blicister m, fl. moraliskt usla, såvida det är omo-
raliskt att lägga sina motståndare i munnen,
hvilka ord man behagar eller eitera falskt och
på detta sätt ljuga ihop premisser för att sedan
deraf draga de slutsatser man önskar? Att den
der skriften verkligen är af sådan halt hade
vi tillfälle ådagalägga i en ganska genomförd re-
cension deraf, bestående af icke mindre än sex
artiklar, ehuru en och annan af de goda tid-
ningarne ännu stundem klagar att boken af Af-
tonbladet aldrig blifvit ens nämnd.
5:o Synes Jerker icke hafva valt något egent-
ligen bindande försvarsargument, då han till Hr
von Beskows förmån anfört, att han ärledamot
af flera utländska akademier. Just denna om-
ständighet samt att Hr v. B-w för öfrigt är
beklädd äfven med en hop annat lull-lull, an-
förde ju äfven vi, fastän såsom en anledning till
vår höfliga hemställan, om det icke ännu kunde
vara tid för Hr von Beskow att bringa saken
på klar fot, angående det der anonyma brefvet
till kapten Lindeberg. Jerker har till svar härpå
bland annat anfört, att man skulle finna en be-
tänklighet i att duellera med kaptenen, derföre
att den sednare har så svaga ögon, och att det
vore samvetssak, att sticka eller skjuta ikjäl
en nära blind mam; men i all verlden, icke
bafve vi velat tvinga Hr v. Beskow till en så för-
färlig såk sem att duellera? Vi pekade tvertom
uttryckligen på tvänne andra utvägar; den ena
att förneka brefvet och affordra Hr Lindeberz
räkenskap öfver de anledningar, som föranledt
honom att taga Hr v. B. för hufvudet; hvari-
genom Hr L. nödgats att producera de skäl han
möjligen förmenat sig kunna hemta af Hr v. B:s eg-
na yttranden till åböra vittnen eller ock andra om-
ständigheter, — hvad veta vi — och hvarmed han
ville styrka sin befogenhet att tills vidare, haf-
va ansett Hr v. B. såsom detta brefs författare;
det andra att öfverbevisa Hr L. om de i bref-
vet honom gjorda beskyllningarnas riktighet.
Uti intet af dessa fall behöfver ju Hr von Be-
skow alterera sitt samvete ens med att aflossa
en knallhatt.
Möjligen skulle man emot allt detta vilja göra
den invändningen, att en hofmarskalk och un-
derkansler vid Kongl. Maj:ts Orden är för för-
näm, för att behöfva bry sig om sådana småsa-
ker som de der beskyllningarna; men först ech
främst är man i vår tanka aldrig för förnäm när
det handlar om att afskudda sig misstankan för
en handling, som han sjelf anser för ärekrän-
kande, och härtill har ju kapten Lindeberg nu
ånyo, i anledning af den der munterheten i Biet,
erbjudit Hr von Beskew allt möjligt tillfälle.
Och för det andra, hvarföre då taga så hett vid
sig? det ser ju hkväl nästan ut på Jerkers ra-
seri, som om hela denna sakens vidrörande,
hvilken Biet sjelf föranledt, icke af Hr von Be-
skow sjelf betraktades såsom en småsak. I så-
dan händelse skulle kan väl afstyrt den fort-
satta kastning, som i anledning af denna fråga
ägt rum emot Aftonbladet, som ej gjort annat
in refererat äldre handlingar och för öfrigt li-
kasom velat visa Hr von Beskow vägen att
komma hel och ren ifrån allt vidare inblandande
i den ruskiga affären.
Ett annat alldeles fullkomligt misstag är
att tro, det Aftonbladets utgifvare i sitt inner-
sta närt den hemliga önskan, att kunna bränn-
närka Hr von Beskow såsom hvars mans ni-
ling. Aftonbladet har hittills ganska sällan ens
aft anledning att bemärka, än mindre att vilja
rännmärka Hr von Beskow. Den trankila ech
partiska ton, hvarmed Aftonbladet deltagit i
lenna affär, då vi till och med förklarat att Kapten
vindeberg, vår egen nuvarande medarbetare, vid-
og en oriktig proeedur när han gick till Sven-
ka akademien med sin förfrågan om det ano-
ryma brefvet, är dessutom ett tillräckligt be-
ris mot Jerkers påstående, och om Aftenbladets
1tgifvare i afseende på Hr von Beskow erfarit
ågon känsla, så kar den, vi försäkra det, ieke
varit någor annan, än att det litet grand roat
len förre att se, huru det genast tog eid i alla
cnutar, när det förargliga flugsmällprejudikatet
åkade framdragas i följd af Biets eget förvål-
ande. Men om Biet för öfrigt, såsom det vill
ynas, nödvändigt önskar veta, hvad Aftenbladet
ör egen del tänker om Hr von Beskow, så kan
lenna önskan efterkommas i största korthet.
får tanka om Hr von Beskow såsom littera-
ör, är verkligen, att åtskilliga af hans skrifter
ga en viss nättket och vittna sinne för det skö-
ja, att han icke saknar qvickhet, ehuru han äf-
fen ibland är ganska platt; att han har åt-
killiga förtjenster om den belletristiska littera-
uren genom -sin verkliga och oegennyttiga ar-
vetsamhet för Svenska Akademien, för hvilket
an kanske icke haft annan betalning, än ä-
an att vara dess sekreterare; och att blifva upp-!: