märka, att en del af uppgifterna deri blifvit an-
förda efter sjelfva hufvudpersonens berättelse,
men icke inför domstol fulltygade.
Pigan Maria Johan:dotter i Läsens secken i Blekinge
hade, eter uppgift, af Kyrkovärdsn Matts Håkansons
son Carl Jacob Mattsson låtit förleda sig till ett fel-
steg, hvaraf följderna snart röjdes. Då detta skedde
hade Mattsson entriget bedt Maria att icke uppgifva
homom säsem barnets fager, utan i stället beskylla
någon annan derför och uifäste han sig, att i så fall
lerana henmne allt möjligt understöd. Den 9 sistl.
December förlöstes hon med ett flickebarn, som i
dopet fiek efier dagen nammet Arma. Mattsson ha-
de då lofvat Maria, att för henne betala bushyra
och äfven skänkt henne 80 Rdr Rgs, med förnyad
begäran, att kon icke måtte nemngifva fadrem. Vid
flere följande tillfällen -hade Mattssen gifvit henre
åtskilligt, såsom potäter me. m., allt under försäkran
att har icke skulle göra henne någon orätt. Sedan
hen tillfrisknat, tog hom tjenst såsem amma hos Hr!
Löjtnant Sköld, hvilken bodde i Läsens prestgård,
och öfverlemnade sitt eget barn att emot betalning
vårdes åt torparen Stens hustru Brita Fredriksdotter, !
bvilken bodde i granskapet. De första sex veckor-
na hade Maria åtnjutis understöd för sitt barn af!
Mattsson, men han började sedermera att undandra-
ga sig sin faderliga skyldigket. Maria erinrade ho-
nom i bref om sina löften, då ham slutligen svara-
de att han ieke vidare ville hafva med herme att
skaffa. I denna kinkiga beligenhet rådfrågade hon
sig hos Presten Hom, svärfader till Hr Löjtnant
Szöld och omtalade för henom, så väl som sitt kus-
bomdefelk, hela förhållandet på sätt nämndt är. Pro-
sten tillstyrkte henne att låta stämma Mattsson för
att förmå honem utgifva uppfostringekjelp, under för-
modan att, såsom vanligt, Mattsson skulle infinna
sig och söka i tystket få sskem uppgjord. Maria
öfrerlemnade saker till landsfiskalen, som instämde
både Maria och Mutisson till Östra Häradsrätt. För-
sta rättegångsdagen den 935 sistl. Maj infann hen
sig vid tinget för att få veta då målet skulle före-
komma. Hon träffade då Mattsson, som lemnade
benne underrättelse derom, ech begaf sig derefter
på kemväger. Mattsson, hade gifrit sig af förut och in-
väntade hemneien backe, der han öfverbopade hemere
med förebråelser för det ben angifvit saken kos lamds-
fiskalen och yttrade, att han skulle ombesörja att
hon blef ålagd att göra honom offentlig afbön och j
ferklarad skyldig att träda i käkte, synnerligast som
hon var fattig och kan rik, så att han väl skulle få
rätten på sin sida, hvaremot han lefvyade gemast be-
tala henne 6 Rdr och framgent lemnpa berne vidare
understöd, om hon ville återkalla målet. Då Miria!
ieko ville gå in derpå, framställde Mattsson för hen-
ne det grymma oeh omenskliga förslaget att hon med
arsenik skulle ta lifyet af barnet, på det de båda
derigenem kunde undvika allt vidare bekymmer om
detsamma. Maria uppkastade betänkligheter deremot,
emedan hon hade för stor kärlek och ömhet för
barnet och i allt fall befarade att det ieke gerna
kurde blifva fördöljdt. Mattsson var envis och sade
bennes, att alla misstänkliga dödsteeken skulle und-
vikas, om hon blandade sönderstött arsenik i vatten
ceh deraf gaf barnet att dricka. Maria var likväl;
nu icke mäktig att antaga förslaget, men lofvade
Mattson att Ånnan Dag Pingst kl. 8 på morgonen:
träffa honem uti prostgårdsgärdet, för att underrätta!
honom om sitt beslut och om hon ville återkalla an-
gifvelsen, i vedergällning hvarför han då lofvade
gifva hexne 6 eller 8 Rdr. Sedan de åtskiljts, blef!
Maria under hemvägen allt mer och mer vacklande
i fråga om Mattssons förslag. Hon stred länge in-
om sig sjelf med kärleken till sitt barn och der
svårighet att försörja barnet, hvilken hon nu befara-
de, ända tills hon kom hem, då hon tog ett styekxe
arsonik, som kom kade kommit öfver, så stort som
en böra, stötte sönder det oeh källde det i en flaska,
fylld med vatten. Moderskänslan stred länge mot
tankan på det brett hon ämnade begå, mer dukade
slutligen -under. Maria fattade beslutet att följa
Mattssons råd. Dagen derpå den 28 Maji på 0. m.
tog hon gififlaskan ech begaf sig till hustru Sten,
som trodde att Maria kom för att se om sitt barn,
öfver hvars friska utseende Maria syntes mycket
glad, under det hon jollrade med barnet. Sedan
både Stens bustru och Maria gifvit barnet mjölk ur
en panna, som stod i spiseln, gick Stens hustru
ut i ladugården, för att se om kreaturen. Maria
passade mu tillfället, och tömde giftflaskan i mjölken, !
som fanns qvar i parnan, i den öfvertyge!se att
Stens kustru sedan skulle gifva barnet aw äta af
den sålunda förgiftade mjölken, utan att hon be-
tänkte att äfven andra perserer kunde komma att:
förtära deraf och derigenom ljuta döden. Sedan hon
gjort detta, begaf hon sig genast kem. Ea stund!
derefter kem Stens hustru in ifrån ladugården och i
gaf Marias barn ur dikornet aw dricka af den för-
giftade mjölken. Derefter bjöd hon äfven ett annat
4 års gammalt barn, hvilket hon hade under sin
vård, alt dricka af samma mjö!k, men barnst ville
ietxe kafva dem, utan sade sig hellre vilja sofva, och
undgick således den öfverkängazde fararm. Inom rå-
ecara minuter började Marias barn att besväras af
häftiga kräkningar. Stens hustru blef förvånad der-
öfver, emadan barnet alltid varit friskt. Hon slog
derefter mjölken ur pannan eeh, utar att skölja der,
kvartill hor för barnets häftiga plågor icke hada tid,
hällde kon ny mjölk deruti, uppkokade dea och gaf
deraf barnet, sem med begärlighet förtärde den.
Kräkningarne tilltogo då med förökad bäftighet, och
då de slutligen sppkörde, märkte hustrun att barnet
bärjade blifva helt kallt, ech hor satte sig derföre
med detsamma framför elden, samt drack derunder
sjelf något af den sednast uppkokta mjölken och gaf
äfven litet åt katten. Denne började genast kräkas,
och irnan hon bann basinna orsaken dertill, anfölls
ken äfven sjelf af väldsamma uppkastningar. Sed-
nare på aftonen kom Stens dotter hem, men hvar-
Iken kon eller modren kommo på den tankan, att
I mjölken kunde vara förgiftad. Stens kustru, illa-
I mående och utmattad af uppkastningarne, gick slut-
ligen sent frampå natten till sängs, med barnet bred-
vid sig, och inslumrads. Icke lång stund derefter,
då det började lida till mergenen, vaknade ken och
fann då barnet vara dödt. Förskräekt häröfver,
väckte kon sin dotter, som nu först började miss-
tänka en förgifteing, så mycket mer som mo-
drens kräkningar ännu, likväl med långa uppehåll,
fortforo. - Hon undersökte då dihornet, hvaruti de
med bestörtning funne flere kern arsenik. Orsaken
var nu upptäckt, och emedan ingen annan, än Ma-
ria, aftonen förut besökt dem, så togo de för gifvet
myr a -
I