skrifter, dels för att fullkomligt undanrödja de
farhågan, som man från andra håll så flitigt sök
göra gällande, att det nu åtalade arbetets fri
kännande skulle kunna medlöra vådliga följder
vare sig på kyrkans bestånd eller på församlin
gens själslugn i allmänhet, dels för att ådagaläg
ga den tolerans, som både enligt lag och gäl
lande begrepp hos den bildade allmänheten, all
hittills varit rådande i bedömandet af yttrande-
rätten i religionsmål. Utan att kunna säga dej
alldeles bestämdt, vågar jag ock tro, att, allt se:
dan den nuvarande regeringsformens och tryck-
irihetslagens antagande, intet enda af trycke
utgifvet arbete blifvit brottsligt dömdt eller kon-
fiskeradt derföre, att dess författare yrkat elle:
begagnat tankans och förnuftets rätt till forsk-
ning i religiösa ämnen, och att sålunda särskilda
uttydningarfaf dogmerna — stridande mot bok-
stafven, icke tillförene ansetts innefatta en förne-
kelse af dena Evangeliska läran, enligt tryckfri-
hetslagens mening. Det skulle då vara en sorg-
lig företeelse, om allmänna öfvertygelsen om den-
na forskningens rätt på de sista 20 åren gått
tillbaka, och så långt tillbaka, att ordet skyldig
för första gången uttalades öfver ett till sin
grund och hufvudsakliga innehåll onekligen ve-
tenskapligt arbete, utgörande en öfversättning af
ett annat, som fritt fått utgifvas i ett land, der
Ikväl censurtvång existerar, och der, såsom
allmänt är bekant, både statens och kyrkans
säkerhet i afseende på tryckfriheten äro behörigt
bevakade. Redan denra omständighet synes mig,
om också icke många andra funnes, böra vara
mer än tillräcklig att lugna alla farhågor för
följderna af arbetets frikännande. Snarare torde
den, som hyser farhåga för innehållets verkan
på mängden, böra taga i betraktande, om icke
begärligheten efter de i landsorten redan sprid-
da exemplaren torde ökas genom ett fortsatt
förbud.
Jag tror mig nu i det föregående hafva be-
visat:
4:o Att utur det ifrågavarande arbetet icke
kunnat åberopas någon öppen förnekelse af den
Evangeliska läran, emedan en sådan deri ej
finnes;
2:o At: alla de citationer, som Aktor gjort,
blifvit vederlagda genom andra och tillika be-
visadt, att dessa sednare uttala författarens öf-
vertygelse, samt att arbetet bör bedömas ef-
ter dem;
5:0o Att en filosofisk åsigt af kristendomen,
såsom den af skriftens författare uttalas, alltid
församlingen funnits och varit tolererad, samt
jemväl gjort sig i spridda punkter gällande hos
sjelfva kyrkans lärare och theologer äfven här i
Sverige;
4:0 Ait vida mera populära, ej ortodoxa skrif-
ter än denna, förut finnas i bokbandeln och fritt
få försäljas, utan att någon fara för den Christna
tron deraf uppstått; och slutligen
53:o Att en åsigt af religiös tolerans allt hit-
tills nästan utan undantag gjort sig gällande
såsom regel vid bedömandet af skrifter, som
blifvit af åklagaremakten åtalade för förment för-
brytelse mot 3 2 mom. tryckfrihetslagen.
För mig personligen är väl sakens utgång
vigtig. Men det är en ännu vigtigare fråga för
den allmänna yttranderätten, huruvida den rät-
tighet, på hvilken hela protestantismen hvilar,
skall blifva genom preiudikatet af ett domslut
alhuggen i ett protestantiskt land. Hvar och!
en som afviker det ringaste ifrån bokstafven af
någon bland den rådande kyrkans dogmer, skulle
då blifva ansedd såsom kättare, och, om han efter)
varning ej afstår, utesluten ifrån sambället. Den
är vigtig äfven för den blifvande nämnden, soml
skall afgöra detta, och hvars utslag i hela den
bildade verlden kommer att betraktas med upp-
märksamhet, såsom ett prof på den grad af sam-
vetsfrihet, som är Svenska medborgare förunnad,
och i afseende hvarå lagen icke gör mågon skil- .
nad emellan den enskildt och muntligen eller il
skrift och tryck yttrade öfvertygelsen. .
I afseende på sjelfva det slutliga eler ansvars- ,
påståendet, i händelse skriften skulle af nämn-,
den förklaras brottslig, måste jag sist anmärka li
såsom både oformligt och hittills alldeles ovan-l!
ligt, att Aktor utan närmare bestämmande en-
l
I
i
(
t
G
last hemsiällt till domstolen, att tillämpa 4
Kap. 4 S:n Missgerningsbalken. Visserligen är
letta lagrum, i min öfvertygelse och alla de lag-
arne personers, hvilkas omdöme jag haft tillfäl-
e rådfråga, klart derutinnan, alt ansvaret, äfven
ler en verklig förnekelse af den Evangeliska
RO IE TKO STERNER Re ROCKERS
elsk tidning Galisaanis Messanver, men innan!s