägnar och befall i hans namn, för att få spela allmakt och för syn öfver sina likar. De Nordamerikanska åsigterna af kristendo mens förhållande till samhället komma otvifvel aktigt att göra sig gällande öfver allt, i samm mån som bibelns läsning, utan menskliga kom mentarier, hinner sprida sig öfver verlden; oc häri ligger på samma gång den säkraste borgei för folkväldets framtida utveckling på ett äkt och ändamålsenligt sätt, och det säkraste vär mot de befarade inkräktningarne af sådana p hedendomen och despotismens centralisations tdger uppförde ordensförbund, som kommunister nas, ouvricrernas och hvad de öfriga samhällssver merierna, af Fransk härkomst, allt heta. Hvac de sednare än må frambringa; icke blir de folkvälde i Amerikansk och kristen mening, och det skall derföre sammanstörtas, likasom alla andra hedniska statsformer, af det sednare, som hvi!ar på en orubbligare grund, en kristlig. SanBolikt anade ej de Engelska hierarker och magnater, som stiftade bibel-sällskaperna, eller deras ståndsförvandter, som blefvo bibelspridningens befordrare i andra länder, hvilka frön de derigenom utsådde i afseende på samhällenas framtid; de skulle måhända betänkt sig annars. Men de voro verktyg i Försynnens hand; och hvad de börjat och fullföljt låter ej mera omgöra sig. Finna de numera att de skadat sig sjelfva, så är skadan redan gjord och låter ej afhjelpa sig; hvad de börjat skola Folken fullfölja hädanefter på egen hand, i fall de ursprunglige stiltarne hvila. Men att kristendomen är folkväldets religion, likasom att hedendomen var absolutismens, röjer sig vid första jemförelse, som anställes dem emellan, från den politiska synpunkten. Hedendomens gudaförsamling var ett hof, med sin allrådande öfvergud, med hans fränder såsom pärer, och under-gudomligheterna såsom hofstat eller vasaller. Från gudarne härstammade, efter hedningens föreställning, hans jordiska beherrskare i rätt nedstigande led, och likasom gudarne befallde öfver verlden, derföre att den var deras egendom; så innehade jordens väldige makten öfver de vanliga menniskorna, såsom de förres egendom, eller som de vanliga menniskorna ägde sina trälar och herrskade öfver dem. Allt befanns i denna samhälls-hierarki konseqvent ordnadt efter samma system, från öfverguden till trälen. TI de stater, der despotismen ej bibehöll sig, eller der de Homeridiska heroernas herrskaremakt förföll, försvunno blott öf-! vergudens jordiska afbilder; guda-vasaliernas qvarstodo, och förblefvo de herrskande i forntidens aristokratiska republiker. Mellan dessa statsformer fortfor verlden att vara delad, så länge hedendomen fortfor. Då kom kristendomen och förkunnade, att det ej fanns mer än en Gud, som stod så långt öfver all mensklig makt och all mensklig föreställ-! ning, att någon jemförelse emellan honom och jordens mäktige ej var tänkbar. Men tillika förkunnade den nya läran, att denne ej var någon despot, utan en fader, en fader för alla menniskor, hvilka således inför honom voro alla lika, voro bröder och systrar, utan all skilnad i företräde på bördens vägnar och utan all medfödd rätt för någon ibland dem, att vara den andres herre. Guda-ätter och heroer, fria och! trälar, försvunno genom denna grundsats, och! Jemlikhet i rätt och pligt framträdde såsom vårt slägtes högsta samhälls-princip. Katolicismen uppkom, såsom en förmedling emellan hedendom och kristendom, och lyckades att länge bibehålla det antika föreställningssättet, genom undergudarnes förvandling till helgon; men detta förmedlings-system kunde ej lyckas längre, än man lyckades underhålla kristendomens urkund, bibeln, från mängdens kännedom; när reformationen slutligen lade bibeln öppen för hvar och en, var hedendomens definitiva förvisningsdom fälld. Hvad som sedan tilldragit sig, har endast varit verkställighets-åtgär! der; bland hvilka den Puritanska samhällsstiftelsen i Nordamerika och bibel-sällskapernas i: England kunna betraktas såsom nydanande och ! Franska revolutionen såsom undanrödjande. Följ-: derna af dem alla framträda numera så ögon-, skenligt, ifvern att befordra dessa följder är så verksam, och ifvern att motarbeta dem visar sig så oskicklig, att de samhällsförändringar, som ;; för några få år sedan knappast voro att förvänta, i våra barnbarns tid, nu synas komma att upplefvas af närvarande generation. i Under sådana verldsförhållanden måste det ! vara af vigt för hvarje serskildt samhälle att se I ill, hvilken inre och yttre ställning det sjelf må, intaga, för att i alla händelser vara beredt på 4 hvad som stundar. oe —— NÅGRA VIGTIGARE BESLUT AF RIKETS. STÄNDER VID SISTA RIKSDAG. ; Rikefe Stfänders undeoerdaän2sna skrifnelcoe 5 amloda