OSOIllsKA OCh MMISLULISad —MIPUVvI SVA llifele SKV
rätta beklagar man sig nu öfver denna ensidiga
vigtring, eprotestantismens ätande af kritikens
kunskapsträd på godt och ondt. Man valde den
för alt slippa förnuftet och erdast hålla sig till
det skrifna ordet. Katselikerne insåge, hvad det-
ta hade att betyda, och ifrån denrma sida hafva
de isyonerhet anfallit pretestantismen; ty då den-
na bortkastat förruftet, var kom utan annat stöd )
a sina dogmer, hvilka åter sjelfva skulle stödja !
sig uppå det gilna ordet. Snart föllo äfven des-:
sa för samma kritik, då den hnnnit långt nog,:
för att på historiska eller filologiska grunder göra!
delar af skriften misstänkt:, eller genom det e-
aa slället i detsamma utdömma det andra och:
draga sjelfva dogmerna inför sitt forum. Strauss;
har i sin aLeben Jesu gjort det yttersta. Få-;
fingt skrikes nu öfver kritikens synder. Ty!
buru vill man göra århundradens arbete ogjordt?
23 man än med kritikens tillkjelp söka åter bo-!
ta de skador, der gjort, der finnas dock de, som
äro obotliga, och nya kritiska anfall skola upp-.
rifva de gamla såren. Resultatet af detta för-:
farande blir blett det, att man allränt öfverty-:
gas om kritikens vanmakt att något bevisa för.
vetandet om det öfversinnliga. Isgen lappning
förmår mera att fördölja detta uppenbara faktune.:
Dermed har den lära, som sätter det skrifna or-
dets auktoritet emet förnuftet, historiskt visat,:
hvart dem leder. Emedan förnuftet blifvit för-
klaradt för något blott subjektivt, har det såsom
sådant hämnat det förakt, det lidit, i det sub-!
jektiva rezennmsrendet, rationalismen, förstört dat )
äfvenså godtyckligt bestämda ebjektivas objekti-!
vitet. Nn
Hvarföre då streta emot den enda utväg, ,
som firnes, den att oberoende af em förutsatt .
ordets auktoritet inför förnuftet ådagalägga den:
kristna lärans sanning i ech för sig. Om den:
icke mera skulle lefva och gälla i detta förnuft,
uti församlingens tro och vetande, då vore äf-.
vem denma utväg stämgd. Men att den detta:
gär, ger densamma en bögre sukteritet, än den:
någersin genom sim histeriska trovärdighet kan
rara Lika så litet som individen, utan att!
-
adl
Ar tre ma Am mem FÅ rg MD NR Kl PO
vara ech gälla för eförnuftig, kan lössäga sig i-;
från sin tigs allmänna bildnirg, lika så litet kan
idet förnuft, den kristna religioser sjelf uppam-;
mat, eeh uli hvilket den ännu har sin tillvaro
isisom lefvande ord, skilja sig ifrån desna, utan!
fatt förmeka sitt eget väsende. Våga blott inse,:!
att förnuftet icke är en inrekållslös, subjektiv!
förmåga, hvilken såsom kroppens lemmar vore:
menniskan gifvea ur natarons hand, utan att:
det tillhör andens verld, är dem menskligheten
igenorsgåsnda anden i detta Nu; denna andes!
ilefvande verklighet, som i sig i dess sanning
gianehåller och gör till ett rnärrsrande allt, hvad
ihistorien framställer såsom fö:flutet.
on RE TON nn i
j
I Svenska Biets Måndsgs-nummer, artikeln:.
sHerr Lars imiterars, m. 2m., förekaramar följande.
yttrande: pdem som, under 46 års åtrjuten pexsio-!
nering, prisat makten, men vid barmkertigketsre:kets
Ässphörande började smida stemma persenlighet, som!
iban förut eppkäjt öfver Tifus,, me. m. Detta är ett;
återeppraparde af den vid flera tillfällen framkastade:
Jioan för det att jag skall hafva blifvit apposisions- i
j
ER KERAT
ARTY LEG TANT
san för det min pensisn indragits. Jag skoll iekel
trötta läsaren mad försäket till en vederläggning Så
det piståesde, att jag vågorsigx prisat makter, att
jag mågensin byllat andra grusdsatsor, är frikoteas ;
åjag her flera såeger kärmvist till hvad jag ej kan:
föriedra eller bimaxrtla: mina skrifter, och upgma-
mat miaa motståndare att ur dem framdraga någon-;
tieg till städ för sing izsinartioner; de kafra tills
data färblifrit mig skyldiga detta bevis, eeh skola
sroligem alltid blifva det. Hvad nu den ifrågataran-
de pensionen avgår, hade jag amsett graunlagenhe-
tes ferdra, att ej smiala dem, och isynaerhet icke
isgå I några detaljer em dess upphörande; men då
man å andra sidan, der man, efter min tamka, haft
iåtmjestere iika mycken anledning till en sådan de-
Ålikatess, uraktiåsit den, så man oupphörligen söker
göra detta förhållande till ea förebråelse mot mig,i
aaåsto jag omsider bryta tystnaden ech sätta allmän-
betan i stånd att besöma, huruvida de devuerade
sanning i detta fil mer än i någet armat.
Peasionen gafs mig år 1816, ech gafs mig utan
vilker. Den söktes ej al mig, dem erbjöds mig. Man
tarde bohaga eriara sig detta årtal, att ej biett jag
då var tjugafem år yegra, utam äfverm att tiden var
det, att bådas erfaremket då icke var denssrams, som
au, följaktligan åsigterna betydligt olika. Jog hade
ingen rätt atå ferdra em person, således oj keoller
någen rätt att beklaga mig öfrer dess upphörande,
ech jag har aldrig gjort det; men almänkster skulle
hafva rätt all tadla mig, cm min epiaionm, eller ytt-
raxget deraf, färiedrats gseom detta upphörande.
Na är iraedlertid kändgelsea följande: Dom 44 Ja-l
inuari 1882 började i SlockAskns-Pesiea den bekanta:
Äsrtikeln : pSvoriga 1809 och 4839.. Jag erfor snart,:
fatt den misshagade. Dam numera afiidne Generalen:
fiaolst framställde fera gångar till mig don önskan i
datt der mätte afstanna, och då jag bärtill ieko lät!
Sförmå mig, yttrades slotligen gen ketslsan, att pex-;
sivxen i vidrigt fall kurda isdragas. Jag svarade
Ekärtill, ait jag ägde ingem rätt till dess åtnjutanmde,:
mean alt em dersecd det vilkor vore förknizpadt, att:
jeg icke skulle få i min tidning yttra sig enligt min:
Jafrertygelse, vere det oriktigt af mig, att åtaga mig
a ferbindelse, sor jag ej ville eller kand: uppfylla. !
jArtikeln slöts den 47 April, cCh samma månad in-.
forna pensioner, Man torde således finna, att mir:
opposition icke uspkom deraf, att nidens källa för.
ämig upphörde att flyta, utan att hon afstannade, för!
idel min oppesitien egentligen började. Jag vet ej,
fom mira motståndere gjort dem, de föregifva sig!
årilja tjena, någom verzlig tjenst genom det de
tringat mig denna för j j
tiil den, em icks en
skulle kunna göras genom ett slut på skriftvexiin-
ggen om flugsmällan, dymedelst att dess Författare,
jox numera tyekes hafra temligen etvetydigt upp-
d ses 30 oh awisada eenninsan af da haskulltiamnar.