em han skrifvit mer än en) i början hade s
eändligen roligt häråt, att hap till och med för
klarade sig ej hafva skrattat s. nycket på länge.
Vi på vår sida, som voro oå dligen fägnade
att kumna för så godt köp för tta en så sto
litteratörs Jerker i den helsosamn skrattmotio
nen, tänkte i all välmening att y erligare be
fordra densamma, och yttrade tillik. den förmo
dan, att flugsmällefabrikören sjelf skulle alldele
kikna af skratt, när han vidare fick läsa ett in
fördt utdrag af en bland kapten Lindebergs skrif
ter i den omförmälda processen. Beklagligen ha
dock motsatsen inträffat. Det stora öfvermåtte
af glädtighet synes påtagligen hafva verkat fö
starkt på den stackars karlens nerver, och han har
såsom ett par sednare artiklar i Biet af hans hanc
utvisa, i stället på en gång blifvit bindgalen a
raseri, så att det troligen blir fråga om att för
honom till Danviken och förskaffa Hr von B
en annan Jerker. I singalenskap kar han i synner
het på det förskräckligaste utfarit met utgifvarer
af Aftombladet, Hr L. J. Hjerta, som likväl för
skaffade henom den stora skratten, och dervid icke
allenast om den sistnämnde utöst alla de skällsorc
han kunde påhitta mot hans politiska verksamhe
såsom publicist, utan äfven derjemte under et!
oaflåtligt puffande för sin själsförvandts och pa
trons stora förtjenster, inrört en sådan massa a
erediga dikter och helt och hållet främmande
ämnen i den egentliga tvistefråga, som af os:
blifvit afhandlad i artikeln småsakerna, att de
knappt kunnat blifva värre, om han tagit och
vändt ut och in på sjelfva den bekante förfat
taren till publieitet och publicister, för att på
en gång ösa öfver oss hela dess hyggliga in-
manmätet.
Nu är det icke alls vår mening, att söka åter-
föra Jerker till hefsamhet; ty det skulle icke
kunna hindra honom att repetera samma vur:
merier i nästa och flera kommande blad af Bie
så snart han slipper lös. Men som han jemte
sina skällsord äfven påbördat Aftonbladet er
hop saker, som aldrig der förekommit, hvil-
ket visserligen icke kan falla Jerker till last i
dess rubbade själstillstånd, men väl Biets öfriga
redaktion, som låter en så varsinnig person gras-
sera fritt i sitt blad, så anse vi oss böra påpeka
ett och annat deraf.
Den oskyldigaste af alla dessa dikter är visser-
ligen den, som likväl repeteras tre gånger isam-
ma artikel, angående våra 5,000 prenumeranter:
nemligen att Aftonbladet till svar på anmärk-
Ringar i sak ständigt plägar hänvisa på dessa
3,000 prenumeranter. Vi undra visserligen ej
att siffran 8,000 stieker Biet i ögonen, då det
sjelf arbetar under sig så betydligt, och det —
såsom salig Granskaren i lifstiden sade — endast
par honneur, eller för bara äran; men det är
ebeskedligt att påbörda Aftonbladet såsom stän-
digt ett yttrande, som aldrig stått der i egen-
skap af argument i någon sak.
Märkligare är det påståendet, att Aftonblads-
utgifvaren gjort äreskändande utfall på en lit-
terär personlighet, som icke deltager i Svenska
Biets redaktion (hvarmed ej rimligen kan me-
mas någon annan än personligheten Hr von Be-
skow.) Här förekomma två osanningar. Först
och främst har Aftonbladet icke alls gjort något
äreskändande utfall på Hr von Beskow: snarare
borde det anses hafva gjort Hr von Beskow en
tjenst, då det yttrar sin förundran, att: denne
Herre icke begagnat sig af något bland de me-
del, som Hr Lindeberg lemnade honom att välja,
för att undgå de på sin tid i Stockholmsposten
vilkorligt gjorda beskyllningarna, dem vi sjelfve
kallat ruskiga och obehagliga. Dernäst synes
Biet hafva återigen haft ringa omsorg om san-
ningen, då det kunnat tillåta Jerker uppgifva,
att Hr von Beskow icke deltager i dess redak-
tion, ehuru det lärer vara nogsamt kändt, eller
åtminstone tres af alla menniskor, att han gan-
ska ofta inskickar artiklar till Biet, som införas
till och med utan rubriken insändt, och som-
liga till och med tro, att det snillrika poemet
paltiaden kalladt, bäromdagen, är afhans vittra
hand.
3:o Har Biet kallat en notis angående Preussi-
ska ministern Hassenpflug, som infördes i Afton-
bladet år 4840, för en dikt. Imedlertid har
denna notis, som af oss hemtades ur en citerad
Norsk tidning, aldrig blifvit vederlagd, utan
tvertom i så måtto till sannolikheten bekräftad,
som äfven de Tyska tidningarne med all sin cen-
sur omtalade ett stort missnöje mot Hr von
Hassenpflug.
4:o Söker Jerker hopblanda gissningen om en
boks förmodade författare, med det brytande af
amenymitetenr, för hvilket tryckfrihetslagen ålagt
boktryckare ansvar. Detta visar huru liten reda
han har på sig. Och hvarföre har Hr von Be-
skow aldrig förmekat författareskapet — till den
a 1 KO