således Biets totala tystnad i afseende på råd
gifvarne äfven vid de vigtigaste tillfällen, at
dess anmärkningar blifvit nedtystade af servi-
lism, eller att anmärkningarne hade blifvit rik-
tade just mot de fall, då dessa rådgifvare hand-
lat enligt sin grundlagsenliga pligt, och att de
således egentligen hade kommit att klandras för
det de icke visat sig nog eftergifvande. Detta är
likväl just motsatsen mot hrad vi anse vara den
hufvudsakliga objektionen mot dem, nemligen
att de äro behäftade med för mycken slapphet
och brist på enighet, samt derföre icke mäkta
åstadkomma hvarken det stöd, som en 80-årig
Konung så väl behöfver mot främmande infly-
telser, eller den garanti, som landet hade rätt
att fordra för sina förnämsta lagstiftnings-ange-
lägenheters ordnande och utveckling. Men hade
de visat mera energi uti det ena eller andra, så
hade man nog fått höra ett annat surrande i
kupan.
Hvad slutligen beträffar den frågan, hvilka de
män äro, som kunde sättas i stället för den nu
varande konseljen och på en gång äga Kenun-
gens och Nationens förtroende, så begriper den,
som litet närmare följt sakerna, ganska lätt att
denna fråga, ehuru benig den låter, icke behöfver
besvaras och detta besvarande för vissa orsaker
skull innefattar en omöjlighet. Det är ock lätt
förklarligt, att en fullkomligt duglig och skicklig
minister icke är så lätt att producera på en
sång. Men ett är åtminstone gifvet, nemligen
utt man aldrig kommer till en sådan, så länge
nan förkastar alla medel, som kunna leda till
ett så önskvärdt mål, och gör vissa förbehåll,
som göra det der på en gång otänkbart. OÖf-
ver detta sistnämnda kapitel få vi imedlertid när-
nare tillfälle att yttra oss i fortsättningen häraf
;n annan gång, sedan vi nu kunna mera obehin-
lradt företaga till betraktande några af de huf-
vudsakliga omständigheter, hvarpå ställningar och
örhållanden för närvarande bero, och som ännu
ittills aldrig blifvit fullt tydligt framlagda.