SAKNAD OCH ÅNGER.
NOVELL AE ALEXANDER DE LAVERGNE.
(Slut fr. gårdagsbl.)
Det var en lycklig dag för Ferdinsnd då han åt
för första gången kunde föra den vackra konval
scenten uti Boulognerskozen, icke i ett lysande ek
page, som han hoppats, utan i en anspråkslös hy
vagn. Läkarne hade för henne tillstyrkt landtlufte
Man hyrde således icke långt ifrån Paris ett lit
landtställe; det var om sommaren år 1834. He
lemnade intet ögonbliek sin hustru; han vaka
öfver henne lik en girig, som vaktar sin skatt oc
som är så mycket mer svartsjuk derom, som hö
en gång varit nära ätt förlora henne. Hade vy
fru de B glömt sin mans förseelse? Sannolik
ty han visade sig så ångerfull och tycktes vara :
fullkomligt botad. Då jag tänker på den sällhe
som detta älskvärda par i två månaders tid åtnj
i denna fristad, kan jag icke återhålla en smärtsa
föreställning.
Ferdinands förluster hade varit så ansenliga, a
han, till deras betäckande, såg sig nödsakad a
pantsätta eller föryttra större delen af sin egendor
och den tid kom, då han med förskräckelse vars
blef, att det var honom omöjligt att längre unde
hålla sitt hus på den fet, hvarpå han inrättat de
En betydlig inskränkning var oundgänglig. O
han varit ensam i verlden, skulle han, utan att kl
ga, fördragit sin belägenhet, som för öfrigt ino
icke så serdeles lång tid måste taga ett slut, i ai
seende till en mycket rik och mycket snål farbro
höga ålder, hvars ende arfving han var; mer d
tanken, att en ung och älskad fru, som från bar
domen var van vid alla lifvets beqvämlighete
skulle nödgas med honom dela alla hans umbära
den — denna tanka krossade hams hjerta.
Härunder hände, att han en dag mötte en af s
hustrus närmaste anförvandter, för detta sematc