och kort : derefter pär af Frankrike, som i början
visat sig något afvig mot Juli-regeringen, men som
en vacker dag, lik många andra, gifvit med sig; och
nu åtnjöt ett visst anseende hos regeringen. Denne
pånyttfödde hofman yttrade mycken förundran öfver,
att Ferdinand icke sökt draga någon nytta af sina
talanger och att skaffa sig en plats, hvarvid han er-
bjöd honom sitt beskydd på den bana, han kunde
besluta att välja.
I hvarje annan omständighet skulle Ferdinand höf-
ligt undanbedt sig hans ynnest, men i hans nuva-
rande ställning, emottog han den som ett lyckligt
medel att för allas ögon ech framför allt sin hustrus
dölja vidden af sina förluster. Han uppdrog således
åt sin slägtinge, pären, att på hans vägnar taga de
åtgärder ham ansåg behöfliga, att förskaffa honom en
underprefekts-beställning. En sådan plats vore den,
som bäst anstod hönom, emedan han således fick
en giltig förevändning att öfverge Påris, der hans
förvirrade affärer icke tilläto henom att längre bo,
och der allt hos honom väckte oangenäma minnen.
Han underrättade nu sin hustru om detta möte
och om det förslag, det föranledt; hon älskade ho-
nom för mycket att icke ingå på alla hans ideer.
Det blef således från denna stund icke frågan om
något annat, än att sätta projektet i verkställighet.
Ferdinand blef då en tjenstsökande. Det var en rol,
hvartill han i intet hänseende hade några anlag, men
han måste underkasta sig den nödvändighet, hvari
han bragt sig. Sålunda förflöt sommaren. I Sep-
tember, år 1834, var det som ni kanske påminner
er, fråga om en stor förändring inom prefekturerna.
Tillfället var gynnande. Pären besökte herr och fri
de B på deras landtställe; han underrättade dem
om, att saken var på god väg, och att, efter allt ut-
seende, skulle Ferdinand erhålla en af de bästa un-
derprefekts-platserna i riket. Imedlertid var det icke
utan, att han. hade farlige medtäflare, och det var så-
ledes nödvändigt att taga ett afgörande steg. Den