blicister m, fl. moraliskt usla, såvida det är omoraliskt att lägga sina motståndare i munnen, hvilka ord man behagar eller eitera falskt och på detta sätt ljuga ihop premisser för att sedan deraf draga de slutsatser man önskar? Att den der skriften verkligen är af sådan halt hade vi tillfälle ådagalägga i en ganska genomförd recension deraf, bestående af icke mindre än sex artiklar, ehuru en och annan af de goda tidningarne ännu stundem klagar att boken af Aftonbladet aldrig blifvit ens nämnd. 5:o Synes Jerker icke hafva valt något egentligen bindande försvarsargument, då han till Hr von Beskows förmån anfört, att han ärledamot af flera utländska akademier. Just denna omständighet samt att Hr v. B-w för öfrigt är beklädd äfven med en hop annat lull-lull, anförde ju äfven vi, fastän såsom en anledning till vår höfliga hemställan, om det icke ännu kunde vara tid för Hr von Beskow att bringa saken på klar fot, angående det der anonyma brefvet till kapten Lindeberg. Jerker har till svar härpå bland annat anfört, att man skulle finna en betänklighet i att duellera med kaptenen, derföre att den sednare har så svaga ögon, och att det vore samvetssak, att sticka eller skjuta ikjäl en nära blind mam; men i all verlden, icke bafve vi velat tvinga Hr v. Beskow till en så förfärlig såk sem att duellera? Vi pekade tvertom uttryckligen på tvänne andra utvägar; den ena att förneka brefvet och affordra Hr Lindeberz räkenskap öfver de anledningar, som föranledt honom att taga Hr v. B. för hufvudet; hvarigenom Hr L. nödgats att producera de skäl han möjligen förmenat sig kunna hemta af Hr v. B:s egna yttranden till åböra vittnen eller ock andra omständigheter, — hvad veta vi — och hvarmed han ville styrka sin befogenhet att tills vidare, hafva ansett Hr v. B. såsom detta brefs författare; det andra att öfverbevisa Hr L. om de i brefvet honom gjorda beskyllningarnas riktighet. Uti intet af dessa fall behöfver ju Hr von Beskow alterera sitt samvete ens med att aflossa en knallhatt. Möjligen skulle man emot allt detta vilja göra den invändningen, att en hofmarskalk och underkansler vid Kongl. Maj:ts Orden är för förnäm, för att behöfva bry sig om sådana småsaker som de der beskyllningarna; men först ech främst är man i vår tanka aldrig för förnäm när det handlar om att afskudda sig misstankan för en handling, som han sjelf anser för ärekränkande, och härtill har ju kapten Lindeberg nu ånyo, i anledning af den der munterheten i Biet, erbjudit Hr von Beskew allt möjligt tillfälle. Och för det andra, hvarföre då taga så hett vid sig? det ser ju hkväl nästan ut på Jerkers raseri, som om hela denna sakens vidrörande, hvilken Biet sjelf föranledt, icke af Hr von Beskow sjelf betraktades såsom en småsak. I sådan händelse skulle kan väl afstyrt den fortsatta kastning, som i anledning af denna fråga ägt rum emot Aftonbladet, som ej gjort annat in refererat äldre handlingar och för öfrigt likasom velat visa Hr von Beskow vägen att komma hel och ren ifrån allt vidare inblandande i den ruskiga affären. Ett annat alldeles fullkomligt misstag är att tro, det Aftonbladets utgifvare i sitt innersta närt den hemliga önskan, att kunna brännnärka Hr von Beskow såsom hvars mans niling. Aftonbladet har hittills ganska sällan ens aft anledning att bemärka, än mindre att vilja rännmärka Hr von Beskow. Den trankila ech partiska ton, hvarmed Aftonbladet deltagit i lenna affär, då vi till och med förklarat att Kapten vindeberg, vår egen nuvarande medarbetare, vidog en oriktig proeedur när han gick till Svenka akademien med sin förfrågan om det anoryma brefvet, är dessutom ett tillräckligt beris mot Jerkers påstående, och om Aftenbladets 1tgifvare i afseende på Hr von Beskow erfarit ågon känsla, så kar den, vi försäkra det, ieke varit någor annan, än att det litet grand roat len förre att se, huru det genast tog eid i alla cnutar, när det förargliga flugsmällprejudikatet åkade framdragas i följd af Biets eget förvålande. Men om Biet för öfrigt, såsom det vill ynas, nödvändigt önskar veta, hvad Aftenbladet ör egen del tänker om Hr von Beskow, så kan lenna önskan efterkommas i största korthet. får tanka om Hr von Beskow såsom litteraör, är verkligen, att åtskilliga af hans skrifter ga en viss nättket och vittna sinne för det sköja, att han icke saknar qvickhet, ehuru han äffen ibland är ganska platt; att han har åtkilliga förtjenster om den belletristiska litterauren genom -sin verkliga och oegennyttiga arvetsamhet för Svenska Akademien, för hvilket an kanske icke haft annan betalning, än äan att vara dess sekreterare; och att blifva upp-!: