hustru och dester förmådde icke uthärda åsynen af
kennes förtviflan, utan ginge ut. BSlutliger de
hon sig såvida, att bon kunde gå hom till prestgår-
den, der Prosten Holm imedlertid em händelsen un-
derrättat sin måg ech sin dotter, kvilka svårligen
kurde öfvertyga sig, att den eljest så beskedliga
Meria kunnat begå ett så rysligt brett. Vid Marias
återkomst tog Prosten henne i förbör. Ett matt re-
kande var första svaret, men det andra en öppen
bekännelse. Under tårar och den högsta förtvifiam
anklagade hom sig såsom sitt barns mörderska.
Prosten, sjelf innerligt rörd, frågade kenne: emen
turn kunde du vara så hård ech mörda din egen
lifsfrukt, det späda, oskyldiga barnet? Hon svarade
härtill, att kon dertill blifvit förledd och öfvertalad
af Mattsson. Af detta svar blef Prosten så bestört,
att kan jcke kunde uppfatta .de närmare omständig-
beter, hom under tårar ech snyftninger uppgaf. In-
tet bittert ord undföll dock hennes läppar emot khen-
nes förledare; bhenxwes enda önskan var att få um-
gälla sitt brott med döden. Äfven för Löjtnant
Sköld och hans fru gjerde hon en ångerfall ech
rörande bekännelse ech sade, att hen aldrig kunnat
begå brottet. om hon icke blifvit dertill förledd.
Två dagar derefter, eller den 29 Maj, inställdes bon
vid Östra Höradsrätt, der hon likaledes, under häftig
gråt och betygamde af ånger, afiade sin bekärnelse,
på sätt här efvan blifvit omförmäldt; hon vidhöll
den och under hela ransakningen med mycken re-
digket.
Carl Mattsson deremot nekade oupphörligt både
att vara fader till barret och att ban förledt kenne
till gerningen. Någon bevisning till hans öfverty-
gande kunde icke anskaffas; men så mycket förekom
likväl, att starka misstankar hvilade öfver henem, och
dertill må äfven räknas, att grannar och trevärdige
personer framställde henom såsem en våldsam och till
dåliga handlingar benägen menniska.
Den olyckliga Maria erhöll både af grannar, Pro-
sten Holm och sitt husbondfolk synnerliga loford
öfver sitt förra uppförande. Hon kade med mycken
örshet och omsorg skött Löjtnant Skölds barn, och
ingen fanns, som icke medgaf, att hon äfven för
sitt eget barn alltid visat kärlek och ömhet.
Hiöradsrätiens dom, som afkunnades den 2924 sist-
lidne Juli innehöll, att son borde mista högra hand,
halshuggas och å båle brännas.
Carl Matteson, såsom icke öfverbevisad om någon-
dera af angifvelserne, frikändes.
Skånska Hofrätten ändrade; såvida Häradsrättens
dom, att den, med åberopande af förordningen den
10 Juni 4841, dömde Maria mista lifvet genom hals-
huggring; samt att Hofrätten. i afseende på Matts-
som, i stället att frikänna honom, ansåg, att emot
kans pokande icke någon bevisning förebragts till
hans öfvertygande, hvarföre Hofrätten förklarade ho-
nem icks kunna åt saken fällas