och kort : derefter pär af Frankrike, som i början visat sig något afvig mot Juli-regeringen, men som en vacker dag, lik många andra, gifvit med sig; och nu åtnjöt ett visst anseende hos regeringen. Denne pånyttfödde hofman yttrade mycken förundran öfver, att Ferdinand icke sökt draga någon nytta af sina talanger och att skaffa sig en plats, hvarvid han erbjöd honom sitt beskydd på den bana, han kunde besluta att välja. I hvarje annan omständighet skulle Ferdinand höfligt undanbedt sig hans ynnest, men i hans nuvarande ställning, emottog han den som ett lyckligt medel att för allas ögon ech framför allt sin hustrus dölja vidden af sina förluster. Han uppdrog således åt sin slägtinge, pären, att på hans vägnar taga de åtgärder ham ansåg behöfliga, att förskaffa honom en underprefekts-beställning. En sådan plats vore den, som bäst anstod hönom, emedan han således fick en giltig förevändning att öfverge Påris, der hans förvirrade affärer icke tilläto henom att längre bo, och der allt hos honom väckte oangenäma minnen. Han underrättade nu sin hustru om detta möte och om det förslag, det föranledt; hon älskade honom för mycket att icke ingå på alla hans ideer. Det blef således från denna stund icke frågan om något annat, än att sätta projektet i verkställighet. Ferdinand blef då en tjenstsökande. Det var en rol, hvartill han i intet hänseende hade några anlag, men han måste underkasta sig den nödvändighet, hvari han bragt sig. Sålunda förflöt sommaren. I September, år 1834, var det som ni kanske påminner er, fråga om en stor förändring inom prefekturerna. Tillfället var gynnande. Pären besökte herr och fri de B på deras landtställe; han underrättade dem om, att saken var på god väg, och att, efter allt utseende, skulle Ferdinand erhålla en af de bästa underprefekts-platserna i riket. Imedlertid var det icke utan, att han. hade farlige medtäflare, och det var således nödvändigt att taga ett afgörande steg. Den