SAKNAD OCH ÅNGER. NOVELL AE ALEXANDER DE LAVERGNE. (Slut fr. gårdagsbl.) Det var en lycklig dag för Ferdinsnd då han åt för första gången kunde föra den vackra konval scenten uti Boulognerskozen, icke i ett lysande ek page, som han hoppats, utan i en anspråkslös hy vagn. Läkarne hade för henne tillstyrkt landtlufte Man hyrde således icke långt ifrån Paris ett lit landtställe; det var om sommaren år 1834. He lemnade intet ögonbliek sin hustru; han vaka öfver henne lik en girig, som vaktar sin skatt oc som är så mycket mer svartsjuk derom, som hö en gång varit nära ätt förlora henne. Hade vy fru de B glömt sin mans förseelse? Sannolik ty han visade sig så ångerfull och tycktes vara : fullkomligt botad. Då jag tänker på den sällhe som detta älskvärda par i två månaders tid åtnj i denna fristad, kan jag icke återhålla en smärtsa föreställning. Ferdinands förluster hade varit så ansenliga, a han, till deras betäckande, såg sig nödsakad a pantsätta eller föryttra större delen af sin egendor och den tid kom, då han med förskräckelse vars blef, att det var honom omöjligt att längre unde hålla sitt hus på den fet, hvarpå han inrättat de En betydlig inskränkning var oundgänglig. O han varit ensam i verlden, skulle han, utan att kl ga, fördragit sin belägenhet, som för öfrigt ino icke så serdeles lång tid måste taga ett slut, i ai seende till en mycket rik och mycket snål farbro höga ålder, hvars ende arfving han var; mer d tanken, att en ung och älskad fru, som från bar domen var van vid alla lifvets beqvämlighete skulle nödgas med honom dela alla hans umbära den — denna tanka krossade hams hjerta. Härunder hände, att han en dag mötte en af s hustrus närmaste anförvandter, för detta sematc